Inte min stil (än)

En solig dag i vintras plockade jag fram min Canon Dial ur kameraskåpet inför en promenad. Jag upptäckte att det redan satt en rulle i. Färg eller gammal? Vad hade jag plåtat tidigare på rullen? Jag hade inte en aning.

Jag tog slut rullen och det visade sig vara en gammal rulle Kodak T400CN (en monokrom färgfilm). Rullen hamnade i frysen.

Nyligen fick jag filmen framkallad. Filmbasen var så mörk att jag inte kunde se vad det var på bilderna med ögat. Jag fick ta fram en bra lupp. Då såg jag att jag fotograferat samma sak i början och slutet av rullen, samma område under en liknande promenad. Skillnaden var att det var sommar i början på rullen och vinter på slutet och inget däremellan.

Trots den mörka filmbasen gick det att skanna filmen. Jag skannar med ett billigt program som tar ut allt som skannerns sensor ser. Det innebär att man kan få ställa om vit- och svartpunkt ordentligt efteråt för att få en normal bild. I de här fallet tycker jag att bilden rakt ut ur skannern fick en mer poetisk känsla än om jag skulle försöka göra bilden så tekniskt perfekt som möjligt. Kvaliteten på ett halvformatsnegativ på en åldrad film blir ändå inte bra så det finns ingen anledning att sträva efter perfektion.

Bilden liknar inte alls de bilder jag brukar ta. Men jag funderar på att leka mer med kameran och göra ett litet projekt om Hässelby Villastad där jag bor med den här tekniken.