Misslyckat försök till fotopaus

Förra helgen tog jag en dag ledigt från Fotomässan för att delta i Stockholm Tunnel Run. 42 000 personer var anmälda, så jag var inte direkt ensam om att tycka att det var spännande att få se Norra länken till fots. För 14 år sedan passade jag på att beskåda Öresundsbron innan bilarna släpptes på.

Jag trodde jag inte att Norra länken i november skulle vara lika bildmässig som Öresundsbron en solig sommardag. Men så fel jag hade. Jag missade att det var tusentals personer utklädda till lysmaskar som skulle fylla tunnelröret. Och att arrangörerna gjorde en hel del för att bättra på den visuell upplevelsen.

Kanske lurades mitt fotografiska sinne av tankar kring att ta mikropauser från fotograferandet. Foto är ju en dominerande del av mitt liv och ibland är det skönt att slippa fotografera. Jag brukar inte fotografera på konserter och fester som exempel för att vara mer mentalt närvarande.

Jag släppte ändå inte inte tanken på att fotografera helt utan tog med min sons vattentäta Panasonic-kompakt. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte tog med Fujifilm X100T som jag testar just nu. Den är ljuskänslig och lätt. Det här var inte rätt tillfälle att ta en fotopaus. Istället blev fotofrustrerad. Vilka bilder hade jag inte fått med en bättre kamera.

Sportfoto med fotografer från DN och Sydsvenskan

I helgen deltog jag i en sportfotoworkshop i Gävle i samband med junior-SM i friidrott. Jonas Lindkvist från DN och Lars Dareberg på Sydsvenskan ledde kursen. De har båda sportfoto som specialitet.

Jag har känt Jonas sedan 10 år tillbaka då jag gjorde ett reportage om honom som pressfotograf. Lars Dareberg är en nyare bekantskap, men hans blogg har jag följt en längre tid. Få fotografer bloggar lika intensivt som Lasse.

Jonas Lindkvist

Lars Dareberg

Kursen startade efter lunch på fredagen med teori. När kvällsljuset var som bäst åkte vi ut och fotograferade på Gunder Hägg Stadion.

Egentligen började kursen redan tidigare under sommaren med en hemläxa. Vi fick i uppgift att följa en idrottare på hemmaplan som skulle åka till junior-SM. Jag tog och fotograferade min sons tränare Axel.

Istället för att fotografera random idrottare så försökte jag följa Axel så mycket jag kunde. Det innebar att jag ägnade halva lördagen åt att åka till Sandviken och fotografera när han kastade diskus. Av säkerhetsskäl hölls diskustävlingen där på en nästan tom idrottsplats.

Jag tyckte att det var väl värt att lägga halva dagen på några diskuskast eftersom jag är intresserad av att jobba mer med sportreportage framöver. Det ger mig mer att berätta en hel historia och jag har mycket att utveckla när det gäller att göra reportage.

På lördagseftermiddagen blev det en del allmänt sportfotograferande med Jonas och Lasse som handledare. De sporrade mig att jobba med en fjärrstyrd kamera vilket jag bara gjort en gång tidigare. De gav också tips som att "nu har du säkrat den bilden, leta nu upp en ny vinkel" eller "glöm inte att äta och dricka".

Taget med Canon EOS-1D Mark IV med EF 16-35/2,8L II samt Pocket Wizard fjärrutlösare.

Jonas uppmanade mig att prova panorering. Jag borde jobbat hårdare med det och letat upp en bättre bakgrund.

Vinklar och bakgrunder var några av sakerna som Jonas och Lasse tog upp. Här tycker jag att jag lyckats bra med att få en ren bakgrund utan att den blir tråkig. Med ett ljusstarkt supertele kan man ibland få så utsuddad bakgrund att bilden blir lite platt. Jonas hade hade en lapp om halsen med en uppmaning till sig själv: "Böj på benen".

Kula och spjut bjöd på många sköna ansiktsuttryck

Längdhopp är inte heller så dumt.

Irene Ekelund behövde inte anstränga sig för att vinna 100 metersfinalen. Här i sina nya MAI-kläder.

På söndag fortsatte teoripassen, men jag skolkade lite för att följa Axel lite.

Vid bildgenomgången fick jag återkopplingen att jag hade för få miljö- och runt-om-bilder i mitt reportage. Men det går att jobba på ett reportage hur längre som helst och komplettera det man saknar. Jonas Lindkvist har kommit tillbaka till samma person uppåt 50 tillfällen.

Så här efter kursen dyker det upp många tankar i huvudet. Jag är sugen på att dra igång ett sportfotoreportage som jag lurat på längre. Utrustningen behöver finputsas med bättre fjärrkontroller och ett nytt bordsstativ som inte välter. Och så snurrar alla de små insikterna runt om i huvudet: Leta miljöer, variera vinklar, var mer lekfull, fånga känslan och så vidare.

