Klassikerträff

Om gamlingars möte

Håtuna är väl mest känt för Håtunaleken. Jag ska inte orda något om den mer än att ämnet för detta blogginlägg utspelar sig på samma ort. Av en händelse råkade jag träffa en bekant vid vägkanten. Jag hade stannat till för att fotografera ett synnerligen gult och vackert rapsfält. (Jag är svag för gult ska jag erkänna). Han var på väg till Håtuna för en klassikerträff. Eftersom min utflykt inte hade något speciellt mål förutom att ta lite svenskt landskap på vägen till Skokloster hakade jag på och fann en folkfest kring gamla flygplan, bilar och motorcyklar. Helt utan avsikt bidrog jag med mina klassiska kameror när jag gick runt och fotograferade härligheten. Kolla här.

Först tog jag slut på filmen i min Super Ikonta 532/16.

Regementesuniform från Skottland

Sen gjorde jag slut på filmen i min Nettar 515/2

Chevrolet BelAir.

Ny bil med klassiska linjer.

Och till sist några bilder med klassiska Ensign Ful-Vue

Och här kommer kamerorna jag använde i nämnd ordning. Gick det då så går det nu också.

Det här var skoj så jag återvänder nog nästa år. Om jag lyckas få reda på när det ska bli, vill säga. De annonserar tydligen inte sina träffar.

Eders hängivne

PS
Saknade kollegor och vänner med flygintresse. Var höll ni hus Olle Janson och Magnus Fridsell? Jag hoppas få se er nästa gång. 

PPS
Jag fotade en hel del med en annan klassiker också, OM-2N, men den är för ung för att få vara med i detta inlägg. 

Portra 160NC

Om en diskret favoritfilm

Det går i vågor det där med att fotografera i färg för min del. Det blir förstå bara färg när jag kör digitalt men de bilderna använder jag oftast som råmaterial för att göra svartvita bilder med Silver Efex Pro. Men när jag kör färg i en gammal kamera för film sätter jag numera i min absoluta favorit, Kodak Portra 160NC. NC står för Natural Colour. Det är en film som inte mättar färger så där oerhört som varit på modet en tid, utan diskret talar om vilka färger det handlar om. Det gillar jag. Jag har provat VC-varianten (Vivid Colour) några gånger och är inte så imponerad av den. Jag har förstås provat en mängd andra filmer, inklusive Portra 400, och ingen kan mäta sig med 160 NC i mitt tycke. Varför det är så kan jag inte förklara. Andra har sina egna favoriter och det får de ha. Skriv mig bara inte på näsan om någon annan film. För mig gäller denna enda. Nu kommer en bildkavalkad från Stockholms Kulturfestival.

Musikcirkeln RODAFONIO

 En del åskådare tittade misstänksamt på spektaklet.

En del var inte alls intresserade.

Pensionärerna från Barcelona var det jag egentligen åkte in för men det var en stor besvikelse. Lika långtråkigt som ett ålderdomshem och verkligen inte roligt. Rodafonio var behållningen den här gången.

Och som alltid med, i mitt tycke, korrekt återgivna färger levererade av Portra 160NC.

Samtliga bilder tagna med Olympus OM-2N, ZUIKO 85/2,0 och Portra 160NC.

Mellanformataren