Miss igen - och jag ska vara proffsfotograf?

Efter gårdagens blogg om mitt senaste inredningsuppdrag fick jag frågan från en kompis på fotoklubben om jag inte kunde skriva om när jag misslyckas med bilderna istället. Tack för den Peter! ;)

Problemet är att jag inte misslyckats med en fotografering sedan 1995 då en grupp konfirmander i Veberöd råkade få lite väl stora skuggor på sina vita kåpor. Med lite erfarenhet blir det aldrig totalhaveri, men jag blir missnöjd med mina bilder lite då och då.

För en yrkesfotograf är det viktigt att ha en hög lägsta nivå. Uppdragsgivarna vill kunna lita på en, men givetvis vill de också bli positivt överraskade. Jobbar man på en tidning kan det vara många uppdrag på en dag och då är det ännu viktigare att alltid ta bilder med det lilla extra. Magnus Hallgren på DN tycker jag är en sådan fotograf som sällan utmärker sig i fotovärlden, men som oftast kommer hem med en knorrig bild från de mest svårjobbade fotojobben.

Det har hänt mig flera gånger att jag och reportern varit överlyckliga med bilder som jag inte skulle vilja visa på fotoklubben. De kan vara toppen för att de fungerar bra tillsammans med texten eller för att omständigheterna var svåra. Det känns i magen när bilderna inte är tillräckligt bra, då gäller det att vara där en kvart längre om det går. Väldigt kommer bilden med stort B under den extra kvarten.

I lördags var jag inte på något uppdrag utan iväglurad av Tage Olsin till en mesigt gul och grön idrottshall i Sollentuna för att plåta Volleyboll. Tage förklarade vänligt hur han brukar göra och jag tänkte kaxigt att jag ska minsann visa honom och göra på mitt sätt. Glöm det.

Volleyboll är en hysteriskt snabb sport. Det gäller att läsa spelet för att hinna rikta kameran mot den som kommer att skjuta. Kan man inte hinner man inte med och missar.
Dessutom ska man hinna komponera och sätta skärpan.

Jag ställde mig lite längre bort än Tage eftersom jag hade ett 200/1,8 med telekonverter mot tages 70-200/2,8. Efter ett tag ställde sig Tage bakom domaren, men jag valde att stå kvar tills jag var nöjd med en, två bilder från min position. Det visade sig ta tre perioder. Sen var det bara en kvar.

Hela tiden missade jag skotten eller så missade jag skärpan. Jag provade att köra med manuell fokus för att inte riskera att fokusera på bakgrunden och för att hålla uppe bildfrekvensen. Det gick sådär eftersom det är svårt att ställa skärpan i förväg på ett tomt utrymme i luften.

Efter ett tag började jag se spelet bättre och kunde räkna ut vad som skulle hände. Plötsligt blev det fler bilder som satt och jag kunde byta position.

Med bara en period nere på plan blev det inte så många bilder därifrån eftersom jag återigen fick börja med att försöka lära mig vem som skulle ta bollen vid den här positionen. Dessutom gjorde jag det svårt för mig med valet av utrustning.

Tage kör fisheye + 24-70/2,8 + 70-200/2,8. Jag tycker sporthallar är fula så jag ville prova kortare skärpedjup. Därför körde jag på bländare 1,2-1,4 med mitt 85/1,2 och på på bländare 1,8 med mitt tvåhundra. Nästa gång ska jag börja med telezoomen till jag hänger med bättre i spelet.

– Det är inte lätt för en pressfotograf som aldrig fotograferat volleyboll tidigare att komma hit, tröstade Tage mig.
– Det var en fotograf här från DN som hade problem och till slut lånade jag ut mitt fisheye. Det var en bild med det objektivet som kom med i tidningen.

DN-fotografen kan inte ha varit Magnus Hallgren. Han skulle säkert inte misslyckats på en hel volleybollmatch. Han skulle satt en dragarbild.

Behöver jag säga att Tage fick betydligt fler keepers än jag.

De här bildera är okej, men jag är inte helt nöjd:

Tage Olsin i samspråk med en annan plåtis.

Nä, jag struntar i att plåta

Ibland är det bäst att inte fotografera. Jag hade tänkt att fotografera Bandy på Zinken igår kväll, men jag tror att jag gjorde rätt i att låta bli.

Som jag skrivit tidigare i bloggen fotograferade jag sport både i lördags och söndags. Och på dagarna har jag försökt ta gatubilder. Jag känner ett sug efter att ta bra sportbilder just nu så jag hade planerat in gårdagens bandymatch mellan Hammarby och Söderhamn i kalendern sedan en tid tillbaka.

Men ibland blir det bara för mycket. Jag har lärt mig att lyssna mer till min kropp och den visade tydliga signaler på att jag borde ta det lugnt. Plötsligt infann sig en tveksamhet inför kvällens match som fick mig att tänka och känna efter.

Jag tycker att det är så kul att fotografera att jag lätt bokar in lite för mycket. Då hinner jag inte med att fixa klart alla bilder och bokföra. På sommaren är det som värst, men då kan jag tycka att det är lite okej att ligga lite efter med bildfixandet inför höstmörkets intågande.

I december hann jag bara med en sportfotografering - Huddinge MK:s Luciarace i Enduro. Det är en sport som jag verkligen gillar att fotografera. Där kan man utnyttja hela sina fotografiska förmåga och kreativitet. Inte som isracing där man bara får stå på ett visst ställe eller som i fotboll där det mest handlar om att fånga ögonblicket. I enduro får man leta sina egna vinklar och kan använda en mängd olika tekniker. 

