På kungligt uppdrag: Vackert när kungen vaknade i morse

De flesta journalister måste ibland använda sin kreativitet för att få till en rubrik som lockar till läsning. I veckan skrev motortidningen Teknikens Värld: Snöskoter väckte kungen i morse. Naturligtvis kan inte tidningen veta vad som händer i den kungliga sängkammaren, men en sådan dragning (som det heter på journalistspråk) kan man nog köpa som läsare. Men att snöskotern dessutom körde i Gamla Stan där inte kungen bott på 30 år blev lite för mycket.

Min rubrik är också hårt dragen för att anspela på Teknikens Världs artikel. Även en hårt dragen artikel måste dock ha viss relevans. Det är sant att jag var på kungligt uppdrag i morse, om än inte direkt på kungen order. Det är också sant att det var en underbar morgon vid Drottningholm där kungen bor. Men om kungen var vaken och såg hur fint det var vet jag såklart inte.

Termometern stod på minus 15 och dimman låg över vattnet när jag körde ut mot Drottningholm i morse. Uppdraget var attt ta ögonblicksbilder under en kurs i Värdebaserat ledarskap som Konungens stiftelse för ungt ledarskap håller. Kungen önskade sig stiftelsen i 60-årspresent och sedan 5 år tillbaka bedrivs utbildning av unga ledare inom ideella organisationer som Scouterna och KFUM/Fryshuset. Utbildningen har stöd av näringslivet där näringslivstoppar agerar mentorer. Det är intressant att se ungdomar från Malmö med besvärlig bakgrund sitta och samtala förtroligt med en toppdirektör.

Den här gången var inga mentorer med utan jag dokumenterade olika övningar under helgen. I fredags fick ungdomarna simulera olika funktionshinder samtidigt som de skulle laga mat. Det tvingade dem till samarbete.

Jag visar bara en anonym bild från kursen eftersom jag vill att uppdragsgivaren ska få gå igenom bilderna först innan jag visar bilder med identifierbara deltagare. (300/2,8 med 1,4x telekonverter).

Dagens andra uppdrag var att fotografera till tidningen Villaägaren. En grupp villaägare i Örby i södra Stockholm protesterar mot kommunens plan på att göra om deras pulkabacke till tomter. Saken är uppe i domstol och första utslaget var till villaägarnas fördel.

Min son följde med, han ville ju ändå åka snowracer idag. Villaägarna hade mobiliserat sina barn så det var knökfullt i backen. Jag valde att fotografera de mest aktiva villägarna när de åkte ner för backen på sina Stiga-kälkar med allt folk i bakgrunden. Det blev kul bilder som skiljer sig mot det vanliga bildreceptet för den tidningen: Indignerad villaägare framför det som upprör dem.

Jag valde röd klädsel för att synas i backen när jag skulle stå på en liten aluminiumstege. Foto: Ossian Fröderberg

Fotoutrustningen packad.

De sista två bilderna ligger på Instagram.
Här kan du se en kul musikvideo som driver med Instagram.

Mina gamla reportagebilder återfunna!

2002 var jag på reportageresa i El Salvador. De flesta bilderna har varit på avvägar trots att jag kommer ihåg att jag brände ut dem på dubbla DVD:er. Igår städade jag förrådet inför fotoloppisen den 28 juli i Gnesta. Till min förvåning och glädje låg DVD:erna tillsammans med trådutlösare, objektivlock och framkallningsdosor.

Jag hittade även några skivor med bilder från en reportageresa 2003 och från en tidning som hette Why. Mer om det en annan gång.

För 10 år sedan var jag informationsansvarig för KFUM i Sverige. Då hette det KFUK-KFUM. I jobbet ingick bland annat att vara redaktör tidningen Why. Det var ett kul jobb som tog mig runt på kollon, fritidsgårdar, idrottsklubbar och scoutläger runt om i Sverige.

KFUM (YMCA) och KFUK (YWCA) är världens största ungdomorganisationer med 50 miljoner medlemmar över hela världen. Svenska KFUM arbetar med bistånd till några länder genom de nationella KFUK- och KFUM-organisationerna. Ett av dessa länder har varit El Salvador.

2002 följde jag med när föreningen i Gävle skulle ner på en studieresa och se på vad som görs där nere. Det var rörande och se vilka fantastiska projekt som genomförs. Bland annat jobbade YWCA med att lära flickor sig sina rättigheter, hjälpa dem anmäla övergrepp och få en vettig fritid efter skolan med lek och läxläsning. Flickorna från grannorterna hämtades med minibuss eftersom föräldrarna inte hade råd med att betala 50 öre för en bussbiljett.

En annat projekt var att ge unga flickor en yrkesutbildning så att de kunde försörja sig. Kvinnornas ställning i El Salvador var svag eftersom det gick sex kvinnor per man efter inbördeskriget. Männen bytte ofta kvinnor och då gällde det för kvinnorna att kunna försörja sig.

Några år tidigare hade El Salvador drabbats av jordbävning och svåra jordskred. Tusentals blev utan bostad. Flera hjälporganisationer hjälpte till att bygga nya enkla bostäder. KFUM hjälpte till att få livet i de nya områdena att fungera. Bland annat med meningsfull sysselsättning för barn och ungdomar.

Jag fick se mycket mer än vad som får plats att skriva om här. Men jag lärde mig också att det krävs tid för att ta bra bilder. Vi gjorde många besök som innebar långa samtal med ansvariga och sedan en kort runda runt för att se. Det funkar inte för en fotograf. Jag behöver komma nära, få kontakt och vänta in när det händer saker.

