Två rundor i stan och en tur till Gnesta

Just nu snurrar det en hel del kring gatufoto i huvudet. Den senaste tiden har jag suttit hemma och växelvis läst böcker om gatufoto och skrivit om gatufoto.

Vad gör man då när tankarna börjar snurra för mycket? Jo, jag tog och åkte in till stan (Stockholm) för att fotografera lite på gatorna. Fotografering är ofta en bra metod för att rensa skallen eftersom man är helt koncentrerad på att jaga bilder. Men i bakhuvudet kan det ändå pågå tankeprocesser, för titt som tätt dök det upp en tanke kring gatufoto som jag inte lyckats komma på hemma vid skrivbordet.

I går var det soligt och det går ju att utnyttja kreativt.

Det är först på eftermiddagen som folk brukar bli mycket folk på stan, så idag passade jag på att åka till Planket-utställningen i Gnesta innan jag plåtade loss i stan.

Gnesta bjöd på många intressanta bilder och möten som vanligt. Jag uppskattade särskilt Marcus Gustafssons "dagboksbilder". Kändes lite inspirerat av Anders Petersen och JH Engström.

Andra bilder som verkligen föll mig i smaken var Knut Koivistos analoga vardagsbilder, Mia Galdes blomsterbilder och Gunnar Smolianskys poetiska svartvita printar.

Jagad av regnet drog jag tillbaka till stan för att få någon torr timme. Mulen himmel gjorde att det inte fanns några skuggor att leka med, men bilder går det ju oftast att hitta ändå.

Vilken bild tycker du blev bäst?

30.000 steg och några bilder i Köpenhamn

Det vore dumt att inte ta en gatufototur till Köpenhamn när jag är "hemma" i Skåne. Sagt och gjort. I går åkte jag och min kompis Joakim K E Johansson till byn på andra sidan Sundet.

Dynamiskt omfång är inte så dumt - det räddar den här bilden. Men med blixt hade bilden kanske blivit mer effektfull?

Som skåning har jag varit i Köpenhamn många gånger, men det har nästan alltid blivit att man gått ungefär samma turistgator i de mest centrala delarna. Fotograferandet får mig att gå längre och se mer.

Vi hoppade av tåget vid Nørreport och gick den långa och raka Nørrebrogade mot Nørrebro. Drygt två timmar senare var vi tillbaka vid Nørreport och gick in mot centrum. Det finns många och långa gator i Köpenhamn.

Nørrebrogade

Jag gillar att söka mig bort från de centrala delarna där turisterna är och istället gå gator som bjuder på mer vardagligt gatuliv. Jag känner dock inte till Køpenhamn så bra att jag vet vilka gator som bjuder på mest liv. Mottar gärna tips inför nästa resa.

Köpenhamn har en mer utvecklad cykelkultur än någon stad i Sverige. Ett tips är att gå på den sida av gatan där man möter cyklisterna.

Istedgade

Efter en runda genom centrum fortsatte vi västerut i jakt på händelser.

Enghave plads

Köpenhamn visade sig vara rätt avslaget, precis som Stockholm brukar vara så här års. Antagligen var många av köpenhamnarna på landet eller stranden istället.

När det började bli kväll blev det riktigt tomt på gatorna, så vi gav oss in mot centrum och turisterna.

På Rådhuspladsen är det alltid folk.

Till slut började krafterna tryta och vi tog tåget tillbaka till Sverige.

Några bildmässiga fullträffar blev det knappast. Och så är det ju oftast med gatufoto – det blir åtskilliga mil per riktigt bra bild. Trots detta åker jag gärna till Köpenhamn igen, men nästa gång ska jag åka när det är mer folk ute på gatorna.

Aldrig mer Kiviks marknad?

För tredje året i rad åkte jag till Kiviks marknad för att fotografera. Den här gången gick jag all-in och fotograferade under alla de tre marknadsdagarna. Förhoppningsvis ska jag inte behöva åka dit mer.

Jag hoppas att jag nu har tillräckligt med bilder för att kunna slutföra mitt projekt om Kiviks marknad.

De flesta tycks känna till Kiviks marknad, men för er andra så kan jag kort berätta att det är Sveriges största marknad och den är flera hundra år gammal. Marknaden är dokumenterad sedan 1600-talet och arkeologer tror att det varit marknad i Kivik sedan 1200-1300-talet. Då var det mest sill som såldes. Idag är Kiviks marknad främst ett tivoli och i andra hand en marknadsplats.

Jag har haft lite olika tankar kring hur jag ska utforma mitt projekt. Min första tanke var att fotografera 2013 och publicera de bilder tillsammans med bilder jag tog 1993. Sen funderade jag på att göra en mer allmän bok om marknaden och dess historia, men där mina bilder skulle visa dagens marknad. Nu är jag inne på att bara visa min lite subjektiva bild av dagens marknad som ett rent fotografiskt projekt.

