Ljuset i New York - hårt, svårt och alldeles underbart

Att fotografera på gatorna i New York innebär att man måste tacklas med flera ljusproblem, men man kan också bli rikligt belönad.

Det är lätt att bli hemmablind. Att fotografera en klar sommarkväll i Sverige innebär flera timmar av underbart varmt ljus. På de flesta resmål går övergången från tråkigt dagsljus till natt betydligt snabbare än här hemma.

New York ligger på sydligare breddgrad än Sverige och det innebär att ljuset kommer mer uppifrån mitt på dagen. Skuggorna blir korta och ansikten hamnar lätt i skugga.

De höga skyskraporna skapar stora djupa skuggor. Skillnaderna i ljusmängd mellan motiv i ljus eller i skugga är enorm. Det ger extrema kontraster och gör det svårt att exponera rätt. Men är man lite uppmärksam och har ställt in kameran rätt så löser det sig.

Nästa problem är hur motiven ser ut i det här hårda ljuset. De extrema kontrasterna kan förstöra bilden. Håller man sig bara i skuggan är det inga större problem förutom att man får använda högt ISO eller blixt a la Bruce Gilden. Det kan dock bli lite tråkigt ljus i skuggan, som en mulen dag hemma.

Har man tur så uppstår det reflexer från glasytor i byggnader i närheten som man kan använda kreativt.

Jag tycker att det är roligast att försöka utnyttja det hårda ljuset kreativt istället för att försöka undvika det. Tråkiga delar av bilden kan komma i skugga och huvudmotivet kan lyftas fram extra tydligt

På kvällen kommer sedan belöningen allt hårt slit med det hårda dagsljuset. När det varma låga kvällsljuset letar sig fram mellan de raka gatorna går det att få spännande bilder.

Eftersom ljuset bara hittar fram på vissa ställen är det bättre att hålla sig på ett ställe med bra ljus än att jaga runt och riskera att möta en intressant person där det är hopplöst ljus.

Min resekamrat Joakim KE Johansson och jag åkte till Times Square när det var snyggt kvällsljus. Där rör det sig massor av folk på kvällarna. Vi tog post vid olika korsningar där ljuset var det rätta.

Joakim fotograferar i en gatukorsning vid Times Square.

När solen väl gått ner går det att utnyttja alla neonskyltar och ljuset från olika skyltfönster.

Kort sagt: Observera ljuset och utnyttja det till din fördel.

PS. Jag har redan bokat en resa tillbaka till staden som aldrig sover.

Ljuset är min herre – kameran min slav

Det är lite tajt om tid på helgerna som småbarnspappa, men en kväll kan man alltid slinka ut. I måndags var jag på Grimsta IP och fotograferade jag fotboll. Jag tänkte att det kunde vara snyggt i sensommarljuset. Två minuter före matchstart gick solen ned bakom träden och planen hamnade i sugga. Jag tror faktiskt att de räknat ut det eftersom matchen TV-sändes.

Jag gav mig inte och plåtade på tills mörkret inföll. Elbelysningen ger mer dramatiska bilder än ett skuggfritt dagsljus.

Igår fortsatte jag min jakt på kvällsljuset. På onsdagar är det trav på Solvalla och alla som vill får fotografera. Jag har bara fotograferat trav en gång tidigare så det var inte helt lätt att veta vilka platser som fungerar. När väl hästarna kommer kanske inte benen syns eftersom halva banan lutar inåt.

Jag lät ljuset leda mig och den första positionen var högt upp för att få en ren bakrund i svängen där det var lågt sidoljus.

Ljuset i kurvan försvann efter två lopp. Jag provade (naturligtvis) att panorera lite. Men vid den bästa positionen för det var ljuset kasst. Solvalla är fyllt av fula skyltar så det är svårt att få rena bilder.

Det fanns lite sol kvar i den andra delen av banan. Så jag ställde mig vid trähästen där det inte var en kotte (långt till spelbås och mat).

Här var det snyggt motljus. Så snyggt att det är lätt att glömma ta actionbilder. 

Nåväl. Till slut försvinner det sista direktljuset ...

... och det är dags att söka upp det bästa elljuset.

Det var extra mycket ljus vid målgången så jag tänkte att det kunde bli dramatiskt att exponera efter det ljuset.

Jag vet inte inte hur travbilder brukar se ut. De professionella, eller till synes professionella, travfotograferna tog målgång och segrare med 70-200-zoomar. Jag har inget behov av bilder som visar vem som vann utan vill bara ha sköna bilder. Därför fick ljuset leda mig. Jag kunde också tillåta mig snävare utsnitt och fotografera de som kom bland de sista.

Jag orkade inte stanna och se de sista loppen utan tänker att det är bättre att komma tillbaka en annan gång när det är annat ljus. Och gärna skitigare väder.

Den här bilden är gammal. Trav är inte min grej men när svärfars häst ska springa så måste man trotsa snöovädret. Det visade sig att snöfall är perfekt för travbilder.

- - - - - - 

PS. Här snackar vi zoomobjektiv. 86 gångers zoom: 9,3 – 800 mm med ljusstyrka 1,7! Det motsvarar 38 – 3144 mm eftersom TV-kameran har en 2/3"-sensor. Det finns även ett 100x-objektiv som jag provat. Det användes bland annat vid Alpin-VM i Åre för några år sedan. Då satt fotografen i en liten vagn på fjället mitt emot.