Dags att ta fram tjocka-Bertha igen!

Fotografi kan ha olika syften. Vissa bilder har flera bottnar som stimulerar tankeverksamheten. När jag fotograferar sport har jag inte fina konstnärliga ambitioner. Jag är ute efter att komma ut och hitta på något kul som i bästa fall blir minnesvärt, ungefär som en fisketur.

Lyckan ligger inte i bilderna utan i stunden. Att sitta koncentrerad och jaga får alla andra tankar att flyga bort och är ett skönt avbrott i vardagen. Bilderna blir bara en bonus. Och i bästa fall lyckas jag ta någon bild som kan tilltala folk utan koppling till tävlingen och sporten. Det finns många bra sportbilder, men det finns få som fungerar helt utan sammanhang. Jag har funderat en del på vad som gör att vissa sportbilden kan tilltala en bred publik. Men de tankarna ska jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

I fredags var den äntligen bandy på Zinkensdamm i Stockholm. Hammarby mötte Sandviken. Jag är rätt ointresserad av sport men har uppfattat att det ska vara två bra lag. Därför såg jag fram emot en hård och jämn kamp bland dalande snöflingor.

Det visade sig att jag gjort en grov missbedömning när jag valde att sätta mig på den halvan där Sandviken skulle göra mål. Det var inte alls någon jämn första halvlek, 3-0 till Hammarby. Jag var envis och trodde att Sandviken skulle komma igen - så jag blev sittande med ytterst få bilder från första halvlek.

Jag gjorde dessutom det lite extra svårt för mig genom att fotografera med min "tjocka-Bertha", en 500/4 IS. Det innebar att många situationer skedde för nära. Jag har tidigare använt en 300/2,8 med eller utan 1,4x telekonverter. Samtidigt handlar det inte för mig om att komma hem med flest skarpa bilder utan den bästa möjliga bilden. Det blir ofta snyggare med ett längre tele.

Hammarby-spelarna var i högform och hemmapubliken likaså.

Jag valde samma plats för andra halvlek men fick då sällskap av ett helt gäng fotografer, bland annat Niklas Larsson från Bildbyrån (se hand bild från matchen på DN.se), Andreas Sandström från Pic-Agency (se hans matchbilder här) och Jan Rönnlund.

Andreas Sandström från Pic-Agency med Canon EOS-1D X och 400/2,8L IS II USM i högsta hugg.

Jan Rönnlund är en välutrustad man, men kör med skydd. Både hans 200-400/4 och 600/4 är täckta med kamoflageskydd.

Under andra halvlek blev det en hel del härlig kamp mellan lagen som gjorde sig bra på bild. Sandviken petade in mål efter mål och vid 4-3 fanns spänningen kvar. Sen började visade Hammarby var skåpet skulle stå och spelade fram till 6-4.

Jag lekte också lite med långa slutartider en kort stund. Dessa bilder är tagna på 1/60s

Om denna bildorgie inte är nog kan du se fler bilder här.

Tyvärr har jag redan laddat upp en bild till "Månadens sportbild november". Annars hade kanske någon av bilderna från matchen platsat. Jag får åka på någon mer tävling så att jag har något att delta med i decembertävlingen.

Hellre två jack i kameran än ett i pannan

Min Canon EOS-1D X har fått två rejäla jack i prismat. 70-200-zoomen har också fått ett. Men hellre det än att få en sten i pannan. Då hade den lindrigaste utkomsten varit att behöva åka och sy ett sår i pannan.

Jag vet inte om det var någon av de här förarna som lyckades sprätta iväg en sten som slog ner i kameran. I fortsättningen ska jag vara mer försiktig med att fotografera rakt i linje bakom enduro-hojjarna.

Detta hände sig förra helgen då jag åkte ut till Kungsängens övningsområde för att fotografera en endurotävling med två fotokompisar, Jan Rönnlund (ovan) och Hoke.

Så här såg det ut framifrån.

Min 1D Mark IV råkade ut för en rejäl lerkoka när den hängde på axeln.

Jag har plåtat ett flertal endurotävlingarna och var inte helt taggad på att få maximalt med bilder med mig hem. Det var mer för att komma ut i luften och vara lite social som jag åkte. Dessutom tänkte jag testa lite olika bildlösningar.

Eftersom skymningen kommer tidigt så här års tog jag med mig två extra ljusstarka objektiv, 85/1,2L II och 200/2L IS. Det var egentligen onödigt, det behövs bara en vidvinkelzoom och en telezoom för att täcka det mesta inom Enduro. Men det är kul att leka lite med prylarna.

