Höstlek med Nikon V1 och Sony A77

Jag har inte bloggat på några veckor. Det beror på att jag fotograferat analogt och på att jag inte kunnat publicera uppdragsbilder, men framförallt på att jag är inne i en häktiskt arbetsfas just nu. Vi på Fotosidans redaktion gör tre tidningar inför Fotomässan i Stockholm.

Det blir ett vanligt nummer av Fotosidan Magasin och ett prylinriktat specialnummer som faktiskt inte känns särskilt pryligt. Dessutom har vi tagit över produktionen av tidningen Proffsfoto.

När jag får några timmar fritid över så lägger det på produktionen av en 200-sidig fotobok om det stora världsscoutlägret med 40.000 deltagare som hölls i Skåne i somras. Läs mer om mitt fotoprojekt på lägret här. Minnesboken ska också bli klar nu i oktober så att den kan tryckas och landa i brevlådor i 150 olika länder före jul.

Som vanligt är det en prylar som ska testas. Just nu fotograferar jag med Sony A77, Nikon V1 och Sony Nex-5N. Både Sony A77 och Nikon V1 är helt nya kamerakonstruktioner som kräver extra mycket arbete att sätta sig in i. Särskilt som det inte finns någon färdig bruksanvisning till Nikon V1 och Sony A77.

För att testa den snabba Sony A77 så åkte jag på en SM-tävling i Trial nyligen. Eftersom jag bara har det nya 16-50/2,8-objektivet att tillgå var jag tvungen att välja en sport där jag kunde komma nära.

Nikon V1 har jag bara en vecka på mig att testa. Jag har hunnit testa de viktigaste funktionerna. Min son har fått agera testmodell. Han tyckte det var roligt att få kasta löv i luften när jag skulle testa att fotografera med 30 bilder per sekund. Han har också fått springa lite så att jag kunnat testa den följande autofokusen.

I våra tester ingår också att ta egna produktbilder i miljö vilket är en riktigt rolig utmaning. Jag matchade den kantiga V1 med en kantig blomkruka på min balkong. För att inte göra det för enkelt valde jag att även ta bilden på Sony A77 på min minimala balkong. Det största problemen var att få plats med paraplyet till blixten och sätta skärpan när kameran vajade i vinden.

Jag har också tagit ut kamerorna på en snabb "shootout" för att studera bildkvaliteten. Men de bilderna får du först se i tidningen. ;)

Vi ses väl på Fotomässan? Eller?

Proffsfoto testar Canons nya extrema objektiv

Som nybliven chefredaktör för Proffsfoto har jag precis börjat testa fotoprylar tillsammans med de tekniska redaktörerna Martin Agfors och Anders Jernbom. Först ut är Canon nya fisheye-zoom och superteleobjektiven 300/2,8 och 400/2,8.

Pentax har länge haft fisheyezoomar för såväl småbildsformat som APS-C. Canon tänker lite annorlunda. Zoomen ger möjlighet att ge 180 graders diagonal bildvinkel med alla deras tre sensorstorlekar.

På en kamera med småbildssensor (som Canon Eos 5D Mark II) ger Canon EF 8-15/4L USM såväl rundtecknande 180 gradig bildvinkel vid 8 mm eller täcker hela sensorn med 180 graders horisontell bildvinkel vid 15 mm.

Objektivet är också kul på en APS-C-kamera som Eos 7D. Då fungerar objektivet som en fulltecknande fisheye-zoom om man låser omfånget till 10-15 mm. Detta kommer säkert locka actionfotografer som inte alltid kan komma så nära att de fyller ut bilden med 180 graders bildvinkel, men ändå vill ha den dramatik som ett fisheye-objektiv ger. De kommer också att gilla att objektivet är vädertätat.

Jag funderar lite över vad man behöver rundtecknande fisheye till (8mm med småbildssensor). Att astrofotografer vill ha det för att fånga hela himlavalvet förstår jag, men i övrigt? Kommer du på fler nyttiga användningsområden för rundtecknande fisheye så skriv en kommentar nedan!

Att det är spexigt med fisheye är klart. Men ska man lägga 15.000 kronor på ett objektiv kanske man vill göra mer med objektivet än att leka? Min erfarenhet är att ett fisköga är en stark krydda som kan vara super för vissa bilder, men kryddan ska användas ytterst sparsamt. För vissa motiv är fisheye så perfekt att man inte tänker på att ett sådant objektiv använts.

Jag har utmanat mig själv med att försöka ta bilder med fisheye-zoomen som är så ospexiga som möjligt, där man inte direkt tänker på att de är tagna med ett fisköga.

I går hämtade jag de första fungerande exemplaren av Canons nya supertelen 300/2,8 och 400/2,8 i Sverige. Särskilt 400:an är intressant, inte för att det är ett extremt teleobjektiv, utan för att Canon bantat vikten mot föregångaren med 1,5 kilo! Märks det på bild- och mekanisk kvalitet?

Även 300:an är bantad, men bara med 150 gram. Jag har själv den föregånde versionen och även den är tillräckligt lätt för att fungera fint handhållen. Jag uppskattar ännu mer att Canon skrotat det usla stativfästet och att IS:en blivit riktigt effektiv. Det finns ett flertal andra små och smarta förbättringar, exempelvis att det finns låsfästen. Det gillar fotografer när de måste gå på toaletten under stora sportevenemang.

På söndag ska jag testa 400:at under en allsvensk fotbollsmatch. Vi kommer även testa de nya telekonvertrarna mot de gamla och jämföra autofokushastighet. Mer om det senare.

Påskäventyr med Nikon D5100

Jag har hunnit fotografera en del med nya Nikon D5100 under påsken då jag besökte familjen i Skåne. Kameran fick hänga med på utflykter och fiskeäventyr.

När jag testar kameror brukar jag först fotografera med kamerorna innan jag fingranskar dem. Då får jag känsla för om någonting inte fungera som det ska. Hittar jag något som inte känns rätt analyserar jag det och letar efter vad som är fel.

Jag har haft barn omkring mig hela tiden i påsk så det har ändå inte funnits tid att ta bilder av tegelväggar eller fingranska menyerna.

D5100:an har fungerar fint för familjefotografering. Jag har retat mig lite på att det är för lätt att råka ändra fokuspunkt, men det finns kanske någon inställning för det. När jag använt det tunga 28-300 VR har jag också saknat ett batterigrepp, men med 35/1,8 fungerar kamerans grepp fint.

Som avancerad användare har och också ibland saknat att D5100 inte är en D7000 med vridbar skärm. Det säger egentligen mer om hur praktiskt det är med en vridbar skäm än att det skulle vara något fel på kameran. Det behövs en kamera mellan D3100 och D7000 och det är precis vad D5100 är, både i pris och i funktion.

Den inbyggda blixten ger oftast rätt exponering där skärpan ligger.

Jag har också lekt med videofunktionen. Det är väldigt tacksamt att testa med barn som aldrig står still. Autofokusen är radikalt mycket bättre än hos D5000 som var plågsamt slö på att hitta skärpan när skärmen används som sökare (live view). D5100 hittar oftast skärpan snabbt och korrekt. För vardagsfilmning fungerar kameran utmärkt, precis som det är tänkt.