Dags att lägga ner konstfotografin?

Idag läste jag ett inlägg på Fotosidans blogg om att konstfoto existerar på dokumentärfotografins bekostnad. Jag blev något förvånad, men jag kan naturligtvis ha misstolkat. I vilket fall vill jag ge min syn på saken.

Det går att hitta ett motsatsförhållande om man ser varje konstfotoutställning som en missad chans att visa dokumentärfotografi, men jag tycker att det är ett konstigt sätt att tänka.

Konstfotografin är relativt ung. Det var först under 70-talet som konstfotografin började blomstra och bli en etablerad konstform. Visst har det funnits föregångare, men det var då som konstfotografin började växa fram ordentligt. Tillväxten fortsatte under 80-talet.

Jag är övertygad om att en del av dem som idag är konstfotografer inte hade ägnat sig åt fotografi alls om de var födda 50 år tidigare. Det är generellt inte samma personlighetstyper som ägnar sig åt konstfoto som dokumentär fotografi. Således får vi inte fler dokumentärfotografer om antalet konstfotografer minskar.

Att aktivt försöka minska en viss typ av fotografi känns främmande. Det känns mer humant att istället uppmuntra den typ av fotografi som man vill se mer av.

Min arbetsplats i mitten av 90-talet. Pärmar istället för datorer. Hur många dokumenterar sin arbetsplats?

Aldrig mer Kiviks marknad?

För tredje året i rad åkte jag till Kiviks marknad för att fotografera. Den här gången gick jag all-in och fotograferade under alla de tre marknadsdagarna. Förhoppningsvis ska jag inte behöva åka dit mer.

Jag hoppas att jag nu har tillräckligt med bilder för att kunna slutföra mitt projekt om Kiviks marknad.

De flesta tycks känna till Kiviks marknad, men för er andra så kan jag kort berätta att det är Sveriges största marknad och den är flera hundra år gammal. Marknaden är dokumenterad sedan 1600-talet och arkeologer tror att det varit marknad i Kivik sedan 1200-1300-talet. Då var det mest sill som såldes. Idag är Kiviks marknad främst ett tivoli och i andra hand en marknadsplats.

Jag har haft lite olika tankar kring hur jag ska utforma mitt projekt. Min första tanke var att fotografera 2013 och publicera de bilder tillsammans med bilder jag tog 1993. Sen funderade jag på att göra en mer allmän bok om marknaden och dess historia, men där mina bilder skulle visa dagens marknad. Nu är jag inne på att bara visa min lite subjektiva bild av dagens marknad som ett rent fotografiskt projekt.

Hur ska jag veta när det är dags att avsluta projektet? "Man känner när man är klar" är det svar jag fått. I år känner jag mig klar, men det kanske är mest för att jag gått längre än 4 mil på marknaden under tre dagar med rätt mycket kamerautrustning. När jag fått vila ut är jag kanske sugen på att fotografera ett år till?

Just nu känns det i alla fall som jag täckt allt och att det mest kommer att bli upprepningar om jag åker dit nästa år också.

Inför årets marknad har jag försökt fundera på vad jag eventuellt saknar i bildskörden från tidigare år. Jag visade mina bilder för min kollega Tobias Hagberg på Fotosidan Akademi. Han tyckte att jag skulle ha mer kontakt med folk. Min gatufotografering brukar handla om att fånga ögonblick och inte så mycket kontakt, men i år gick jag lite närmare och tog mer kontakt än tidigare år.

Trots att Kiviks marknad är en bildmässig guldgruva såg jag bara en annan fotograf som fotograferade målinriktat. Det var Johan Jehlbo som även var där förra året.

Johan har en annan stil än jag. Han använder konsekvent blixt med underexponerad bakgrund. Här kan du se fler av hans bilder.

Min kollega Tobias Hagberg från Fotosidan Akademi passade på att komma förbi och gjorde intervjuer med mig och Johan till en kommande video om gatufoto.

Det blev många kilometer på fältet under tre dagar och några tusen exponeringar. Jag har fixat 120 bilder, men jag inte visa alla. Här kommer en liten bildkavalkad:

Fröderbergs dag i världen

I tisdags var det dags för alla i världen att dokumentera sin vardag – A day in the world – aday.org. Projektet har sitt ursprung i projektet "En dag i Sverige" som genomfördes 2003. Då fick jag med en bok i boken och på utställningen.

Den här kom med

Jag gillar den här bilden från Stureplan i Stockholm trots att den inte kom med någonstans. När jag tittar på de 10 bilderna som jag skickade in slår dig mig att få av dem skulle blivit tagna om jag inte deltog i projektet.

Idén är inte unik. Tidningen FOTO gjorde ett liknande projekt 1977. 1993 genomfördes projektet "Minns den 14 maj". Jag tog med kameran till gymnasiet och fick med två bilder i boken.

A day in the world är som namnet antyder ett stort internationellt projekt. En utställning ska produceras liksom en bok med cirka 1000 bilder. Att få med sin bild är säkert svårt, men det gör inget. Mina bilder har ett värde för mig oavsett vilket. De skulle antagligen inte ha blivit tagna annars.

Klokt nog har arrangörerna angivit tre huvudkategorier home – work – connections. Många tenderar att fotografera någon fint som de vill visa upp. I framtiden kommer vi att vara mer intresserade hur folk har det hemma och på jobbet, eller hur de interagerar med varandra. Jag kände mig dock lite styrd av kategorierna och det förtog lite av glädjen.

Efter att fotograferat sonen på morgonen åkte jag in till stan och fotograferade några timmar med paus för lite pluggande. Jag går en ledarskapskurs genom jobbet. På kvällen hade vi lektioner så det blev några bilder därifrån innan dagen avslutades med en skön kvällspromenad genom Stockholm.

Här är några av mina bilder från den 15 maj 2012.

Det blev mycket tunnelbana, men vi stockholmare tillbringar ju en hel del tid under jord.

Vad gjorde du den 15 maj?