Fotografer på Prideparaden

Prideparaden lockar många fotografer. Förra året skrev jag några tankar om varför det är så populärt.  I år har jag fotograferat en del av fotograferna. (Naturligtvis fotograferade jag annat också.)

Leif R Jansson på Scanpix var stressad och undrade om jag sett några kändisar. (Leif har för övrigt spelat en liten roll som 70-talsfotograf i den sevärda filmen "Om Gud vill" .)

Bekanta Fotosidan-medlemmar. Bengt (i mitten) har bildbloggat.

Anders Petersen är en av Sveriges mest kända fotografer internationell. Han bar sin Contax T3 diskret på ryggen.

Jag hade bara två kamerahus ... :(

Ola Billmont gillar att gå nära med kamera och blixt. Här har han precis plåtar Mark Levengood på några decimeters avstånd.

Fler kändisar. Sean-Magnus med läderbögar.

Den pensionerade DN-fotografen Lars Epstein var naturligtvis plats som den flitige stockholmsbloggare han är. Kolla in hans bilder i DN-bloggen. (Och nej, han hade inte en D4:a på axeln vad jag kunde se.)

Expressen-fotografen Jens L'Estrade har blivit webbreporter och fått klä upp sig. Han avslöjar sig som fotograf med två Domke-väskor i bältet.

Varför fotograferade jag Prideparaden?

Som någon kanske sett i Bengt Gustafssons blogg så plåtade jag på årets upplaga av Prideparaden Stockholm. På väg dit med tunnelbanan kom jag att tänka på karnevalståget under Lundakarnevalen 1986. Inte för att jag som exil-lundensare tycker karnevalståget i Lund slår Prideparaden, utan för att att jag minns hur jag bad min pappa fotografera de vagnar som var roligast. Långt efteråt tyckte jag det var kul att kolla på bilderna. Det fanns gott om studentikos humor i dem.

Det slog mig att jag inte har något intresse att fotografera Prideparaden på samma sätt som jag bad  min pappa fotografera på Lundakarnevalen 1986. Jag har själv fotograferat under varje Lundakarneval sedan 1990 (de hålls vart fjärde år), men aldrig fotograferat som jag bad mina pappa att göra.

Vad var det då som hände mellan 1986 och 1990? Det lite pretentiösa svaret är att jag blev fotograf. Jag upptäckte att jag kunde använda fotografi till mer än att fånga det jag ville minnas.

Parader är en slags teater. Jag tycker det är underhållande att kolla på parader och att vara en del av folkfesten. Visst tar jag en och annan bild för minnets skull, men för mig är det främst en chans att hitta mina egna bilder i kaoset. Jag gillar bildligt talat att plåta bakom kulisserna. Att försöka hitta något intressant som inte är teater.

I år passade jag också på att leka lite med färgkompositioner.

Här är lite blandade bilder:

Regnet avbröt gatufotograferingen

Jag tänkte ägna den återstående semestern åt att plåta i Stockholm. Känns inte nödvändigt att resa till en massa andra ställen när det finns så mycket att plåta i den här stan. Därför blev det en runda på stan idag. Jag visste att det var risk för regn på eftermiddagen och tänka åka in hyfsat tidigt, men jag fastnade med lite tv-dokumentärer med olika fotografer. Regnjackan fick åka med i ryggan.

Solen sken när jag åkte in vid lunchtid.

Jag hoppade av vid Hötorget och tänkte gå mot Djurgården där det vimlar av turister så här års, men det var så mycket folk på Drottninggatan så jag fortsatte mot Gamla stan. Stötte på den här bleke killen vid Sergels torg.

Mitt på Drottninggatan gymnastiserade en japan.

Egentligen gillar jag inte att när det är så knökfyllt med folk som det var idag på Drottninggatan och i Gamla stan. Det blir mest folk som går fram och tillbaka, och att få en lite ren bakgrund är omöjligt.

Svårt att åka skateboard när det är fullt med folk.

Vid Slussen blev det lite glesare.

Cyklister på Medborgarplatsen:

Jag brukar soppa mina färgfilmer på Fotokungen nära Medborgarplatsen. Tyvärr glömde jag filmerna hemma.

När jag tagit en kaffe och en påse morötter som fika på McDonald's tänkte jag vända om och gå mot city igen. Men då hade det börjat regna. Jag hade kunnat fortsätta plåta på tunnelbanan och Centralstationen. Om jag varit turist hade jag absolut gjort det. Nu tyckte jag att jag kunde vara nöjd och åka hem istället.

Två gatufotografer gör en resa

Jag föredrar att gatufotografera helt själv, men gillar att ha en resekamrat. Att tillsammans gå i grupp och fotografera på gatan fungerar inte alls för mig. På sin höjd kan jag gå bredvid en annan fotograf. Annars blir det okoncentrerat och iögonfallande.

Joakim K E Johansson och jag har funnit vår modell för att resa som gatufotografer. Vi strosar först omkring tillsammans och lär känna området. Vi fikar och äter tillsammans, men när vi ska växla upp och fotografera koncentrerat så går vi själva.

Förra året åkte vi till Berlin. I år lockade Gdansk i Polen. Ett praktiskt val eftersom det går en färjelinje från Joakims hemstad Karlskrona till Gdynia, grannstad till Gdansk.

Vi var bara en dag i Polen. Det begränsade naturligtvis möjligheten få flera bra bilder. Både Joakim och jag blev ändå nöjda med utdelningen. På en sådan här resa förväntar jag mig egentligen inte några helt pangbilder alls. Jag ser det lite som sportfiske. Det är kul, avslappnande och man får den fångst man får. Den här bilden är jag i alla fall helt nöjd med, trots att den är tagen bakifrån.

Nu borde jag kanske inte visa fler bilder? En del menar nämligen att man bara ska visa sina allra bästa bilder. Då tror folk att alla bilder man tar är av samma klass. Detta stämmer säkert. Jag har jobbat en del med PR tidigare och vet att man till stor del kan styra vilket intryck man ger. Fast  resonemanget förutsätter att man har ett behov av att kontrollera sin image. Vill man etablera sig i vissa konstkretsar kan det vara nödvändigt.

Jag har inte detta behov, men har ändå funderat över hur många bilder jag publicerar på nätet. Om jag publicerar varje bild som jag är nöjd med så riskerar de att upplevas som gamla om jag gör en fotobok eller utställning. Därför har jag bestämt mig för att ligga lågt med bilder från de två projekt som jag jobbar på just nu. Bilderna från Gdansk har jag inte projektplaner för, så här kommer ett urval:

Riktiga fotografer käkar film och pissar D76!

Gatufotograf på turné

Just nu är jag i Skåne (för tredje gången i sommar). Passade på att fotografera lite i Malmö i lördags när jag ändå var i stan och shoppade. Det är inte optimalt att kombinera fotograferande med omfattande klädshopping, men kameran kan ändå få följa med tycker jag.

Imorgon blir det Karlskrona och sedan Polen.