Hammarbymarschen - folkfest eller bara fulla fans?

Jag vet inte hur man definierar en folkfest, men så festligt var det inte längst fram när Hammarsbys fans marscherade till årets första hemmamatch i måndags.

Hammarbys egna funktionärer var inte tillräckligt organiserade för att känna att de kunde hålla ordning vid frontledet. En kille svingade en krycka mot folk för att de skulle flytta på sig. Jag fick höra att de skulle krossa mina glasögon om jag inte slutade fotografera. En annan fotograf blev omkullknuffad och  Anna-Lena Wejderman från DN fick kameran upptryckt i ansiktet.

Förfest i Björns trädgård vid Medborgarplatsen.

Det som började som en trevlig picknick vid Medborgarplatsen i Stockholm gick över till massfylla i stor skala. Alla misskötte sig naturligtvis inte och för dem i de bakre ledet blev det nog en trevlig folkfest.

Jag hörde på radion hur en kvinna tömde fyra vattenkannor på Bajen-supporters som lättade på trycket nedanför hennes fönster. Styrelsen för husets bostadsrättsförening tog till trädgårdsslangen för att skydda sin fastighet mot Södermalms öldrickande urinvånare.

Killarna i de främsta leden hade av någon anledning behov av maskera sig. Många, även i de bakre leden skrek "Hata Djurgården". Är det folkfest?

Jag kan inte påstå att stämningen i de främre leden var särskilt trevlig eller festlig. Snarare hård och skrämmande. Det får inte mig att vilja ta med min son och kolla på en fotbollsmatch.

Röken gör sig bra på bild.  Men när man står mitt iden samtidigt som folk slänger smällare är det inte så mysigt. Men vad gör man inte för bilden ... :)

Till slut började tåget röra på sig mot Tele2 Arena. Mot slutet av Götgatan verkade de upptrissade funktionärerna inse att fansen höll sig bakom banderollen och att åskådarna faktiskt inte stod i vägen. Då blev de lite lugnare.

Vid Ringvägen blev det ett kort stopp och där kändes det som att det blev mer folkfest och mindre hatisk folkhop.

Jag stannade vid Skanstull för att se fansen passera.

Fotografer på Prideparaden

Prideparaden lockar många fotografer. Förra året skrev jag några tankar om varför det är så populärt.  I år har jag fotograferat en del av fotograferna. (Naturligtvis fotograferade jag annat också.)

Leif R Jansson på Scanpix var stressad och undrade om jag sett några kändisar. (Leif har för övrigt spelat en liten roll som 70-talsfotograf i den sevärda filmen "Om Gud vill" .)

Bekanta Fotosidan-medlemmar. Bengt (i mitten) har bildbloggat.

Anders Petersen är en av Sveriges mest kända fotografer internationell. Han bar sin Contax T3 diskret på ryggen.

Jag hade bara två kamerahus ... :(

Ola Billmont gillar att gå nära med kamera och blixt. Här har han precis plåtar Mark Levengood på några decimeters avstånd.

Fler kändisar. Sean-Magnus med läderbögar.

Den pensionerade DN-fotografen Lars Epstein var naturligtvis plats som den flitige stockholmsbloggare han är. Kolla in hans bilder i DN-bloggen. (Och nej, han hade inte en D4:a på axeln vad jag kunde se.)

Expressen-fotografen Jens L'Estrade har blivit webbreporter och fått klä upp sig. Han avslöjar sig som fotograf med två Domke-väskor i bältet.

Vad göra när fotoassistenten går och gömmer sig?

Som frilansfotograf får man vänja sig vid knäppa situationer (ursäkta oavsiklig ordvits) och märkliga önskemål. Ett vanligt önskemål från kunderna är att byta årstid. "Tänk på att tidningen kommer ut i sommar" kan man få höra innan snön smält. Då gäller det att hitta något grönt i bakgrunden och en vinkel som döljer snödrivorna.

