Två gatufotografer gör en resa

Jag föredrar att gatufotografera helt själv, men gillar att ha en resekamrat. Att tillsammans gå i grupp och fotografera på gatan fungerar inte alls för mig. På sin höjd kan jag gå bredvid en annan fotograf. Annars blir det okoncentrerat och iögonfallande.

Joakim K E Johansson och jag har funnit vår modell för att resa som gatufotografer. Vi strosar först omkring tillsammans och lär känna området. Vi fikar och äter tillsammans, men när vi ska växla upp och fotografera koncentrerat så går vi själva.

Förra året åkte vi till Berlin. I år lockade Gdansk i Polen. Ett praktiskt val eftersom det går en färjelinje från Joakims hemstad Karlskrona till Gdynia, grannstad till Gdansk.

Vi var bara en dag i Polen. Det begränsade naturligtvis möjligheten få flera bra bilder. Både Joakim och jag blev ändå nöjda med utdelningen. På en sådan här resa förväntar jag mig egentligen inte några helt pangbilder alls. Jag ser det lite som sportfiske. Det är kul, avslappnande och man får den fångst man får. Den här bilden är jag i alla fall helt nöjd med, trots att den är tagen bakifrån.

Nu borde jag kanske inte visa fler bilder? En del menar nämligen att man bara ska visa sina allra bästa bilder. Då tror folk att alla bilder man tar är av samma klass. Detta stämmer säkert. Jag har jobbat en del med PR tidigare och vet att man till stor del kan styra vilket intryck man ger. Fast  resonemanget förutsätter att man har ett behov av att kontrollera sin image. Vill man etablera sig i vissa konstkretsar kan det vara nödvändigt.

Jag har inte detta behov, men har ändå funderat över hur många bilder jag publicerar på nätet. Om jag publicerar varje bild som jag är nöjd med så riskerar de att upplevas som gamla om jag gör en fotobok eller utställning. Därför har jag bestämt mig för att ligga lågt med bilder från de två projekt som jag jobbar på just nu. Bilderna från Gdansk har jag inte projektplaner för, så här kommer ett urval:

Riktiga fotografer käkar film och pissar D76!