Jag brukar kalla min 200:a för mitt mest onödiga objektiv – jag har ju en 70-200/2,8. Med en ljuskänslig kamera som 1D X är behovet för extra hög ljusstyrka väldigt litet. Men jag hade redan en 200/1,8L och behövde inte lägga mer än fem tusen emellan för att uppgradera. Och har man ett objektiv vill man ju använda det.

Nåväl. Jag tog och experimenterade en del med längre slutartider tillsammans med 200:ans effektiva bildstabilisering. Vid 1/40s blev det fortfarande skarpt på ett flertal exponeringar.

Att fotografera från en hög vinkel brukar ge lite tråkiga bilder utan kontakt med utövarna, men med panorering ökar koncentrationen på utövaren.

Vilken tid som passar bäst får man prova sig fram till. Det beror på avstånd och motivets fart. Här körde jag 1/125 sekund:

Det går att fotografera på en sekunds exponeringstid också. Det blev dock en mängd dammplockande i Camera Raw eftersom jag använde bländare 22. Jag insåg att jag var tvungen att lämna in kameran för rengöring.

1/8 sekund och blixten på lägsta effekt:

Och så några bilder till:

Militärerna höll koll:

Tävlingen fortsatte sedan långt in på kvällen, men jag kunde tyvärr inte stanna.

Jag brukar lägga upp en rejäl drös exponeringar på nätet och skicka till arrangörerna som tack. Det brukar uppskattas vid mindre uppmärksammade sporter. Tidigare har jag lagt upp bilderna på Apples numer nedlagda molntjänst. Istället jag provat svenska Jalbum. Det skulle givetvis gå att använda Flickr eller Fotosidan också, men Fotosidan och Flickr använder jag för att mer begränsat urval bilder.  Här kan du se lite fler av mina bilder som jag lagt upp på Jalbum.

Ljuset är min herre – kameran min slav

Det är lite tajt om tid på helgerna som småbarnspappa, men en kväll kan man alltid slinka ut. I måndags var jag på Grimsta IP och fotograferade jag fotboll. Jag tänkte att det kunde vara snyggt i sensommarljuset. Två minuter före matchstart gick solen ned bakom träden och planen hamnade i sugga. Jag tror faktiskt att de räknat ut det eftersom matchen TV-sändes.

Jag gav mig inte och plåtade på tills mörkret inföll. Elbelysningen ger mer dramatiska bilder än ett skuggfritt dagsljus.

Igår fortsatte jag min jakt på kvällsljuset. På onsdagar är det trav på Solvalla och alla som vill får fotografera. Jag har bara fotograferat trav en gång tidigare så det var inte helt lätt att veta vilka platser som fungerar. När väl hästarna kommer kanske inte benen syns eftersom halva banan lutar inåt.

Jag lät ljuset leda mig och den första positionen var högt upp för att få en ren bakrund i svängen där det var lågt sidoljus.

Ljuset i kurvan försvann efter två lopp. Jag provade (naturligtvis) att panorera lite. Men vid den bästa positionen för det var ljuset kasst. Solvalla är fyllt av fula skyltar så det är svårt att få rena bilder.

Det fanns lite sol kvar i den andra delen av banan. Så jag ställde mig vid trähästen där det inte var en kotte (långt till spelbås och mat).

Här var det snyggt motljus. Så snyggt att det är lätt att glömma ta actionbilder. 

Nåväl. Till slut försvinner det sista direktljuset ...

... och det är dags att söka upp det bästa elljuset.

Det var extra mycket ljus vid målgången så jag tänkte att det kunde bli dramatiskt att exponera efter det ljuset.

Jag vet inte inte hur travbilder brukar se ut. De professionella, eller till synes professionella, travfotograferna tog målgång och segrare med 70-200-zoomar. Jag har inget behov av bilder som visar vem som vann utan vill bara ha sköna bilder. Därför fick ljuset leda mig. Jag kunde också tillåta mig snävare utsnitt och fotografera de som kom bland de sista.

Jag orkade inte stanna och se de sista loppen utan tänker att det är bättre att komma tillbaka en annan gång när det är annat ljus. Och gärna skitigare väder.

Den här bilden är gammal. Trav är inte min grej men när svärfars häst ska springa så måste man trotsa snöovädret. Det visade sig att snöfall är perfekt för travbilder.

