Prideparaden i fokus

Det var några år sedan jag senast fotograferade Prideparaden. Liksom många andra fotografer tycker jag att det är roligast att fotografera på uppställningsplatsen där alla gör sig i ordning. Där händer mer oväntade saker än när väl paraden rullar igång.

Jag passade på att ta med Sigmas nya extrema Art-objektiv 40 mm f/1,4 som jag håller på att testa. Med bländare f/1,4 blev bilderna väldigt tredimensionella.

Solen sken och både publik och prideparadörer behövde vätska sig. Kommunen hade satt upp kranar så att man kunde fylla på sina vattenflaskor. Den här kvinnan var ute i god tid för att få en bra plats.

Det var många som fotograferade och en av dem var porträttfotografen Knut Koivisto. Han tog bland annat bild av denna man som köpt en hel klase ballonger.

Själv är jag inte så mycket för uppställda bilder, utan försöker hitta lite annorlunda situationer som uppstår.

Fotografer på Prideparaden

Prideparaden lockar många fotografer. Förra året skrev jag några tankar om varför det är så populärt.  I år har jag fotograferat en del av fotograferna. (Naturligtvis fotograferade jag annat också.)

Leif R Jansson på Scanpix var stressad och undrade om jag sett några kändisar. (Leif har för övrigt spelat en liten roll som 70-talsfotograf i den sevärda filmen "Om Gud vill" .)

Bekanta Fotosidan-medlemmar. Bengt (i mitten) har bildbloggat.

Anders Petersen är en av Sveriges mest kända fotografer internationell. Han bar sin Contax T3 diskret på ryggen.

Jag hade bara två kamerahus ... :(

Ola Billmont gillar att gå nära med kamera och blixt. Här har han precis plåtar Mark Levengood på några decimeters avstånd.

Fler kändisar. Sean-Magnus med läderbögar.

Den pensionerade DN-fotografen Lars Epstein var naturligtvis plats som den flitige stockholmsbloggare han är. Kolla in hans bilder i DN-bloggen. (Och nej, han hade inte en D4:a på axeln vad jag kunde se.)

Expressen-fotografen Jens L'Estrade har blivit webbreporter och fått klä upp sig. Han avslöjar sig som fotograf med två Domke-väskor i bältet.

Varför fotograferade jag Prideparaden?

Som någon kanske sett i Bengt Gustafssons blogg så plåtade jag på årets upplaga av Prideparaden Stockholm. På väg dit med tunnelbanan kom jag att tänka på karnevalståget under Lundakarnevalen 1986. Inte för att jag som exil-lundensare tycker karnevalståget i Lund slår Prideparaden, utan för att att jag minns hur jag bad min pappa fotografera de vagnar som var roligast. Långt efteråt tyckte jag det var kul att kolla på bilderna. Det fanns gott om studentikos humor i dem.

Det slog mig att jag inte har något intresse att fotografera Prideparaden på samma sätt som jag bad  min pappa fotografera på Lundakarnevalen 1986. Jag har själv fotograferat under varje Lundakarneval sedan 1990 (de hålls vart fjärde år), men aldrig fotograferat som jag bad mina pappa att göra.

Vad var det då som hände mellan 1986 och 1990? Det lite pretentiösa svaret är att jag blev fotograf. Jag upptäckte att jag kunde använda fotografi till mer än att fånga det jag ville minnas.

Parader är en slags teater. Jag tycker det är underhållande att kolla på parader och att vara en del av folkfesten. Visst tar jag en och annan bild för minnets skull, men för mig är det främst en chans att hitta mina egna bilder i kaoset. Jag gillar bildligt talat att plåta bakom kulisserna. Att försöka hitta något intressant som inte är teater.

I år passade jag också på att leka lite med färgkompositioner.

Här är lite blandade bilder: