Krampfast ooch snurrigt

Krampaktigt ståndfast höll det sig kvar i trädet, det minst sagt övermogna äpplet, fastän alla kompisarna redan gett upp för länge sedan och låtit sig falla till marken.

Som kontrast till det krampaktiga beslöt jag mig för att få lite fart och rörelse i världen utanför mina fönster och snurrade till det litet.

Det var morgon vid den tiden då många är på väg till eller ifrån.

Olika fort gick det...

En del valde att röra sig i en svartvit värld.

Såhär, några dagar senare kan jag konstatera att äpplet tappat taget, det är puts väck!