Gatufotograf på dekis?

Utvecklingskurvan går inte alltid uppåt. På senare tid har jag fotograferat allt mindre och det var längesedan jag tog en bild som jag var riktigt nöjd med. Jag har till och med börjat fundera om det här med gatufoto verkligen är min grej.

Det är inte så att luften gått ur mig, även om det kan låta så. Den största anledningen till att mitt gatufotograferande sviktar är för att mitt frilansade blomstrar. Jag har aldrig haft så gott om fotouppdrag som i år, och då var ändå 2017 mitt bästa år sedan jag drog igång min firma 1995.

Men jag känner samtidigt att jag inte är lika taggad på gatufoto som tidigare. Det kan vara en tillfällig svacka, men också en naturlig utveckling efter flera års intensivt kärleksförhållande till gatufotografin. Jag börjar lockas av att komma tillbaka mer till porträtt och dokumentärfoto, något som jag höll på med väldigt intensivt på 00-talet.

Jag har inte känt mig särskilt taggad när jag fått en liten lucka i kalendern och försökt ge mig ut på stan för att fota under våren, men i lördags kändes allt rätt igen, inklusive vädret. Joakim K E Johansson gjorde mig sällskap och vi tog oss söderut från Sergels torg.

Jag gillar Stockholm och kan verkligen njuta av att gå runt i staden. Och med kamera i handen kan den upplevelsen bli ännu mer intensiv. Men ibland blir gatufotograferandet för mycket jakt och för lite njutning. Den här dagen var njutningen nära hundraprocentig. Även om jag inte tagit en enda exponering hade jag varit nöjd. När jag går med kamera är jag mer uppmärksam på alla personer och detaljer, bara det är kul i sig.

Ett enbensstativ kan vara ett bra stöd i livet.

År 2027 ska Slussen-bygget vara helt klart, det fick jag lära mig av de rosa informatörerna.

Joakim går runt på stan med lätta steg och lätt beväpning, blott en Fujifilm X100F bär han runt på. Men don efter person, själv släpar jag runt på en stor och tung Canon Eos 5D Mark IV med ett EF 24-70/4L IS.

Det är skillnad på konst och konst.

Det börjar kanske bli dags för undertecknad att skaffa sig en hatt? 

Rundan på stan gav mersmak. Jag ska ge mig ut mer i stan under sommaren då det ändå är glesare med frilansuppdrag och jag har semester från Fotosidan. Det finns inga ursäkter - på det igen. Och det brukar ju faktiskt vara kul när man väl kommit ut med kameran.

Det går faktiskt att hitta bilder på hemmaplan

Det är inte alltid helt lätt att orka hålla igång som gatufotograf. Det är ett himla traskande för varje bra bild, så det inte så konstigt att man tappar stinget ibland och låter bekvämligheten ta över. 

På senare år har jag åkt på ett flertal gatufotoresor utomlands. Under resorna blir ett extremt fokus på fotografering – många timmar och kilometer avverkas varje dag. Här hemma tar det emot att åka in till stan på lördagen med samma tråkiga tunnelbana som jag åker till jobbet med på vardagarna. Det tar emot att gå en extra runda på stan innan jag åker hem efter jobbet. Hungern och tröttheten vinner alltför ofta.

För att peppa mig har jag tänkt på att jag alltid brukar få några bilder som jag är riktigt nöjd med från varje resa. Jag borde få kunna få till bra bilder hemma i Stockholm också om jag bara är ute lika mycket och är lika koncentrerad.

Så i fredags när jag skulle gå och se en föreställning på Operan passade jag på att ha med en kamera även om jag bara skulle gå raka vägen från T-Centralen till Operan. På Sergels torg, intill Fotografiskas igenbommade affär, såg jag en man som gick ned på knä för att be. Miljön kändes udda för en bönestund, samtidigt som han på något sätt passade in. Så knäpp, knäpp och sedan raska vidare. Hade jag istället gått med musik i öronen och inte hade haft kameran med så hade jag antagligen inte ens sett mannen.

