Sydsvenskan-utställning och iskallt på Österlen

Jag brukar åka till Skåne under påsken för att möta våren. En tur till släkten på Österlen är obligatoriskt, men där mötte kylan oss.

Första stoppen österut, via härliga småvägar, var Sövde Musteri där Sydsvenskans fotografer ställer ut bilder tagna i Sövde. Kul för trakten och säkert en uppskattad personalaktivitet på redaktionen.

Närmare kusten mötte dimman oss och temperaturen sjönk från 18 till 9 grader. Det blev ingen längre promenad i Simrishamn eftersom sonen frös.

Vi for norrut mot Rörum där jag tillbringat min barndoms somrar. Min systers svärföräldrar tog emot. Fotointresset delas av de flesta i släkten så min kameraväska dissikerades. Nya Nikon D5100 gick obemärkt förbi. Däremot intresserade sig både svågern och hans far för Nikons superzoom 28-300 VR. Den trivdes bättre på deras D700 än på D5100, men så är det ju också tänkt. 18-200 VR är motsvarande glugg för D5100 och andra modeller med DX-sensor.

28-300:an är överraskande rejält byggd. Jag gissade att den skulle kosta minst tolv tusen (jag vet att Canons kostar 26.000), men det visade sig att den låg på åtta tusen. Nu har jag inte fingranskat den optiska kvaliteten, men objektivet känns attraktivt.

Svågern känner av bokehn hos 28-300:an

När dimmar lättat blev det fotboll i trädgården. Sonen ska snart börja träna i Brommapojkarna och kan knappt bärga sig tills träningen kommer igång. Vi spelade i en och en halv timme. Jag tog korta pauser då jag lätt kamera få jobba.

Med Nikon D5100 i solen

Idag har jag varit ute med sonen i solen hela dagen. Det har varit svårare än vanligt att fotografera eftersom jag sprungit bakom sonen som övningscyklat. Men emellanåt har det blivit bilder med Nikon D5100 och superzoomen AF-S 28-300 VR.

Med temperaturen över 20 grader så lockade havet. Vi åkte till Lomma och Bjärred.

SVT:s Sydnytt filmade när barn och vuxna målade med krita på kajen i Lomma.

Sonen ville prova att gå i vattnet.

Dagens recept - Nikon D5100 á la moi

Nya Nikon D5100 fick följa med på den årliga påskresan till Skåne. När jag fikade hemma hos min pappa tänkte jag "det här köksbordet kan man ha nytta av".

Jag hade nämligen inte bara med mig D5100 utan även Pocket Wizards nya TTL-sändare som jag ska testa. Jag är inget fan av stora välutrustade studios utan ser det som en sport att få till bra bilder under mer fältmässiga förhållanden.  Att plåta ingångsbilden till ett test är en sådan utmaning,

Tanken med ingångsbilderna till testerna i Fotosidan Magasin är att de ska ha stora tomma ytor där vi kan lägga in text. För att inte bilderna ska bli för enformiga ska vi variera miljön. Jag hade tänkt att använda min pappas samling av gatstenar, men nu blev det köksbordet istället.

Så här såg senaste numrets ingångsbilder ut. De togs båda i rummet där Fotosidans redaktion sitter.

En helt ren bakgrund kräver extra mycket av själva produkten och ljuset. Det räcker inte bara med att avbilda av kamera, den måste se spännande ut också. Därför vred och vände jag på kameran till jag tyckte att jag hittade en uppställning som visade det jag ville ha visat och samtidigt inte såg så vanlig ut.

Att bildbehandla på en bärbar dator är vanskligt, så räkna in med att detta är slutversionen.

Ingredienserna till dagens bild är:

1 vit vägg
1 vitt bord
1 Nikon D5100 med 35/2,8G 
2 Canon 580EX-blixtar
1 Canon Eos 5D Mark II
1 Canon EF 100/2,8 IS macro
2 Pocket Wizard TTL5
1 Pocket Wizard mini TT1
1 Pocket Wizard AC3
1 Silverfärgad reflexskärm 

Och man kan ju lika väl plåta av sin Leica med Canonglugg när man ändå håller på vid matbordet, det har jag sett att andra gör. ;)

Sol på Söder med Anders Petersen

Ledig, sol och nyinköpt Leica M6. Då kan man inte sitta hemma. Istället åkte jag in till Södermalm och fick mig till livs foto i en mängd olika former.

