Ja vår'n, ja! Ja vår'n ja! Dä ä e fina ti

När livsandarna vaknar

Titeln har jag lånat från en dikt av Gustav Fröding. Här kommer den i sin helhet och på originalspråket.

Ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti!
Da stecker sä ur jola,
å guschelôv för sola,
ho ä så gla å bli!

I talla smacker ickern,
för talltôppmat dä licker´n
å kongler smaker´n bra.
I vika sprätter abbern
å gädda går å habber´n
å sier: "Tack ska´n ha!"

Å gôbban står i dôra
å sier: "Se gumôra
å tack för sist, fru Sol!"
Å kärngan går å môrker
å planter skôt i bôrker
å kackler ôm "i fjol".

Å bia kommer flygnass
å mörer kommer smygnass,
dä lôfter gôtt tå hägg.
Å kråkan kommer kraxnass
å svalan kommer flaxnass
å ännra lägger ägg.

Å göken gal i björka
å jäntan går te körka
å gôsan går på domp.
Å sjôl går ja i fjälla
å sjonger alltimälla
en litten stôlli stomp.

Å stompen ä ôm jänter
å are instrumänter
i löckas salmodi.
Å stompen ä ôm sola
å gläja här på jola,
ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti.

Dikten om våren läste ofta min väns mamma, missionär Stina Henningsson, på olika församlingsaftnar i missionskyrkan om vårarna. Och nu när det är dags för en ny profilbild blir det med en vårutflykt.

Vi var ofta ute på vårarna med barn och matsäck, gick i skogen och sökte ett ställe att fika på. Hittade kanske lite kvarglömd snö eller isflak som ännu inte släppt taget. Ibland åkte vi till någon av sommarstugorna vi hade blodsband till och njöt av värmen i solväggen med en kopp kaffe och macka. Här blir det en utflykt i naturen väster om Åmål.

Och så bjussar jag på en riktig Rosenlundare

Till sist då - profilbilden

Ja vår'n, ja! Ja vår'n ja! Dä ä e fina ti! 

Mellanformataren

Chockrosa

Jag tillhör den grupp av människor som avskyr rosa. Med ett undantag. Körsbärsträdens blomning. Det måste vara poeten i mig som attraheras av deras skönhet =) Frun och jag åkte ner till Kungsträdgården idag. Jag såg att träden var på gång för ett par dagar sedan när jag var där och gatufotade. Jag insåg då att det bara behövdes typ två dar till för fullständig blomning. Idag fick jag rätt. Dagens kamera blev Leica M3 med påbörjad färgfilm och en extra rulle färg i reserv. Båda tog slut men ligger fortfarande i posten så här ska jag låna bilder som min fru tog på härligheten. Rosakänsliga män varnas härmed.

Det var många kameror igång överallt

Hustrun njöt i fulla drag

Filmbyte

På't igen. Här med 15 mm som verkligen maxade det rosa intrycket

Vi blev så småningom mätta på det rosa och drog oss mot gamla stan och en kopp te på Chaikhana. men jag ser fortfarande rosa blommor när jag blundar.

Mellanformataren

PS
Samtliga bilder utom den på hustrun tagna av min fru med Nikon D200 + 50mm/1,4

Rosendal med andra ögon

Igår åkte vi ut till Rosendal. Ingen drömdestination för en som ratar naturfotografi. Men jag tänkte att det kanske kunde vara en del folk där och lite gatufoto i denna omgivning kunde kanske ge nåt. Och frun måste ju få sina önskningar tillgodosedda då och då.

För dagen tänkte jag ta med en nyförvärvad kamera av årgång 1954 för att köra första rullen i den. Det är en Rolleiflex 3,5B Automat där bländare och slutartider är ihopkopplade genom EV-inställning. När man väl har valt EV så är det bara att ratta in den tid man vill ha för motivet och bländaren följer efter helt automatiskt. Luras nu inte att tro att det är fråga om någon automatik. Det är fortfarande fråga om manuell inställning efter att ha konsulterat en exponeringsmätare eller memorerat fram ett värde från Sunny 16. Här är skönheten från 1954.

