Avslutat årsprojekt

Och jag krönte det med en bok

Sent 2010 gick jag kursen "Ditt personliga bildspråk" på Fotografiska med Göran Segeholm som ledare. När vi slutade kursen uppmanades vi att starta något personligt fotografiskt projekt och berätta om det för varandra vid en senare återträff. Träffen blev inte riktigt av men med en exklusiv grupp, Bildspråk 2.0, på Facebook höll vi i alla fall kontakt ett tag. Jag startade STREET-bloggen med dagliga snapshots från gatan. Nu, efter ett år, lägger jag ner den men kröner den med en bok på Blurb. Så nu är det bara att trycka på köpknappen, kära läsare =)

STREET

Urban Snapshots

By thomas meldert

Book Preview

Nu går jag vidare med några andra projekt. Tyvärr har jag lite för många idéer just nu. Några fotoböcker ligger i pipen varav de flesta är av privat natur för den närmaste familjen, syskon, barn och barnbarn, men även ett par mer publika. Porträtt är också "hett" just nu. D v s i naturligt ljus och naturliga miljöer. Studio, blixtar mm är inte riktigt min grej. Jag gillar spontana porträtt i situationer och miljöer. Lite av gatufotostuk fast mer personligt engagerande i de jag fotograferar. Ja, ja, vi får väl se vartåt det bär. Gatufoto kommer jag förstås inte att sluta med. Jag tänker fortfarande "gå på stan" och en kamera hänger alltid med.

Syns vi där ute så heja gärna. Jag är öppen för en fika för det mesta (om jag inte nyss tagit en).

Avslutar dagens blogg med en "äkta" gatufotograf som pappa fotograferade i Uppsala 1966.

Foto: Leiler Norén

Håll slutaren igång!

Mellanformataren

Redan de gamla grekerna...

Om en härligt slapp resa

Den fotografiska leken fortsätter. Den slutar i mitten av nästa år. Då är jag ikapp nutiden.

1995 fyllde min förra fru år som vanligt och alltid på samma datum, precis i skiftet mellan sommar och höst. Vi ville fira och tog min bror och svägerska med oss till Naxos för ett par veckor så att födelsedagen hamnade mitt i. Barnfritt hade vi ordnat med respektive föräldrar som tog hand om barnen var sin vecka. De två äldsta gick ju i skolan och det var inte fråga om att söka ledigt. Skolan är viktig!

Till Naxos kunde man då inte ta sig med flyg utan måste först flyga till Santorini för att sedan med båt ta sig till ön. Vare sig flyget eller båten var särskilt roande, bara en lång väntan på att komma fram.

Väl framme attackerades vi direkt med erbjudanden om billig logi men eftersom vi hade ordnat det hemifrån gick vi till en buss som skulle köra runt till alla hotell och pytsa av hotellens gäster på lämpliga ställen. Vi hittade snart vår lilla lya på promenadavstånd från havet.

Här bodde vi, däruppe med den öppna balkongen. Bror och svägerska under oss. På andra sidan vägkorsningen låg en bondgård med en särskilt enveten tupp. Han sov aldrig.

Av templet till Apollos ära återstod endast dörrposten och den var ett populärt  turistmål.

Från ett litet kapell högt uppe på bergsväggen bakom Naxos hade man denna vackra utsikt.

Det här är en väldigt speciell affär i Naxos. Man kände doften av den ett par kvarter bort. Kryddor, lagrade ostar och oliver mm mm sålde man här. Oemotståndligt =)

Friskt källvatten från bergen fanns i nästan alla gathörn och fritt att använda. Andra öar har vattenproblem men inte Naxos.

Första veckan gjorde vi en del utflykter på ön både i ressällskap och egna turer i hyrd jeep. Andra veckan slappade vi på badstranden Agia Ana några kilometer söderut. Vi badade och spelade boule mest hela tiden. Och vi blev brunare och brunare.

Avresedag. På grund av en uppseglande storm blev vi tvungna att resa en dag tidigare med båten till Santorini och sova sista natten där. Inte kul men det var bara att gilla läget.

Profilbilden är från när jag satt och fyllde i Small Worlds utvärdering av resan på vår balkong medan tuppen gol sig hes bakom ryggen på mig.

Mellanformataren

PS
Det lär finnas en flygplats på Naxos nu för tiden. Men jag vet inte säkert.

PPS
Alla bilder i detta inlägg är tagna med denna kamera.

Min kamerakrönika - Epilog

Nutid och därefter...

Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag  möjliheten att få vara med och  konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.

Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.

        1964  Nettar 515/16          1967 Agfa Isolette             1974 Praktica IVB             1979 Konica C35

     1982 Chinon CE-5             1985 Chinon CP-5            1990 Chinon Genesis II     1999 Olympus µZOOM115

     
2004 Canon Powershot A80  2007 Nikon D80      2008 Nikon Coolpix S710   2009 Bronica S2A

2009 Rolleiflex 3,5B       2009 Leica M3                  2010 Zeiss Ikon ZM           2010 Leica IIIf

       
2011 Finepix X100           2011 Nikon S                        2011 Olympus OM-2n        ???? Tachihara?

7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...

Mellanformataren

PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
 

Min kamerakrönika - del 19

Olympus OM-2n

Strax innan det blev populärt att skriva om OM-1 på FS (höst 2011) så erövrade jag den här av en arbetskamrat som erbjöd mig den gratis. Jag betalade i alla fall då det kändes bättre att ha gjort en "affär" för oss båda. Ett härligt stycke kamera i samma storlek som min M3. Det enda som är större på den är objektiven. De blir lite biffigare när det sitter en spegel i vägen.

Till den följde flera objektiv och andra tillbehör och jag har skaffat ett par objektiv till. Jag saknade t ex en 35:a. Eftersom jag kommit över den nyss har jag inte tagit mer än ett några rullar med den. Till skillnad från andra som använder samma kamera jämt så växlar jag ju kamera ganska ofta nu för tiden. Jag är dock helt överens med Bengt Björkbom om att Olympus OM-system är ett mycket trevligt och kompetent kamerasystem i en storlek som passar mig och min typ av fotografering.

Här kommer några få bildexempel från de få rullar jag hittills kört.

Klubbkompisar i befintligt ljus. Det är ytterst sällan jag dammar av blixten.

Och nu ett svep i Slussen. Charmigt dyster.

Betydligt charmigare är det i Gamla stan

Men en del ställen är svårhittade

Mera fjäderprakt. Sergels torg.

Mellanformataren

PS
Den här kameran kommer att få många fler rullar vad det lider. Nu sitter det en Portra i den. Färg, alltså. 

Min kamerakrönika - del 18

Nikon S

Den senaste kameran i stallet som är tillverkad 1954 landade i Vällingby bara någon månad efter X100. Ett Traderafynd som visserligen hade en trasig slutare men som jag lät reparera omedelbart när jag fick den. Schönherrs Foto har en duktig Nikon-reparatör som såg fram emot ännu en mätsökare. Han hade nyligen reparerat poolvärdskompanjonens dito. Det har inte gått så många rullar i den ännu,  då den blev färdig först på sensommaren, men på vanligt mätsökarvis är den rolig att fota med, liten och smidig men inte lätt. Utan att veta i kalla siffror känns den tyngre än en Leica. En härlig kamera med Contax/Kiev-look men med ett innanmäte som Leica. Made in Japan.

Kameran kom med ett Nikkor 1,4/5 cm och jag har inte ens tittat efter andra brännvidder. Ännu.

Här kommer några bilder. Bara svartvitt har passerat denna i min ägo. 100% Tmax 400. Bildformatet är 24x34 mm. Först med Nikon S2 kom man upp till standardformatet.

Närbild panflöjt

Vänner

Huvudlöst på Hötorget

Sitting Bull

Vad händer här?

Och så lite kackel i hönsgården.

State of the art 1954

Behöver jag säga att det sitter en rulle i den?

Mellanformataren

PS
Än är det inte slut...