Min maxade fotodag började med en tur till Johanneshov för att lösa ut ett riktigt fotofynd, men den historian tänker jag spara till nästa blogginlägg.

Eftersom min nya M6:a laddas med engångsminnen med begränsad ljuskänslighet så valde jag att gå solsidan från Skanstull till Slussen och vidare till Galleri Kontrast. Jag börjar få ont om 400-film i frysen, men det ligger kvar några rullar 100-film från min pre-digitala yrkestid. Så jag höll mig i solen. Dessutom värmde solen en stund mellan vindbyarna.

På Galleri Kontrast var det vernissage för polske Tomasz Gudzowaty som fotograferar mycket sport. Då är det inte stora supertelen som gäller utan Leica M, Speed Graphic med polaroidbackstycken och liknande som gäller. På utställningen visades såväl enorma förstoringar som de små 9x12 och 6x9 polaroiderna. Du måste bara kolla in hans hemsida.

Där mötte jag också DN-fotografen Jonas Lindkvist som har sport som specialitet. Han berättade att Tomasz var en av hans förebilder. Tyvärr var Tomasz inte där själv, berättade hans researcher(!). Anledningen är att fotografen ska bli pappa vilken dag som helst.

Jag mötte också min vän från Enskede Fotoklubb Svante Warping. Han gör fina poetiska bilder med allehanda analoga kameror och varje jul får jag svartvita julkort som han gjort i mörkrummet – tack! Vi fortsatte längs Hornsgatan till Galleri Konstochfolk där Johan Rheborg ställer ut gatufoto.

Utsällningen kändes lite ojämn, men de bästa bilderna var verkligen riktigt bra. Och dessutom hade Johan haft vett att göra några av dem riktigt stora.

Nyligen intervjuades jag av min kollega Jessica Silversaga och hon undrade hur många gånger jag ställt ut. "Inga" sa jag till hennes förvåning. När jag såg Johans utställningen fick jag återigen tanken att jag kanske borde ta och gå igenom mina bilder och se om jag kan få ihop en utställning. Helst skulle jag vilja ha hjälp av någon som kan fungera som curator. Jag är övertygad om att det blir bättre då.

Svante och jag fortsatte vidare förbi Gert på den excentriska fotobutiken Svenska kort. Jag klämde på en Canon F-1 med motor och blev nostalgist. Där köpte jag också en present till pappa och gick vidare till Stockholm Fotoantikvariat.

Jag har en särskild svaghet för fotoböcker och att gå in på antikvariatet kunde bara sluta på ett sätt, trots att min fotoboksbudget redan är övertrasserad. Efter ett långt besök kom jag därifrån kom jag ut med Anders Petersens bok "Rågång till kärleken" som jag saknat länge. Svante köpte inte nått men visade en massa fina böcker som han redan hade, eller som han till och med varit med och gjort.

Därefter fortsatte jag mitt gatufotograferande genom Södermalm. Jag tog flera bilder som jag är väldigt sugen på att skanna snarast möjligt. På måndag får jag ta och springa upp till Fotokungen och lämna in rullarna. Tyvärr hade de stängt idag. Jag såg expediten fotografera på Hornsgatan istället. Det var väl sunt.

Eftersom jag inte har några bilder från dagen får det bli lite analoga bilder från arkivet.

Den här bilden kanske passar den här helgen. Den nyvalde ordföranden för Socialdemokraterna Göran Persson håller tal på första maj i Folkets Park i Malmö 1996. Kodak Ektapress 400 (usel film).

Och den här kanske passar inför fotbollssäsongen. Här har jag plåtat AIK:s Martin Kayongo-Mutumba 2002. Då var han yngst i laget, nu är han veteran. (Plåtat på Fuji Press 400 - min standardfilm under många år tillsammans med 800-versionen.)

– – –

FS-bloggaren Bengt Björkbom hävdar att det är något speciellt med att gå runt med en Leica M-kamera på magen. Och visst är det där. Idag var det många som kollade på min mage och jag blev även stoppad av en man som berättade att han gått Christer Strömholms fotoskola och att han var sugen på en Fujifilm X100 - "fattigmans-M9".

