Gårdagen innebar inte bara lönnfoto och fågelformationer utan störande ord, så här kommer lite till... ord också

Jag tog en lång promenad igår, i alla fall i antalet bilder räknat. Åtminstone kan det kännas så när jag sitter här efteråt och ska ta hand om dem, även om de säkert inte är så många jämfört med fotografer som håller fingret på av tryckaren hela tiden och trycker av långa serier. Jag tar alla bilder en och en, för det är så jag alltid gjort och det är då jag tycker fotograferandet är som bäst. Bäst för mig själv alltså.

Jag går där, tänker, drömmer, njuter, ser, ibland i ett nästan meditativt tillstånd, och plötsligt kanske jag interfolierar  en bild i det  hela.

En bild

Förmodligen ingen väsentlig bild, men mitt öga lockas ofta av uppstickande torn, som varande ett möjligt motiv. Ett sjukhus, höstfärger och lite "skräp" i förgrunden fick inrama det hela. Bilden bryter förmodligen mot alla kompositionsregler som finns, för sådana kan jag inga.

Ljuset passade egentligen bättre för att fotografera i en annan riktning, så då gjorde jag det, just för att fånga ljuset, där det egentligen inte fanns något lockande motiv, bara skyltens baksida och andra nödvändigheter.

Ibland, eller ibland ganska ofta, lockas jag av just det, att fotografera det ointressanta och föga lockande, bara för att undersöka om det verkligen är ointressant. Eller kan bli intressant.

Faktiskt en variant av föregående motiv.

Man kan se motiv på olika sätt. Är det inte det som är det roliga? Att bara avbilda rätt upp och ner, hur roligt är det, idag när man kan göra det med även den simplaste telefon. Så jag gör det jag tycker är roligt.

Det här är väl egentligen ett motiv för fullformatare eller en storformatare, om man ska kunna fånga alla detaljer i bilden, men jag ville ge en glimt av hur skönt det kan vara om man promenerar på rätt ställe.

...och ögonblicket efter det att jag tagit ovanstående bild, vände jag mig mot detta motiv.

Vad finns det för logik i det?  Tvära kast! Eller så är det så de  spontana impulserna fungerar...

För i ytterligare nästa ögonblick blev det en vassbild, om än inte en vass bild.

Det är ju tur att jag tar bilder som tillåter mig att leka med ord, så jag får  utlopp för en annan böjelse.

Vass, men färglös.

När jag kommit så långt var det dags att ta ännu en bild på kyrktornet.

...och ännu en.

För den som undrar hade jag en m4/3-kamera, med två objektiv med mig på färden, och jag växlade mellan dem några gånger, en 14-mm och en 45-mm, vilket förklarar en del tvära kast i komposition och perspektiv.

Så avslutar jag drapan med ytterligare två "vassa" bilder.

.

En slutbild, ska man inte ha det också? En sådan där, där som man kan skriva FIN, ENDE eller SLUT  i. Texten får ni tänka er, jag har placerat ett gäng symboliska fåglar där istället.

...och fortsättningen på promenaden är redan publicerad, i förra inlägget. Ingen ordning alls , men det handlar om inspiration.

.

2013-10-09 09:47   Hembygdsfotografen

Jag gillar tråkiga bilder för dom är inte alltid tråkiga. Titta ett tag på dom så hittar man ofta en detalj att funder över.
Keep up the good work!

/en likasinnad

Besvara

Svar från janolof 2013-10-09 10:10

Det är ju det som är spännande, både när man går där med kameran och efteråt, om man ger sig tid.
Tack!/J-O

Svara