2013. Jaha, vad gör jag nu då?

Om oskrivna blad och oexponerade bilder

Egentligen behöver man väl inte göra det här just vid nyåret. Det går väl egentligen att göra när som helst. Men det känns naturligt att göra det vid vissa tillfällen på året, konstigt nog. Nyår är ganska naturligt, även födelsedagen, bröllopsdagen eller andra speciella tillfällen i livet. Nyåret representerar väl det vanligaste avstampet för nya tag. "Ut med det gamla, in med det nya". Med mig fungerar det likadant. Eftersom jag är en ytterst vanlig människa blir nyåret den naturliga skiljelinjen mellan gamla misslyckanden och nya ansatser. Dock har jag sedan länge slutat med nyårslöften.

Ett nytt tomt album har jag skapat för nästa år och avpublicerat de flesta andra. Och blogginläggen är inte ens påtänkta. In med det nya!

Heja gärna på mig om ni känner igen mig därute...

Mellanformataren

PS
Ska allvarligt försöka ta slut på filmen i Pen F-kameran. Den synes mig oändlig.

Nyårslöftet 2010 - summering av en succé

Nyårslöftet blev lite tuffare 2010 än året innan men likväl inte så svårt som jag trodde. Låt vara att jag av lathet uppfyllde ett par av punkterna väldigt sent, mitt i december.

Punkt 1 som jag trodde skulle bli svår att klara blev faktiskt det. 2009 tog jag ca dubbelt så många bilder på film som digitalt. Den här gången vann det digitala knappt. Det var nyttigt att tvinga sig till att använda en digital kamera då och då. Jag ska nog fortsätta att hålla ett öga på förhållandet mellan digitala bilder och bilder på film. Men det blir inget löfte =)

Några av de digitala bilderna under året 

En av det analoga bilderna

Punkt 2 blev lättare än jag trodde. Över sommaren samlade jag på mig  några rullar färg och framkallade alla på samma dag. Lätt som en plätt med den fina maskinen jag kommit över.

 Punkt 3 blev den svåraste den här gången, trots att jag från början visste hur jag skulle göra. Men nu sitter det i alla fall en rulle Tri-X i min Rolleiflex Baby.

Punkt 4 gick av bara farten. Jag måste ju helt enkelt prova en rulle i varje kamera jag skaffade eller fick under året. Det här var den lättaste punkten.

Punkt 5 var lite svårare. Att ta bilder på sig själv är inte bekvämt. Vare sig i utförande eller resultat. Men det är en bra övning som det nog ska bli mer av om fantasin rinner till. De jag hittills presterat var mer som en uppvärmning. Tråkig men nödvändig.

Nu blir det inga fler fotografiska nyårslöften. Det är för lätt. Nu får det bli som det blir. Men ett tänkbart scenario för 2011 är

o   att det blir mycket mer gatufoto och snapshots, ty jag gillar ögonblicksbilderna mer än de arrangerade
o   att det blir mycket mer bilder med människor i
o   att det fortfarande kommer att betraktas som en olyckshändelse om jag tar en naturbild
o   att det blir mycket mera vardagsbilder och dit räknas bilder på jobbet
o   att jag kommer att vänta på en digital mätsökarkamera i fullformat som har en överkomlig prislapp

Mellanformataren

Optimism

Här lånar jag lite visdom från Det Bästa från 70-talet. En av få saker som fastnat i min hjärna.

”Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har det mycket roligare” =)

God fortsättning på ett härligt nytt och oskrivet år!