Rolleiflex 3,5B Automat (1954) med ljusgult filter och motljusskydd. Tmax 400 innanför västen.

Det fanns förstås inte mycket till blomster att fotografera därborta. Alla rabatter låg tomt jordbruna och lapade i sig solskenet för att värma kommande frön och plantor. Lika bra det. Jag hade inte tagit en bild på några växter i alla fall. Men människorna blev likafullt en besvikelse. Det flesta fikade eller åt lunch på uteserveringen och vad man än tycker om att fota folk så inte är det särskilt kul att fota dem i det ätande tillståndet. Jag lyckades få till en bra bild på en snubbe som läste Dagens Industri (!) i solskenet utanför ett av växthusen. Arma stackare som inte kan koppla av en solig och varm vårlördag. Den bilden sparar jag dock till STREET-bloggen. Istället tänkte jag visa bilder av Rosendal som nog ingen ser eller tänker på. Så håll i hatten nu.

Deppig pingvin 

Tack, jag står

Backstage Rosendals restaurang

Restaurangen kör konsekvent med ekologiska råvaror. Och maten är mycket god!

Pyramidalt vinterbonat

Till sist ett par bilder med 50-tals amatörfotostuk

Mellanformataren

PS
Man har det inte roligare än man gör sig. Kameran är i mint condition och jag fick frågan om den fungerar och om det går att få tag på film! Okunnighetens tempel är funnet! Det ligger i Stockholm =)

Kristus är uppstånden

Påskens viktigaste budskap är att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Naturen påminner oss om samma sak: efter döden kommer livet tillbaka. Så nu åker jag ut med kameran och njuter av det nya livet i Kristus. Han som sa ”Jag är världens ljus” är fotografernas bästa vän =)

Sonshine

Kvartalsrapport från nyårslöftet

Mitt nyårslöfte för 2009 är det trevligaste löftet jag gett på månget år. Jag har tröttnat på alla löften som ligger som en piska på ryggen hela året. Livet är för långt för att vara en pina. Den här gången är löftet en morot som jag får hålla in hästarna för att inte uppfylla för tidigt.

Jag ska köra en rulle i alla (fungerande) analoga kameror jag har och om jag köper några fler innan den 1 december ska de också ha en rulle. Den sista kameran löper väl risk att få en rulle för 24 exp. Adventskalendern =)

Året började med åtta kameror. Nu har jag redan åtta till. Det sitter, eller har suttit film i alla utom en. Fem av femton fungerande kameror är avklarade. Jag ligger FÖRE tidsschemat. Den sextonde ska opereras innan den får film. Iris (bländaren) fungerar utmärkt men inte ögonlocken (slutaren). Första operationen misslyckades. Från att ha haft åtminstone en riktigt långsam höneblink, blinkar den inte alls längre.

Någon reagerar kanske på att jag hittills har kört mycket svartvitt. Det beror på att det inte är så kul att ta färgkort på vintern då det mesta redan är svartvitt. När våren kommer med grönska då släpper jag ut färgfilmerna och de långsamma svartvita som behöver mycket ljus. Några kameror går fort att avverka, åtta eller tolv bilder är ju gjort i ett nafs som i Nettaren eller Browniesarna. En är nästan en evighetsmaskin. Filmen tar aldrig slut verkar det som i Canon Dialen. Sjuttiotvå bilder är ju som TVÅ vanliga filmer i en halvformatare. Jag började tidigt med den och räknar med att hålla på större delen av året innan den är klar.

Här är sjuklingen som har ögonlocksinflammation. Pontiac Bloc Metal 41 (1941)

Andra kvartalet har börjat bra med två rullar klara redan. Flera kameror har kört flera rullar. Hej hopp vad kul det är!

PS