Hur ska jag veta när det är dags att avsluta projektet? "Man känner när man är klar" är det svar jag fått. I år känner jag mig klar, men det kanske är mest för att jag gått längre än 4 mil på marknaden under tre dagar med rätt mycket kamerautrustning. När jag fått vila ut är jag kanske sugen på att fotografera ett år till?

Just nu känns det i alla fall som jag täckt allt och att det mest kommer att bli upprepningar om jag åker dit nästa år också.

Inför årets marknad har jag försökt fundera på vad jag eventuellt saknar i bildskörden från tidigare år. Jag visade mina bilder för min kollega Tobias Hagberg på Fotosidan Akademi. Han tyckte att jag skulle ha mer kontakt med folk. Min gatufotografering brukar handla om att fånga ögonblick och inte så mycket kontakt, men i år gick jag lite närmare och tog mer kontakt än tidigare år.

Trots att Kiviks marknad är en bildmässig guldgruva såg jag bara en annan fotograf som fotograferade målinriktat. Det var Johan Jehlbo som även var där förra året.

Johan har en annan stil än jag. Han använder konsekvent blixt med underexponerad bakgrund. Här kan du se fler av hans bilder.

Min kollega Tobias Hagberg från Fotosidan Akademi passade på att komma förbi och gjorde intervjuer med mig och Johan till en kommande video om gatufoto.

Det blev många kilometer på fältet under tre dagar och några tusen exponeringar. Jag har fixat 120 bilder, men jag inte visa alla. Här kommer en liten bildkavalkad:

Livet och kärleken på Power Meet

Bilträffen Power Meet i Västerås har blivit ett måste för mig. Inte för bilarnas skull, utan för folkets, festens och stämningens skull. Liksom förra året koncentrerade jag mig på kvällscruisingen.

Power Meet bjuder på mycket folk och många fina bilar. Ett problem om man är ute efter att fotografera folk istället för bilar är att nästan alla ska posera när man höjer kameran. Skål, skål!

Så att försöka fånga naturliga ögonblick utan att använda långa telen blir en utmaning. Jag använde en 24-70/2,8-zoom och en ljusstark normal, 50/1,2. Fast utmaningen gör ju också att det blir mer stimulerande att plåta.

I år hann jag med drive-in-bröllopen som jag plåtat en gång tidigare.

Brudgum i bilkö

Stolta föräldrar

Lyckligt par

Vissa bröllopsgäster lämnade inte ens bilen under vigseln.

Jag vet inte om mina bilder kan kallas gatufoto eller dokumentärfoto. Jag vet inte ens om de är intressanta för andra. Men jag hoppas att jag till slut ska få ihop tillräckligt med bilder för att de ska säga något om fenomenet Power Meet och människorna som kommer dit.

Langos hör folkfester till, men det är inte alltid lätt att äta.

Gatufoto kan bli lite flyktigt och ibland gillar jag att jobba mer som en dokumentärfotograf, det vill säga att hålla mig kvar i en miljö och komma människor närmare. Jag tog chansen och hängde ett tag med den här sköna Västerås-familjen.

Gatufotografer försöker ofta jobba snabbt och diskret för att inte bli upptäckta och på så sätt inte påverka skeendet. En dokumentär fotograf väntar istället tills de avbildade vant sig vid fotografen och återgår till det normala. Den här familjen slutade snabbt bry sig om kameran.

Crusingen är för många höjdpunkten på Power Meet och här kommer en liten bildkavalkad.

Det här sköna gänget kom bara 50 meter innan trafikpolisen satta stopp för ekipaget.

Jag önskar att jag hade haft möjlighet att kunna fotografera under lördagskvällen också – ju mer man jobbar desto fler bra bilder får man. Men jag får trösta mig med att jag kommer att gå all-in på en annan stor svensk folkfest i sommar.

När kameran är med ...

Joakim K E Johansson bloggar i dag om att han alltid har med kameran och att han får många bilder som aldrig annars skulle blivit tagna.

Jag har också nästan alltid med mig en kamera, men för mig är det stor skillnad om kameran ligger i ryggsäcken eller om den hänger påslagen på magen. För andra som tar landskapsbilder eller fotar arkitektur spelar det antagligen ingen roll om det tar 30 sekunder att plocka upp kameran. Men för gatufoto försvinner ofta situationer snabbare än så.

Den här bilden tog jag på väg hem från jobbet. Trots att det duggregnade lite fick kameran (en Canon Eos 6D med 35/2 IS) hänga på magen.

Precis utanför Fotosidans redaktion, på väg till tunnelbanan.

Ännu en bild tagen på Götgatan på väg hem från jobbet.

Idag såg jag ett helt gäng byggarbetare i Sundbyberg som antagligen var på väg till lunch. Jag hade famnen full av lådor och jag fick ställa ner lådorna på marken och dra fram kameran som hängde på axeln.