Arbetsflöde i mörkrummet

Om snabba resultat

Man ska väl inte ha bråttom när man har roligt men det  är inspirerande att snabbt få fram resultat som man är nöjd med. För det mesta går det ganska störrakt men ibland stöter man på ett besvärligt negativ som kräver lite mer av kunskap och tricks innan det blir bra. Några få negativ som jag har är det dock stört omöjligt att få fason på. Då slutar det som regel med att jag ger upp och redigerar en skannad version i Photoshop tills den duger.

Här redovisar jag min vanliga metod när negativen jag arbetar med är bra, vilket de oftast är. Jag börjar alltid med en 60 sekunders exponering med en exponeringsros på papperet.

Ur den utläser jag den lämpligaste tiden att exponera på. Det står i klartext antalet sekunder i varje sektor. Om jag gör större förstoringar kan jag behöva exponera 2x60 sekunder, helt enkelt för att ljuset blir svagare ju längre ifrån papperet negativet befinner sig. Avläsningen ska då multipliceras med 2. Om jag gör små kopior gör jag tvärtom och exponerar 30 sekunder med rosen och halverar tiden för den sektor som ser bäst ut.

Första försöket. Jag tycker att jag vill se mer bakom vindrutan.

Några sekunder längre exponering. Jag vill se mer bakom vindrutetorkaren men vill inte ha bilen mörkare. Då efterlyser jag rutan och den ljusa öppningen i grenverket genom att maska av med händerna några sekunder ytterligare.

Den färdiga bilden monterad i passepartout. Färdig att ställas ut

Eders Hängivne

PS
Ofta träffar jag rätt redan på första försöket, ibland krävs det fler försök. Men det är ju en hobby, och tiden spelar ingen roll.