Det finns ett inslag av tur i gatufoto. Men det gäller, precis som Stenmark, att träna och vara förberedd så att man kan ta tillvara på på turen. Ju mer man är ute, desto oftare har man tur. Ju mer uppmärksam man är, desto mindre är risken för att missa när turen uppenbarar sig. Ju mer man är säker på sin utrustning, desto ...

Igår lördag tog jag en kort tur på stan med min gatufotograferande kompis Joakim K E Johansson. Vi fann båda vädret i lite varmaste laget för gatufoto och pratbehovet var nog större än fotobehovet. Men bättre att traska runt med kameran på magen och prata än att sitta och prata med kamerorna på ett fikabord. Pratandet påverkar naturligtvis koncentrationen, men vissa saker reagerar vi båda instinktivt på, som när fyra gubbar har likadana kepsar. 

Vi hade båda andra sociala åtaganden så det blev bara cirka en och en halv timme på stan. Turen gav dock mersmak. Stockholms gatufoto har absolut motiv att bjuda på. I sommar ska jag försöka plåta mer i Stockholm än förra året.

PS. Bilderna är tagna med en Fujifilm X100F om någon undrar.

Hammarbymarschen - folkfest eller bara fulla fans?

Jag vet inte hur man definierar en folkfest, men så festligt var det inte längst fram när Hammarsbys fans marscherade till årets första hemmamatch i måndags.

Hammarbys egna funktionärer var inte tillräckligt organiserade för att känna att de kunde hålla ordning vid frontledet. En kille svingade en krycka mot folk för att de skulle flytta på sig. Jag fick höra att de skulle krossa mina glasögon om jag inte slutade fotografera. En annan fotograf blev omkullknuffad och  Anna-Lena Wejderman från DN fick kameran upptryckt i ansiktet.

Förfest i Björns trädgård vid Medborgarplatsen.

Det som började som en trevlig picknick vid Medborgarplatsen i Stockholm gick över till massfylla i stor skala. Alla misskötte sig naturligtvis inte och för dem i de bakre ledet blev det nog en trevlig folkfest.

Jag hörde på radion hur en kvinna tömde fyra vattenkannor på Bajen-supporters som lättade på trycket nedanför hennes fönster. Styrelsen för husets bostadsrättsförening tog till trädgårdsslangen för att skydda sin fastighet mot Södermalms öldrickande urinvånare.

Killarna i de främsta leden hade av någon anledning behov av maskera sig. Många, även i de bakre leden skrek "Hata Djurgården". Är det folkfest?

Jag kan inte påstå att stämningen i de främre leden var särskilt trevlig eller festlig. Snarare hård och skrämmande. Det får inte mig att vilja ta med min son och kolla på en fotbollsmatch.

Röken gör sig bra på bild.  Men när man står mitt iden samtidigt som folk slänger smällare är det inte så mysigt. Men vad gör man inte för bilden ... :)

Till slut började tåget röra på sig mot Tele2 Arena. Mot slutet av Götgatan verkade de upptrissade funktionärerna inse att fansen höll sig bakom banderollen och att åskådarna faktiskt inte stod i vägen. Då blev de lite lugnare.

Vid Ringvägen blev det ett kort stopp och där kändes det som att det blev mer folkfest och mindre hatisk folkhop.

Jag stannade vid Skanstull för att se fansen passera.

De bortglömda

Det är kul att gå igenom gamla bilder. Finns alltid en del bilder som jag glömt bort. De blir som en glad överraskning.

Oftast är det bilder som kändes nästan lyckade. Bilder som inte fick komma med i mapparna med årets bilder.

De här hittade jag precis. Tagen på YMCA i New York 2008.

Och den här i New York 2007

Fascinerande gatufoto från 70-talet ... 1870-talet

Kolla in de här bilderna. Jag tycker de är helt fascinerande, som en tidsmaskin. Undrar hur folk kommer att se på dagens bilder om 135 år ...

Kolla in bilderna här.