Bilderna är tagna på diafilm. Att plåta allt på ISO 100 är också en utmaning.

Skolavslutning då och nu

Idag var min son Ossian med om sin första skoavslutning. Han har gått ett år i nollan och till hösten börjar han ettan.

Jag började ettan 1982 och minns min första skolavslutning. Skolan hade släpat ut en tramporgel och vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i blåsten utanför Backaskolan i Lund. Min mamma spelade in framförandet på en kassettbandspelare, men man hör mest blåsten. Tyvärr hade hon ingen kamera med sig.

Jag provade att filma lite när barnen sjöng ute idag, men det hörs knappt något. Tur att jag kunde ta stillbilder.

Den första skolavslutningen jag själv fotograferade är när jag slutade åttan 1990. Vi som gick i högstadiet fick inte gå ner till den lilla kyrkan i Dalby utan höll till i skolans aula dit kontraktsprosten kom och höll tal. Detta var på den tiden då folk ännu inte var rädda för kyrkan.

Jag kommer särskilt ihåg denna skolavslutning eftersom jag fyllde år och hade fått ett Gitzo enbensstativ i present på morgonen. Det var kanske inte helt nödvändigt till min 135:a, men jag tyckte det kändes proffsigt spänna på det på min Nikon Pro bag.

Jag minns hellre fotbolls-EM 1992

1992 spelades fotbolls-EM i Sverige. Jag tog bussen in till Malmö för att fotografera alla fans. På Stortorget fanns stora öltält. Och poliser som skulle hålla ordning.

Danmark skulle möta Frankrike på Malmö Stadion och jag fotograferade fansen före matchen. När matchen väl började var filmen slut och jag satte mig utanför stadion för att vänta på bussen. Ut från biljettkontoret kom en kvinna med en biljett. Jag minns inget av själva matchen utan var helt fascinerad av livet på läktarna. Ena kortsidan var helt röd av danskar i röda tröjor och med tända bengaliska eldar.

Det är den enda fotbollsmatch jag sett live som åskådare. Det har blivit några som fotograf.

2006 gick det blev det folkfest på Sergels torg när jag Sverige slog Paraguay. Jag jobbade som fotograf på tidningen Sändaren då och fotograferade när folk såg matchen på storbilds-TV i en kyrka.

Efter att ha gjort klart bilderna på redaktionen gick jag ner till Sergels torg för att se om det var något liv på gatorna. Vid fontänen firade några hundra personer.

Mitt i skaran av glada svenskar fanns kulturministern Leif Pagrotsky. Han lät sig villigt fotograferas tillsammans med andra glada. När jag kom hem skickade jag in några bilder på Paggan till Aftonbladet. De köpte den här bilden och publicerade den flera gånger.

Kort därefter mejlade bildchefen på Aftonbladet och bad mig komma upp på ett möte. De ville ha mig som frilansare och jag sa givetvis ja. Det blev några jobb under sommaren och sedan ville de att jag skulle börja jobba hela dagspass, Jag fick tyvärr tacka nej eftersom jag fått jobb som chefredaktör på Kamera & Bild.

Därför älskar pressfotografer bildspel

Tänk dig att vara ute på ett reportage en hel dag. Du har tagit massor av bra bilder, men max tre hamnar i tidningen. Då är det en himla tur att det finns bildspel på nätet.

Bildjournalister är berättare. Att få större utrymme att berätta är inte bara ett sätt att få användning för fler av sina bilder. Bildspel låter fotografen berätta mer nyanserat och ingående. Att jobba med kvalitet ger mycket tillbaka och gör jobbet roligare.

Tidningscheferna har inget emot den här utvecklingen. Förutom att fotograferna blir mer nöjda så genererar även bildspel mer trafik på webben. Läsarna stannar kvar längre på tidningens webbplats vilket ökar exponeringen av annonserna. Då kan annonssäljarna ta mer betalt.

Bill Frakes på Sports Illustrated älskar bildpsel. Han var tidig med att använda rörliga bilder blandat med stillbilder. Jag har träffat honom flera gånger och han har berättat att bildspelen gjort stor succé eftersom de inte blir inaktuella så fort. En nyhetsartikel lever i en-två dagar medan ett bildspel från en tävling kan ha många tittare under lång tid.

När fler tidningschefer får upp ögonen för det här kanske fler fotografer kan skickas ut för att i första hand göra bildspel. Det skulle gynna bildjournalistiken. Bildspel är inte bara en bra affär,  det är också en stark journalistisk berättarform som alla kan ta till sig.

Bill Frakes förändrade livet för K-G Z Fougstedt på Södermanlands Nyheter. Det var nästan som en frälsning. Nu fick Z:a utlopp för sin kreativitet och jobbet blev kul igen. Här kan du se ett bildspel han gjort om undervattensrugby.

Att göra bildspel har nu fått egen klass i Årets bild-tävlingen och är naturligtvis ett obligatoriskt moment på bildjournalistutbildningen.

Robin Haldert går på Nordens Fotoskola. Här är ett bildspel från hans examensprojekt:

Vilhelm Stokstad går på samma skola men i en klass under. Han gör ett projekt om Tibet och dem som flytt landet.

Sydsvenskans fotografer har många bildspel samlade här: Sydsvenskanbild.se

Jörgen Johansson (frilans för Kristianstadsbladet m fl.) har precis börjat med bildspel, med bavur. Se här.

Har du något favoritbildspel?