Här är fler blogginlägg om kursen:
Lotta Gyllensten
Jan Bulér
Jonas Gustafsson
Claus Søndberg
Peter Werner
Simone Syversson
Jan Rönnlund
Andreas Sandström

800 mm för sportfoto

Alla gör vi impulsköp ibland. Mitt dyraste impulsköp är utan tvekan ett Canon EF 800/5,6L IS USM. I lördags fick det bekänna färg.

De flesta skulle nog kalla 800 mm för ett fågeltele, och det ligger mycket i det. Det brukar sägas bland fågelfotografer att man inte kan få för lång brännvidd. Fåglar kan som bekant vara rätt små och lättskrämda.

Varför köpte jag då ett 800:a? Jag håller ju inte på med fågelfoto. Nä, jag fotograferar istället politiker (jobb) och sport (hobby). Tidigare hade jag kombinationen 300/2,8 och 500/4. Jag tyckte ofta att jag tvingades släpa med mig båda. Idealet var Canons nya 400/2,8. För knappt ett år sedan hittade jag ett sådant begagnat på Mattssons Foto i Lund som såldes med moms. Objektivet hade tidigare tillhört en fotograf knuten till Expressen som bytte till den nya 200-400-zoomen.

Nu stod jag alltså med en kortare maxbrännvidd. Jag tänkte att det kan jag stå ut med i några år. Objektivet fungerar trots allt väldigt bra med telekonvertrar. Jag kunde ju komplettera med något längre med tiden. Plötsligt uppenbarade sig en möjlighet tidigare än jag vågat hoppas på. Sedan Canon 800/5,6L IS introducerades 2008 har det sålts två begagnade exemplar på Fotosidans köp/sälj-sida. Och inget av dem med moms. Så jag slog till när Goecker fick in en begagnad 800:a med moms.

Jag fegade ur lite när jag skulle fotografera världscup i storslalom i Åre. Med facit i hand skulle jag haft med 800:an. Det visade sig att fotochefen för tävlingen själv körde med 800 mm. Han hade köpt Nikons nya som kom för ett år sedan.

Martin Afors med Nikons nya 800/5,6

Förra året testade Martin Agfors Nikons nya 800/5,6. Jag hängde med honom till rugbyturneringen Stockholm Tens på Årstafältet. Då körde jag 500/4L IS med 1,4x telekonverter.När jag åkte till årets turnering visste jag alltså att det var bra med långa brännvidder för att få tajta bilder.

Okej, kanske lite väl tajt.

Här använde jag en 1D Mark IV vilket ger ett utsnitt motsvarande om 1000 mm för småbildsformatet (full frame).

Jag provade också att använda 1,4 gångers telekonverter med min 1D X. Det ger kombinationen 1120mm f/8. Jag för förvånad över hur bra autofokusen hängde med.

1120 mm f/8

1120 mm f/8

Rugby är en kul och tuff sport. Det uppstår dramatiska situationer titt som tätt.

Behöver man då så lång brännvidd för rugby. Nej om man nöjer sig med att fota när spelet är närmare där man sitter och i andra fall nöjer sig med mindre tajta utsnitt så fungerar 400 fint.

Canon EOS 1D Mark IV och EF 400/2,8L IS II USM

Om 800/5,6 fungerar till sportfoto och inte bara för fåglar, då borde det finnas fler användningsområden. Jadå. Man kan plåta öl till exempel:

Canon EOS 1D Mark IV och EF 800/5,6L IS USM

Gatufoto eller sportfoto?

Det har inte blivit så mycket sportfotograferande för mig det senaste halvåret. Så idag när det hölls maraton i Stockholm åkte mitt stora tunga 400/2,8 fram. Frågan är om det var så smart?

Jag har fotograferat Stockholm Marathon några gånger tidigare och det kan bli bra bilder när folk kämpar för att ta sig framåt.

En av de tyngre sträckorna är Västerbron med sin stigning. Jag kom dit vid första varvet. Vädret var idealiskt – för löparna. För mig kunde det inte varit sämre väder. Löparna såg inte det minsta ansträngda ut. Rejält med regn eller stekande sol hade varit bättre – för bilderna.

En glad finne på Västerbron.

Tätt med folk på första varvet.

Jag och min kompis och kollega Martin Agfors insåg det hopplösa i situationen och satte oss på ett fik på Norr Mälarstrand istället. För mig gjorde det inget med ett avbrott i sportfotandet. Jag hade redan hunnit ta några gatubilder innan vi träffades vid Fridhemsplan.

Det var regn före loppet

Fullt med folk vid Fridhemsplan

Jag borde väl ha fortsatt gatufotografera, men med all utrustning som jag släpade på i en väldigt stor ryggsäck så var det inte så lockande. Med en stor utrustning är det bättre att hitta ett bra ställe där man kan lägga av ryggsäcken och ändå få varierande bilder.

