Comeback för svartvitt

Jag har tidigare skrivit att jag tröttnat på svartvitt – att jag tycker färg är mer intressant. Ändå kommer jag på mig med att göra en mängd svartvita bilder den senaste tiden.

I går tog jag en ej rejäl promenad i stan i vårsolen. Som upplagt för fina färgbilder, men icke. Visst tog jag vissa bilder som jag gjorde ut i färg, men de bästa bilderna blev svartvita.

Trångt på gatorna bland alla barnvagnar. Här är sex på en gång vid S:t Eriksplan.

Kan det vara årstiden med sina hårda skuggor? Kan det vara ett tillfälligt infall eller en sinnesstämning inom mig som gör att svartvitt fungerar bäst just nu?

Fotohumor

Den här sajten har publicerat min bild med en mängd olika roliga bildtexter. :)

Kriget kom till Öfre Östermalm

Fotoskribenten Göran Segeholm skrev nyligen en text om att vi borde, och oftast kan, lägga mer tid på vårt fotograferande. Den texten ska du läsa!

Just nu lägger jag ner rätt mycket tid på ta egna bilder. Jag ägnar också mitt fotograferade en hel del tankemöda. Det senare har jag svårare för. Jag blir lätt trött och yr när jag försöker reflektera över mitt fotograferande. Men ibland klarnar det.

Idag sträckte sig hjärnaktiviteten till att reagera när det kom en trafikvarning på Radio Stockholm. "Militärövning under dagen på Östermalmsgatan, mellan Sturegatan och Skeppargatan". Jag såg direkt  dramatiska och roliga bilder i min inre syn. Det fick bli snabbmatslunch på Östermalm.

I mitten av bilden ovan ser du en fotograf från SVT:s ABC. Det visades några korta klipp från övningen i kvällens sändning.

Jag åkte till tunnelbanan Stadion och gick mor Östermalmsgatan. Lång bort fick jag se något grönt i en korsning och anade att det var militären. Redan på tunnelbanan hade jag osäkrat mina kameror (en Canon EOS 5D Mark III med 24-105/4L och en EOS-1D X med 70-200/2,8L IS II). När jag möte soldaterna var jag redo att ge moteld med 12 pangbilder i sekunden.

Skämt å sidan, som svensk är det svårt att bli rädd för soldater som uppträder i stadsmiljö. Hur svartmålade de än är. Folks reaktioner förbyttes snabbt från förvåning till leende.

För den som ville gick det att ta tuffa actionbilder ...

... men jag såg mest kontrasterna mellan vanligt folk och militärerna. Stundtals komiska kontraster.

Jag hann plåta i en kvart innan soldaterna försvann in på Östra Real för att äta lunch.

Jag ska villigt erkänna att jag tyckte det var barnsligt kul att springa och jaga militärer med kameran. Sämre lunchpromenad kan man ha.

Kameran SKA vara skjutklar - del 2

Igår propagerade jag i ett bloginlägg för att en gatufotograf måste vara skjutklar för att inte missa bra bilder. Familjelivet igår medgav inte att jag fixade klart alla bilder jag tog, så här kommer några till:

Idag blir det tyvärr inget gatufotografering. Istället blir det vab och produktfotografering.

Kameran SKA vara skjutklar

Jag har alltid en kamera eller två i ryggsäcken på väg till och från jobbet. Som regel en privat och en testkamera.

Men, att bara ha kameran i väskan är nästan lika ineffektivt som att ha kameran hemma. Det blir nästan aldrig några bilder om jag inte bestämt mig för att ta upp en kamera och ha den skjutklar.

Håller man på med gatufoto är det egentligen en självklarhet. "Ögonblicket kommer som en snigel – men försvinner som en blixt", myntade en pressfotograf för många år sedan. Oftast kommer ögonblicken snabbare än så.

Visst finns det situationer där man hinner ta en kameran ut en väska. Som när man stöter på ett pågående evenemang eller överraskas av ett häftigt snöfall. Men oftast innebär väskförvaringen också att ens uppmärksamhet sjunker.

Ta fram kameran, ta av objektivlock och sätt på motljusskyddet. Ställ in kameran och behåll den påslagen.

Idag var jag inne i stan med sonen för att besöka en optiker. I de situationerna är det lätt hänt att kameran förblir i väskan. Jag har funderat på att skaffa en mindre kamera som Sony Nex-6 för att ha när jag reser eller är runt med familjen. Med små objektiv med fast brännvidd så behövs inte det.

Det krävdes rätt väska för att familjefotograferingen att fungera. En Billingham Hadley Pro har visat sig helt perfekt för mig. Den rymmer kamera, extra objektiv, dator, ipad och hörlurar utan blir för tung och klumpig. Det ska dock sägas att det inte går att vara lika effektiv gatufotograf som vanligt när man går i stan med barn, men hellre några färre bilder än vanligt än inga alls.

Alla bilderna i inlägget är tagna under dagens korta tur med sonen till stan.