Lovsång till enkelheten - Zeiss Ikon Nettar

Om fotoglädje med en enkel kamera

"Nettarer... Vad kan jag säga... Fastän de är mycket enkla lågnivåkameror har de ändå en plats i mitt hjärta av flera skäl. Först av allt är de mycket lätta att hitta i utmärkt kondition och vad som är ännu bättre, de fungerar oftast perfekt. För det andra är de den sortens mellanformatkamera som alla nybörjare borde tvingas använda som en instegskamera. Den är enkel, lättöverskådlig och man lär sig grunderna på ett enkelt sätt därför att Nettar ÄR en enkel kamera. Man kan hitta en Nettar för väldigt lite pengar, och tro inte att Novarobjektivet inte levererar skarpa bilder. Det kan de! Man måste bara hålla sig inom de begränsningar en Nettar har och utnyttja de möjligheter de erbjuder på ett kreativt sätt. En Nettar bälgkamera tvingar dig att fatta beslut utan alltför många valmöjligheter och de tvingar dig att lära dig två extremt viktiga kunskaper: fokusering med skärpedjupskala och att använda en handhållen exponeringsmätare; båda mycket viktiga kunskaper som du alltid har nytta av att bemästra. Varför? Därför att inget chip eller elektronisk krets någonsin kan ersätta ögat och känslan hos en kreativ fotograf. Aldrig någonsin! Så gå ut och lek med en Nettar!"

Så långt Simon Simonsen på retrography.com

Ordningen bälgkameror,  familjen Zeiss Ikon , arten Nettarer
Fr. v. Nettar 515/2 (6x9), Nettar 515/16 (6x6), Nettar 515 (4,5x6)

Det är fascinerande hur en ganska enkel kamera med bra optik kan ge en sådan fotoglädje. Zeiss Ikon Nettar finns i ett otal utföranden. Olika bildformat, bländaromfång, olika slutare med olika många tider. Variationsrikedomen är ganska stor. Till Zeisshistorikers stora förtret. Tillika finns det ingen dokumentation av serienummer på Nettarer trots att det finns något som liknar serienummer på kamerahuset. Inte heller finns det serienummer på objektiven. Därav följer att dateringen av en Nettar är minst sagt svår. Nettar började tillverkas 1934 och tillverkningen pågick till 1958. Ett knep man kan ta till är att köpa på sig gamla tidningar, kataloger och broschyrer från olika år för att se när en modell dyker upp. Nyligen kom jag över en broschyr på ebay. Tyvärr finns det ingen angivelse om när den är tryckt. Den visar dock den första helsvarta modellen som inte har någon kromad kåpa. Inte ens den lilla kromade kåpan som innehöll dubbelexponeringsspärren. Dessutom med den gamla hopfällbara sökaren. Detta hjälper mig att placera broschyren till 40-talet. Men modellerna fortsatte att tillverkas och säljas en bit in på 50-talet. På 50-talet dyker dock modernare modeller upp med fasta sökare, kromade kåpor och tillbehörshållare (främst blixt). Mina helsvarta Nettar har dessutom antireflexbehandling utom den lilla. Denna kom efter kriget. Mina stora svarta är då sannolikt från åren 1946-1952. Den lilla sannolikt från krigsåren.

"Ett tryck. En blick. En inställning" står det på den tyskspråkiga broschyrens framsida. Samma filosofi som 60-talets "point and shot"-kompaktkameror. Men en Nettar finns det ingen automatik i så man måste göra alla inställningar själv. Avancerat! Zeiss Ikon hade uppfunnit tvåpunktsinställningen som skulle ge amatörfotografen ett bra resultat vid bra ljusförhållanden. Med två röda punkter, den ena på bländarskalan och den andra på avståndsinställningen, fick man en för objektivet optimal inställning. Sedan reglerade man bara tiden efter ljusförhållandena. Man lärde sig snabbt vilken tid som passade bäst. Och eftersom svart/vit film är ganska förlåtande när det gäller exponering så är det inte så svårt att lyckas med sina bilder.

Tvåpunktsinställningen med de röda punkterna.

Avsaknaden av automatik gjorde att den avancerade amatörfotografen kunde ändra bildresultatet efter eget tycke och smak på samma sätt som man gör med en digitalkamera av idag när man kör med helmanuell inställning.

Mina första bilder tog jag med pappas Nettar 515/16 på en skolresa våren 1964. Det var en solig dag och pappa ställde in kameran på någon lämplig kombination av bländare, tid och sannolikt oändligt avstånd. Jag körde hela rullen förstås och lyckades undvika dubbelexponeringar. Här är några minnen från min debut som amatörfotograf.

     
Dalsland runt på en dag. Elva unika bilder finns i mitt album. Den tolfte kanske var misslyckad eller så tog jag två bilder med samma motiv. Negativen ligger begravda i pappas arkiv.

Sent 2008 köpte jag en likadan just för att det skulle vara kul att ha min "debutkameramodell". Här är några bilder från just den kameran.

     
Kodak Portra 160 NC                                                             Kodak Tri-X 400

I somras fick jag en kick av Kirsi Seliverstowes försök med 35 mm:s film i en mellanformatare och började leta efter en Nettar 515/2 för formatet 6x9 cm. (hon inspirerades för all del i sin tur av mitt försök med 135-film i Rolleiflexen) Jag hittade en på ebay i England som var i mycket gott och fungerande skick, låt vara att objektivet var graderat i fot, det ska en ingenjör klara. Här är några bilder tagna med den.

     
Kodak Tri-X 400                  Kodak Portra 160 NC

Alldeles nyss hittade jag så den felande modellen i min samling av helsvarta Nettarer med hopfällbar sökare (och utan dubbelexponeringsspärr). En 515 med bildformatet 4,5x6 cm. Jag hittade den på ebay i Tyskland. Här är några bilder från den.

              
Kodak Tri-X 400                                                           Kodal Portra 160 NC

Och på 50-talet kom lite modernare Nettarer med fast sökare, blixtsko och skärpedjupskala. Men fortfarande lika enkla och roliga att fotografera med.

Nettar 518/16.

Nu är det din tur att uppleva det roliga med film i mellanformat och minimalt med inställningar. Glädje och tillfredsställelse finns runt hörnet. Skippa lördagsgodiset och köp en Nettar till helgen.

Mellanformataren

PS
Ibland undrar jag om det finns enklare kameror att fotografera med. Bland mina Zeissar hittar jag bara en. ZM. Men det är ju en annan prisklass...

Trailer

Om fotoglädje i all enkelhet

...ska det handla om. Om ett litet tag.  Eller snarare, om två rullar. Håll ut.

Mellanformataren

ZM + Biogon T* f2/35 mm

Så har då de första rullarna passerat ett heltgjutet Zeiss-ekipage, mätsökarkameran Zeiss Ikon ZM och Carl Zeiss ZM Biogon 2/35 mm. Allt made in Japan by Cosina. Förra gången hade jag ju en Ultron från Voigtländer på i väntan på Biogonen. Hur var det här då? Lika roligt som vanligt. När detta skrivs har jag kört tre rullar Tri-X, en Portra 400 NC och två rullar Bluefire Police. De sista har jag redan bloggat om så de får inte var med i detta inlägg.

Första rullen - Fotografiska

Premiärrullen började med en bild på Poolkompisen Olle Janson men jag lovade att inte använda den =) Istället blir det några bilder från fotografiska.

Fika vid panoramafönster. Beskuren.

Caféet

Konferenslokal 

Andra rullen - Finspång och Norrköping

Jag fick vänta på ett nyckelbyte. Stor bländare

Orangeriet vid Finspångs slott, baksidan. Medium bländare 

Linje 3 mot Klockartorpet. Norrköping

Tredje rullen - Peking - Stavsjö - Munsö

Berlin i Peking motionerar en retro-digital 

En kopp kaffe i Stavsjö. Jag brukar stanna där för att tanka bilen och kroppen på väg hem. Stor bländare.

Skarptecknande i starkt ljus. Små detaljer syns även i det starkt vita.

Fjärde rullen - Björkvik - Slussen - Ellens

 
Barnbarn no 2. Stor bländare

Affes hörna. Bilversionen. Ganska stor bländaröppning.

Profiler på Ellens. Stor bländaröppning och fokus på Staffan t v. Affe lite längre bort och svagt softad. Men när han bloggar är han skarp!

Nu har jag inte haft någon vetenskaplig ambition bakom  fotograferandet för att redovisa ett objektivt test. Det här är i allra högsta grad ett subjektivt sådant. Jag har tagit bilder som vanligt och blandat den här redovisningen med både stora och små bländaröppningar så att ni i någon mån kan se vad objektivet förmår. Det ser bättre ut på min skärm i full skala kan jag försäkra.

Summering ZM + Biogon 35 mm

ZM fungerar finfint med Biogonen också men det var ju väntat. De få saker man behöver tänka på när det gäller kameran sitter redan i ryggmärgen och sökaren är underbart ljusstark. Jag har funnit ut att jag kan köra den utan glasögon. Att jag sen glömmer att ta av dem är en ny reflex jag måste lära in =) En annan grej jag skaffat sedan rundorna med Ultronen är ett kamerafodral i handsytt läder från Leicatime. De är normalt dyra som skräcken men jag vann ett för ZM på Tradera för en spottstyver. En liten "bula" på framsidan utgör ett bekvämt grepp. Väskan är inte fastskruvad i stativgängan som brukligt på äldre varianter utan hänger i kameraremmen. Det är ett ögonblicks verk att ta av den för rullbyte. Om man nu skulle ha bråttom, vill säga.

Objektivet tecknar skarpt (min bedömning) och funkar bra för min typ av fotografering. Vid små bländaröppningar är det märkvärdigt skarpt så man skär sig i ögona! Missar inga detaljer i starkt ljus heller även om starkt ljus och starka kontraster inte är något att stå efter rent fotografiskt. En sak som INTE är bra på objektivet är objektivskyddet. Kass konstruktion som kanske passar kvinnliga fingrar.  Svårt att sätta dit, särskilt med motljusskyddet på och jag har tappat det oprovocerat några gånger. Nu använder jag det bara som skydd vid transport och eljest inte. Kameran är ju inte redo för fotografering med skyddet på. Det är pilligt att få av också. Motljusskyddet är fenomenalt bra och fästes med bajonett. Tung och stabil konstruktion som nog kan ta lite smällar innan objektivet gör det.

Nöjd med köpet drar jag mig nu tillbaka från recensionerna och fortsätter med mitt Dogmafotograferande, då och då avbrutet med en Portra 160 NC.

Om hur en gammal kamera kan bli ett par år äldre på en enda dag

Snabbåldring är något man ibland tar till i produktutveckling för att konstatera hur hållbar en produkt kommer att bli. När det gäller gamla kameror är det andra metoder som gäller. Källmaterial från tillverkaren.

Min Rolleiflex Original som jag beräknat tillverkningsdatum på med hjälp av data hos Rollei Club har visat sig felaktigt. En bok om alla fabricerade objektiv från Carl Zeiss Jena mellan 1927 och 1991 berättar om att min Tessar 3,8/75 mm tillverkades som en av 8000 st mellan oktober 1928 - oktober 1929. Dessutom bland det sista tusendet. Kameran måste ha tillverkats 1929 eller 1930. Andra yttre tecken på kameran talar för det tidigare. Det är rimligt att tro att objektiven inte omedelbart kom in i en kamera. Det låg nog på hyllan ett tag. Olle Jansson har nyss begåvats med en Original han också men det objektivet är äldre och tillverkades för stereokameran Heidoskop men hamnade i en Rolleiflex Original mycket senare. Att den istället hamnade på en Rolleiflex Original beror nog på att efterfrågan på stereokameror gick ner och istället upp på de nya TLR:erna. Har man objektiv på hyllan så skapar man en modell för dem för att få tillbaka pengarna. Företagsekonomiskt riktigt handlat alltså.

Nå min kamera har alltså åldrats två år genom en snabb koll i en bok. I höst räknar jag med att den firar sin 81-årsdag och då får det väl firas med en rulle!

Mellanformataren

Ljuva 50-tal och färgframkallning

En tid då "ingenting är farligt och allting går att ordna". Ur Halli, Hallå av Täppas Fogelberg.

Täppas är en av mina favoriter. Jag upptäckte honom första gången när han hade en tv-serie, På tur med Täppas, och har sedan dess hållit ett öga på var han dyker upp. Tre böcker har jag också som jag återvänder till då och då. En härlig bohem som tar sig tid. Härlig humor med stor självdistans.

Men det var inte det jag ville säga =) Just den boken citatet kommer från handlar till en början om det ljuva 50-talet då M-Leican såg dagens ljus. M3 introducerades på hösten 1954 och det tillverkades 10.000 det året. Jag strävade länge efter att få en från det året men missade med några månader. Jag tänkte det kunde vara kul med en kamera som är jämngammal med mig. Nu blev det istället en som är tillverkad våren 1955 och det känns bra ändå. Just nu har den följt med mig till Finspång tillsammans med sin yngre syster ZM. Jag åker ingenstans utan minst en kamera och nu ville jag pröva en klassisk konfiguration. M3 med Elmar 3,5/5 cm. Objektivet är årsbarn med mig och har mognat genom åren och fått egen karaktär och nu kör jag för första gången en färgrulle i kameran, en Portra 400 NC. Rullen ska framkallas hemma i mörkrummet av mig själv. Det blir första gången jag gör det så det ska bli spännande. Fast jag låter nog ta lite fler rullar innan sätter igång maskinen.

M3 + Elmar 3,5/5 cm och Voigtländer VC meter II

Framkallningsmaskinen. Jobo Duolab

Det går att framkalla i en vanlig dosa också men då måste kemikalier och dosa tempereras i vattenbad på 38°C.

Klart, slut från Finspång.