- - - - - - 

PS. Här snackar vi zoomobjektiv. 86 gångers zoom: 9,3 – 800 mm med ljusstyrka 1,7! Det motsvarar 38 – 3144 mm eftersom TV-kameran har en 2/3"-sensor. Det finns även ett 100x-objektiv som jag provat. Det användes bland annat vid Alpin-VM i Åre för några år sedan. Då satt fotografen i en liten vagn på fjället mitt emot.

Blöt action! Kanske något för TV?

Jag har plåtat vattenpolo vid tre tillfällen tidigare. Det har uppmärksammats av den lilla vattenpolovärlden i Sverige och därför inbjöds jag och min kollega Martin Agfors att fotografera på semifinalen i elitserien i vattenpolo. Vattenpolo är ingen stor sport i Sverige, så på läktaren satt främst flickvänner och spelare i andra lag. Vattenpolo är en underhållande sport som är värd en större publik. Kanske kan vattenpolo få samma genombrott i TV som curling fått?

Som fotograf är vattenpolo väldigt bildmässigt. Det skvätter hela tiden och det råder ständigt någon närkamp. När tränaren ropar "Saccosäck, saccosäck" ska en spelare försöka tynga ner sin motståndare under ytan, tror jag. I denna sport är det okej att trycka ner motståndaren under ytan i några sekunder.

För den som inte har långa telen är det enklast att fotografera i mindre 25-meters bassänger. I stora 50-meters bassänger kommer spelarna längre ifrån en. Jag hade både ett 300/2,8 och ett 500/4 med mig, men jag hade klarat mig med bara 300:at. Det blev inte så många bilder med långtelet. Martin hade två Nikon D3 med nya 70-200/2,8 på ena och ett AF-S 300/2,8 II på andra.

Under den första matchen lyste solen och gav ett spännande motljus. Jag provade att exponera snålt så att vattenstänket skulle framträda bättre.

I övrigt försökte jag fånga ögonblick och ansiktsuttryck. Det är alltid en utmaning att variera sig.

Jag ska inte säga att jag lagt ner min själv i bildbehandlingen. Har lite dåligt med tid just nu. Det viktigaste är att bilderna kommer iväg till spelarna.

Avslutar med  bilder på Martin Agfors:

Kalla sportbilder

Att göra tre fototidningar inom drygt en månads tid gör en gravt osocial och obloggig. Idag gick ett nytt nummer av Proffsfoto till tryck. Om drygt en vecka ska nytt nummer av Fotosidan Magasin till tryck.

Så här kommer ett blogginlägg två veckor sent. Häromveckan var jag och min kollega Martin Agfors på Zinkensdamm i Stockholm för att fotografera bandy. Hammarby mot Vänersborg.

Martin hade med sig nya Sony A77 som tar 12 bilder per sekund med följande autofokus, till en bråkdel av priset för nya Canon Eos-1D X som också ska klara samma hastighet. Martin hade också med sin Nikon D3 med 300/2,8 som referens. Jag fotograferade med min Canon Eos-1D Mark IV med 300/2,8 och 500/4.

Som alla vet går det väldigt fort i bandy. Att följa spelet är svårare än i fotboll. I fotboll kan man lätt förutse många situationer, som att två personer hoppar upp efter bollen efter en utspark. I bandy flyger bollen och spelarna blixtsnabbt över plan. Men det som är svårt är också utmanande.

Jag tror att det går att träna upp sin förmåga att förutse spelet. Det tog en stund att komma in i spelet och med tanke på att detta bara är tredje gången jag provar att fotografera bandy så har jag säkert en viss förbättringspotential.

De flesta bilder tog jag på 1/1000 sekund. Jag experimenterade också med att bilder på 1/125 sekund för att få lite mer rörelse i bilderna. Helt frysta bilder kan bli lite döda i känslan.

Jag skulle kanske ha provat ännu längre slutartider?

Snart är bandysäsongen över. Jag har aldrig varit på finalen i Uppsala, men det vore kul och exotiskt för mig som lundensare.

Allsvenskan i fotboll nalkas. I år ska jag bevaka MFF:s matcher i Stockholm åt MFF. Det blir tyvärr inte så många eftersom fler stockholmslag står utanför Allsvenskan i år.

Hur gick det då för Martin Agfors och Sony A77? Det får du läsa om i nästa nummer av Proffsfoto som gick i tryck idag. Tidningen kommer ut i butik den 22 mars.