I början av sommaren fick jag i uppdrag att fotografera två åkare i längdskidlandslaget för en tidning som kommer ut i vinter. Utomhus var det verkligen full sommar. Det hade gått att hitta olika lösningar för att skapa vinter eller göra bilden tidlös om vi bara fått tid (plåta på gym, kylrum, ishall, himmel som bakgrund osv). Nu fick jag bara 10 minuter för att ta omslagsbild, helsidesbild samt småbilder. Att bara lyckas med det blev ett tillräckligt stort mål. Dessutom var "modellerna" sommarklädda.

Jag bestämde mig för en skogsdunge 50 meter från landslagets träningsanläggning där jag kunde få till några olika bildlösningar med skogskänsla. När det väl var dag att plåta tog jag 700 bilder på 10 minuter. Till och med landslagets mest explosive åkare Emil Jönsson tyckte jag brände på mer än fotografer han var van vid - 12 bilder per sekund smäller på rätt bra. Men i efterhand kan jag säga att det inte var slöseri med exponeringar. Att få två personer som klampar genom lingonris att se snygga ut samtidigt kräver en massa klick.

Igår var jag ute på att annat udda uppdrag. Jag skulle plåta en pulkabacke mitt i sommaren. Pulkabacken ska bebyggas med radhus och nu är folket i grannskapet upprörda över att deras samlingspunkt om vintern är hotad. Bilden ska publiceras i tidningen Villaägaren.

Med mig hade jag min trogne fotoassistent Ossian. Han är visserligen bara 7 år, men han är van att följa med pappa på olika uppdrag. Igår fick han uppgiften att hålla en reflexskärm. Det var för mycket spring i benen och det visade sig roligare att krypa mellan fotografens ben. Jag fick leta fram ett kamerastativ istället för att fästa reflexskärmen.

För att få lite "tittvärde" på bilden av en upprörd granne i pulkbacken tog jag med en grön pulka som jag lånat in. Det kan kanske tyckas lite fjantigt. Men ibland får man ta till lite olika tricks för att inte bilden, och därmed artikeln, ska gå obemärkt förbi.

I morse fick fotoassistenten bli fotomodell istället. Jag försöker dokumentera min sons liv, så jag tog med kameran till simskolan.

Två bilder med i Årets Bild-boken

Boken Årets Bild 2013 damp ner i brevlådan nyligen. Alla som är medlemmar i Pressfotografernas klubb (PFK) får årsboken, som trots sin titel handlar innehåller de bästa pressbilderna från 2012.

Till min glädje hittade jag två av mina bilder i boken.

Under min 10 år i föreningen har jag inte haft några framgångar i Årets Bild-tävlingen, men jag har i alla fall kommit med i boken några gånger. Eftersom jag inte fotograferar stora sport- och nyhetshändelser, gör utlandsreportage eller plåtar kändisar, så kan jag inte lämna in bilder i så många klasser. Vissa år jag inte lämnat in några bilder alls.

I år lämnade jag in en handfull bild i sport- och vardagsklasserna. Det kostar 100 kronor att delta med en bild i en klass, så som frilansare blir det också lite hämmande.

De här kom med i boken:

Skolavslutning i Hässelby.

SM i tiodans.

Nu är jag lite sporrad att delta i Årets Bild 2014 med bilder från 2013! :)

(Att det är "fel" årtal i titeln på boken är av kommersiella skäl. Den som samlar på bokserien kommer att märka att det saknas ett år – då de la om namngivningen).

Metro har så himla rätt om rumporna

Man måste ta alla sporter på allvar. Det funkar inte att plåta beachvolleyboll som en gubbsjuk. Alla läsare är ju inte gubbsjuka och sporten är på lika stort allvar som vilkan annan sport som helst.

Läs den här artikeln i Metro. De ryter ifrån – och de gör det med humor.

Jag har plåtat beachvolleyboll en gång på ett ungdomsläger utanför Örebro 2006. Tyvärr ligger bilderna på servern på tidningen där jag jobbade då. De var väl inte tillräckligt bra för att jag skulle spara över dem.

Christan Andersson har däremot nyligen plåtat beachhandboll i Åhus - inga rumpor där - bara action!