I går eftermiddag kom jag att tänka på att jag faktiskt inte gått igenom endurobilderna ordentligt. Och när jag tänkte på de bilderna kände jag en stor tveksamhet om det verkligen skulle kunna bli så spännande bilder i det taskiga konstljuset på Zinken. Kanske bättre att vänta ut en dag med ett mer spännande ett ljus och väder. Trots allt måste jag prioritera min tid och kraft.

Igår räckte inte kraften till att fixa så många endurobilder utan jag ville istället ifrån datorn. Det blev filmen Seven som jag köpt billigt på bluray.

Här är några av endurobilderna:

Blogg-rivstart med isracing

Inte sedan 80-talet har det varit isracing på Huddinge Motorstadium. Ett sådant unikt tillfälle kunde jag inte missa. Jag hoppades på häftiga actionbilder med mycket snösprut.

Dagens väder med plusgrader och regn var värsta tänkbara och banan blev snabbt porös ismos.. En del av de äldre herrarna runt banan sa att det går fortare om det är riktig hård is för då får de kraftiga spikarna på däcken bättre fäste än i ismoset.

Liksom när jag fotat enduro i snöväder så blev jag lite besviken på bildmöjligheterna. Grus och gegga som sprutar gör sig bättre än vit snö. Bilderna blir för rena och snygga. Det gör att de inte blir så dramatiska och häftiga.

Men är man på plats så är man. Regn och snygg snö till trots gäller det att göra det maximala av situationen - och av den plats man får stå på. Att röra sig fritt runt banan går inte för sig av säkerhetsskäl. Jag också några andra fick ta skydd bakom en snöhög i en kurva. Om föraren tappar kontrollen fortsätter cykeln framåt, vid en kurva innebär det ut utanför banan.

Jag provade att få bilder när de låg efter varandra i kurvan, men tyvärr var förarna så ojämna att de sällan kom nära varandra. Jag försökte också att ta tajta bilden genom att sätta på en 1,4-extender på mitt 300/2,8. Med en 60-dels sekund försökte jag också panorera, men det blev bara sådär.

Jag känner inte att jag tagit så bra bilder som det går från isracing. Med annat ljus och med jämnbra förare kan det bli ännu bättre. Men nu har jag i alla fall lärt mig mer om att fotografera isracing och kan vara effektivare vid nästa tävling.

Närmast ligger dock att fotografera bandy. Det är verkligen inte en lätt sport att hänga med i.

Den här veckan har jag bloggat rätt mycket. Ska man börja blogga är det väl lika bra med en rivstart. Tyvärr kan jag inte lova att blogga så intensivt framöver som den här veckan, men med tanke på att jag sysslar med foto i en mängd olika former både till vardags och på fritiden så borde jag kunna blogga minst två dagar i veckan. Det är ambitionen.

Mer snösprut än så här blev det inte tyvärr.

En tråkig sak med hälmar är att de döljer de intressanta ansiktsuttrycken (jämför med bilden under). En blick är allt man kan hoppas på.

Gårdagens skridskotävling bjöd på mer ansiktsuttryck.

Nu får det vara nog med gatufoto

Det har blivit alldeles för mycket gatufoto den senaste tiden. Det finns ju faktiskt andra genrer inom fotografin som också är givande.

En av mina stora förebilder Anders Petersen brukar tala om att vässa pyramiden för att få bra bilder. Med det menar han att man måste hänge sig åt sitt fotograferande och sätta annat i livet år sidan för att bilderna ska bli riktigt bra.

Jag har de senaste månaderna haft ett stort  fokus på gatufoto som kulminerade i att jag åkte ensam till Aten en vecka för att bara ta gatubilder. Det blev många bilder tagna och några som jag kommer att värdesätta för att framtid.

Liten bildlek från Aten.

Anders Petersen menar inte att man alltid ska leva så här utan perioderna mellan är också lika viktiga. Då samlar man kraft och hittar nya influenser. Om man aldrig pausar kan man inte nå full kapacitet.
Därför ägnas inte denna helg åt gatufoto utan åt en annan passion - sportfoto. Idag besökte jag Östermalms IP i Stockholm där det hålls sprint-sm i skridsko under helgen. I morgon börjar det klockan 10, men jag åker istället till Huddinge Motorstadion och fotograferar isracing. Jag tror att det kan bli riktigt häftigt.

Att komma hem och sätta sig vid dator och gå igenom pinfärska bilder är också en njutning som förhöjs med bra musik. Just nu snurrar en skiva med The Boss. Riktigt så mysigt som mina mörkrumshelger hemma hos pappa på 90-talet är det inte riktigt, men tillfredsställelsen är lika hög när man fått fram några fina färdiga bilder.

 
Att fota skidsko känns lite som balett. I vissa
lägen är de helt utsträckta i sina positioner
och då är det som snyggast.

Egentligen borde jag sitta och göra bilder från ett större fotouppdrag. Jag hann bara med hälften innan jag blev sjuk. Tyvärr fungerar jag så att jag har svårt att tända till på att göra uppdragsbilder när det gått en tid. Därför bokar jag alltid in "mörkrumstid" direkt efter fotograferingen för att rida på mitt "flow".

Medicinen om jag hamnar efter är en hård deadline. Med kniven mot strupen blir saker och ting gjorde. På måndag ska bilderna vara klara och nu börjar jag känna den positiva pressen.

Uppdrag åt Reumatikerförbundet

Ps. På dagens tävling träffade jag FS-medlemmen Leif Baggström som dragit sig för att mejla mig. Han vill att jag ska titta på hans bilder inför att han ska slutföra ett projekt. Om han bjuder på lunchen så kollar jag så gärna ;)