Parkerade i Regna, men det gjorde det inte alls (fortsättning), så det var bara bra att det var hål i tältet

I förra blogginlägget lämnade jag paddlarna (eller ska jag skriva kanotisterna , så blir det inte lika illa)  i en fors. Den fick tydligen klartecken för här är de på väg.

.

Kanotstängsel...

... eller: vart tog ån vägen?

Kunde inte bestämma mig för svartvitt eller färg och gjorde livet lättare för mig genom att lägga upp båda två. Eller ska jag säga bägge, fast det är samma bild.

Rast i vårsolen. Det verkar som att vi hittat en tidning.

Undrar var vi hittade den...

... kan det vara när vi gick och handlade...

Kanske på väg till affären i Igelfors?

Det är lite som arkeologi det här med att gå igenom gamla diabilder, att av enstaka minnesfragment och strödda fakta pussla ihop en tänkbar verklighet.

En sak vet jag dock säkert. I affären, om det nu var Ica eller Konsum, köpte jag någon sorts rejäl tejp, utifallatt det skulle regna. Mats hade ju fixat ett hål i mitt yttertält med sin morakniv. Han har ju dubbelt så mycket hälsingeblod som jag, så man får väl förstå att han tog till kniven (även om det bara rörde sig om att kniven studsade när han kastade prick på ett träd). Hannarna kan bli lite ystra på våren när det är lektid.

Men framtiden visade att det var tur att han kastat. Annars hade vi inte haft någon tejp.

En idyllisk kanotbild?

Nej tvärtom. De sitter fast. De kommer ingen vart.

De hade fastnat på en smal spetsig sten en bit under vattenytan, en sten som inte syntes när de kom. Hur de än försökte paddla snurrade de bara som en orolig kompassnål runt den illasinnade  stenen, och långsamt började stenen borra in sig i kanoten för att få bättre fäste.

Genom att köra skytteltrafik med den andra kanoten, till och från en liten holme i sjön, kunde vi tömma kanoten och få upp den på holmen. Då hade den börjat läcka. Och där stod vi, på Östergötlands minsta holme i en avlägsen sjö, långt från civilisationen. I alla fall kändes det så för ett ögonblick.

Men, den nyinköpta tapen räddade oss. Med hjälp av den och lite plastpåsar och vad vi mer hittade lagade vi kanoten, och kunde fortsätta paddlingen. Natten blev kall, och alla Östergötlands grodor höll oss vakna med skönsång. Kanotuthyraren var enbart tacksam för vår provisoriska lagning. Han verkade van vid att få åka ut och hämta havererade kanoter.

Sedan kan jag nog inte suga ut mer ur de här bilderna just nu...

Men det förstås...

... jag köpte en lagningssats för tältväv lite senare, och på sommaren när jag och kompisen drog till Grönland på en månad, med hans något större tält, tog jag med satsen. Den kom till pass när en slädhund hade tuggat hål...

.

2013-05-03 15:50   RolfE

Trevlig inlägg, inte minst oss som bor i trakterna av Igelfors. Jag bor alldeles intill kanotleden så jag undrar om du inte paddlat förbi mitt hus. Jag undrar dock om den lilla holmen inte ligger i Östergötland?
Fina bilder från ett vackert landskap!
/RolfE i Igelfors

Besvara

Svar från janolof 2013-05-03 18:14

Jag ska studera kartan lite och se om jag kan återkomma i ärendet. Jag är inte säker på att vi följde någon kanotled, annat än bitvis, och i så fall mest av en händelse.

Svara

Svar från janolof 2013-05-03 20:35

När jag tittar på kartan och försöker rekonstruera färden förefaller det som att största delen av färden, om inte hela, gått i Östergötland, så det verkar högst troligt att holmen också ligger där. Och även grodorna.

Svara