Visst är det något speciellt med en Leica på magen? Eller är det pappas pilotglasögon från tiden som FN-officer som gör honom cool? ;) (Lübeck 1990) Eller ska man addera några Nikon F3:or och en Minolta 9000 för att se bra ut? (undertecknad 1989 hos min släktning som var DN-fotograf under fyra decennier).

Bengt säger också att bilderna blir bättre för att de tas med en Leica. I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag hoppas att M6:an skulle kunna ge annorlunda bilder för att den har en mätsökare och laddas med film som man inte kan spruta iväg likt digitala filer i min Canon Eos 1D Mark IV. Men att det just är en Leica skulle påverka bilderna har jag svårt att förstå. Men Bengt har lovat att återkomma i ämnet.

Ett klassiskt kamerabekymmer

Min kompis Gustafsson ringde i veckan och undrade lite om Canon Eos 1D Mark III och andra canonmodeller. Det här kan vi inte reda ut på telefon, sa jag och istället lunchade vi i fredags.

Jag skulle tro att de flesta diskussionerna på Fotosidans forum handlar om utrustningsval i någon form. Så Gustafsson är knappast ensam om sin vånda. Men han är nog mer extrem än de flesta.

G är en notorisk kamerabytare. Han har haft äldre Leica M, analoga Hasselbladare, två Canon Eos 1Ds med massor av objektiv (som EF 50/1,0), bytt till Hasselblad H2, bytt till Nikon. Och inom varje system har det varit olika byten av olika anledningar. Det är inte alla som säljer en D700 för att senare köpa en igen.

På det privata kameraplanet verkar Gustafsson ha hittat hem. Han hade säkert Sveriges mest slitna Leica M8 och bytte sedan till M9. Efter en vurpa på isen är kameran nu hos doktorn, och tyskarna verkar inte ha någon snabb proffsservice direkt.

Gustafsson är deltidsfotograf, men står just nu utan både jobb- och privatkamera. Den senaste D700:an sålde han efter att ha tröttnat på det dåliga utbudet på roliga begagnade objektiv. Tillbaka till Canon alltså. Med vilken?

G är fullt medveten av vikten av rätt objektiv och därför kretsar diskussionen en hel del om vilka objektiv som passar till vilka kamerahus. Han har precis köpt en begagnad Canon Eos 1Ds Mark II men fick direkt tvivel på om det var rätt. Han gillar stora sökare och rejäla kameror, men en gammal kamera som 1Ds Mark II kan få problem livskraften hos batterierna och hur kul är det med 2 tums skärm?

Tanken som började gro är att söka en kamera som står i kontrast mot M9:an. Alltså en riktigt snabb kamera som Canon Eos 1D Mark III. Jag spädde på hans tankar med att prata om lägre vikt, särskilt tillsammans med en 16-35/2,8 som är utmärkt för reportage med en bildvinkel motsvarande ca 21-45 mm i småbildsformatet.

Men så var det sökaren. 5D mark II säljs billigt nu. G tog upp min femma och jämförde sökarbilden med 1Ds. "Mmm, nästan lika stora". Sen jämförde han med min 1D Mark IV. "Oj vad litet".

Jag svarade att jag faktiskt inte störs av sökarstorleken hos Mark IV:an, men inflikade att 7D är nästan lika snabb och har större sökarbild.

Vad har man då för objektiv till en 7D? Jag är inte så känslig för plastighet, men EF-S 17-55/2,8 IS är till och med för plastig för mig.

– En 24/1,4 skulle nog passa bra. En sådan har jag haft, sa G och tillade att han har kvar ett 16-85 VR som han haft till en D300s.

– För bra objektiv för att göra av med, sa G.

– Jo, och du lär ju komma tillbaka till Nikon förr eller senare, sa jag.

– Antagligen. Men D7000 är för liten. Går ju inte att hantera med handskar, svarade G.

Diskussionen flöt in på 5D Mark II igen och att fyra bilder per sekund inte alls är så långsamt innan lunchen var över och G skulle in till fotobutiken och bestämma sig för att behålla sin nya 1Ds Mark II eller inte.

Idag ringde jag och frågade om vad valet blev.

– En 1D Mark III i fint skick, svarade G.

– Det blir nog bra, svarade jag. Total kontrast mot din M9:a.

Undrar bara vilken kamera G har nästa gång vi ses?

Känner du någon som är lika ombytlig?