Pro Memoria
Min kamerakrönika - Epilog
Nutid och därefter...
Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag möjliheten att få vara med och konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.
Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.
1964 Nettar 515/16 1967 Agfa Isolette 1974 Praktica IVB 1979 Konica C35
1982 Chinon CE-5 1985 Chinon CP-5 1990 Chinon Genesis II 1999 Olympus µZOOM115
2004 Canon Powershot A80 2007 Nikon D80 2008 Nikon Coolpix S710 2009 Bronica S2A
2009 Rolleiflex 3,5B 2009 Leica M3 2010 Zeiss Ikon ZM 2010 Leica IIIf
2011 Finepix X100 2011 Nikon S 2011 Olympus OM-2n ???? Tachihara?
7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...
Mellanformataren
PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
Min kamerakrönika - del 5
Konica C35
I Amerika kan man säkert tillåtas gifta sig med en kamera men jag gifte mig med ägaren till denna lilla kompakta mätsökare 1979. Den hängde med i vått och torrt, den här också. Ofta var den det praktiska valet framför systemkameran. Den var ju liten och slank lätt med i bagaget. Bildkvalitén var väl inte den bästa men för minnesbilder dög den utmärkt. Som de flesta kameror gör. Det faktiska exemplaret vi ägde har dött av utmattning och omild behandling så hösten 2009 kom jag över en för typ 60 kr på Tradera. Den var i silver men vi hade en i svart så när det dök upp en svart på Tradera några månader senare vann jag den för ungefär dubbla beloppet. (Varför gamla svarta kameror är dyrare än de i silver har alltid varit en gåta för mig.) Kamera nr 5 i mitt liv var hemma.
I mitt förra krönikeinlägg blev jag tillrättavisad beträffande årtalet för min första egna systemkamera som nog kom in i livet först 1982 istället för 1978 som jag skrev. Det betyder att den här var före. Men det spelar ingen större roll. Det viktiga är att alla kommer med och att visa bildbevis för att jag använde mina kameror flitigt. Och att ha något fotografiskt att göra i mörkaste vintern =)
Lite bildhistoria då. Även här finns det en mängd bilder att gräva i men eftersom vi hade två kameror igång samtidigt har det varit lite besvärligt att precis detektera bilder tagna med just Konican. Men jag har gjort ett ärligt försök. Varsågoda.
Flyttlass 1980 till första egna huset.
Ungdomskörsresa till Svärdsjö i Dalarna 1980. Bilden tagen strax före hemresan.
Det årliga veteranbilsrallyt i Åmål. Här en lastbil i Snarhögsparken efter rallyt.
Strandraggare gör sig redo 1982
Film på 400 ASA var ingen höjdare vid denna tid.
Och så lite färskare bilder från Traderafyndet.
Och till sist en svartvit
Mellanformataren
PS
Minnen kan bara bevaras om man alltid har en kamera med sig.