Efter vår fikapaus gick jag och Martin upp mot Barnhusbron där han tidigare fotograferat Stockholm Marathon. Det visade sig vara ett bra ställe när solen tittade fram.

Någon slags gatufoto fick jag ändå till här. Jag brukar inte använda teleobjektiv för gatufoto, men funkar det så funkar det:

Från Barnhusbron var det inte lång till nästa fotoställe, Vasaparken. Vi han dit innan de sista löparna hunnit passera.

När det bara var lunkarna kvar så satte vi oss på ett fik.

På hem möttes jag av denna syn:

Testade de nya funktionerna i Canon EOS-1D X

I veckan släppte Canon ny firmware till EOS-1D X som ger flera nya funktioner och påstådda förbättringar. Jag tänkte att bandy på Zinkensdamm i Stockholm vore det bästa stället att testa uppgraderingen.

En nyhet är förbättrad följande autofokus (AI Servo) i mörker. Perfekt. Zinkensdamm är en mörk arena om vintern. Extremt krävande för autofokusen.

En annan nyhet är möjligheten att exponeringskompensera i M-läge vid Auto-ISO. Perfekt att testa på Zinken där det är is och ojämnt ljus.

Men efter en koll på Hammarby bandys hemsida visade det sig att de numer spelar på Tele2 Arena. Där består ljussättningen av kraftiga dagsljuslampor som ger jämn belysning över hela planen. En dröm för varje fotograf, men inte bra bra för mitt lilla test.

Med andra ord blev det till att köra på som vanligt med manuell exponering. Jag körde på 1/2000s, f/2,8, ISO 3200. Vissa bilder tog jag med telekonverter och då körde jag ISO 6400. Efter uppdateringen kan man kameran automatiskt byta ISO eller slutartid vid manuell exponering när man sätter på en telekonverter, byter till ett ljussvagare objektiv eller använder en som men variabel maxbländare.

Jag föreslog den här funktionen när jag testade EOS-1D X för Fotosidan Magasin och Proffsfoto. Då föreslog jag också exponeringskompensation i M-läge vid Auto-ISO, som nu finns efter uppdateringen. Det är kul att Canon lyssnar på sina användare.

Jag skrev också att det vore bra om man kunna beskära bilderna direkt i kameran. En praktiskt funktion om man webbpublicerar eller skickar sina bilder till olika redaktioner direkt från kameran. Tyvärr kom inte detta med. Det kanske inte finns hårdvarustöd för en sådan funktion.

Under matchen passade jag på att prova den utökade möjligheten att ställa in skärpeprioritet för följande bilder i en serie. Jag testade inte så noga, men det kändes som serietagningen blev klart segare när jag vred prioriteringen till max. Enligt Canon så blir skillnaden mellan de olika lägena större i svagare ljus. I Tele2 Arena är det åtminstone rätt mycket svagare ljus än under en solig dag utomhus.

Jag har inte plåtat så mycket sport det senaste halvåret och kände mig rejält ringrostig. Jag hade inte samma koll på hur jag skulle ställa in autofokusen som jag brukar och andelen felfokuserade bilder blev stor. Bandy är en snabb sport och det kommer hela tiden spelare och klubbor i vägen för huvudmotivet.

När jag skiftade till automatiskt byte av fokuspunkt med hjälp av färg och mönster föll bitarna på plats. Plötsligt kunde kameran med stor säkerhet skilja motiv från hinder.

11 890 åskådare kom till Tele2 Arena, vilket är nytt publikrekord för Hammarby. Så trycket i arenen var bra. Men på plan stod Sandviken för trycket. Matchen slutade 2-6 till SAIK.

Jag använde mitt EF 400/2,8L IS II USM tillsammans med en EF 1,4x III telekonverter. Det var flera fotografer på arenan som använde 400/2,8 i olika färger och varianter.

Stundtals, när spelarna kom för nära, önskade jag mig ett 200-400/4. I den här arenan hade en sådan zoom inte varit för ljussvag. Min kollega Martin Agfors provade att fotograferade matchen med Olympus E-M1 och ZUIKO DIGITAL ED 50‑200/2,8‑3,5 SWD. Det gick överraskande bra, men naturligtvis inte i klass med hans Nikon D3s med AF-S 300/2,8G II.

När jag testade Canons nya EF 200-400/4L IS USM mot EF 400/2,8L IS II USM i somras bestämde jag mig för den fasta 400:an. Dels är priset lägre, men den passar också mitt sätt att fotografera bättre. Jag fotograferar regelbundet i mörka lokaler och när jag fotograferar sport är jag mer ute efter snyggast möjliga bilder istället för att kunna fånga alla situationer. Det är en annan sak om man jobbar på en dagstidning.

Här hittar du den nya mjukvaran till Canon EOS-1D X.