Då och nu 3

I södra änden av Kyrkogatan i Åmål har det hänt mycket det senaste decennierna. I norra änden hände allt på en gång 1901 då det mesta brann ner. Alla hus norr om ån är från början av förra seklet. Men det är om den södra änden det här ska handla om. Min ände.

Här är en bild med det mesta intakt. Nåja, inte beboeligt men alla hus är kvar.

Taket rasade in den snörika vintern 65/66

Jag tog fotot från Kungsberget en söndag med pappas Zeiss Ikon Nettar.

 

Och så här ser det ut idag även om bilden är från 2000. Ett hus kvar. Resten är parkering. Till höger skymtar ett av de två nya husen på Kyrkogatan.  Hela det kvarteret heter nu BRF Vimpeln.

Foto taget nästan från samma ställe.

En dag i Gamla stan

Igår sa mina flickor att de ville åka in till Gamla stan idag och inbjöd mig att följa med. Jag accepterade genast och utmanade sömntutorna med avfärd kl 11.00 med tunnelbanan. På så vis skulle vi vara där när det är som mest ljus. Även om det är som ljusast då så är det mörkt mellan de höga husen. Jag förberedde mig väl och satte på  50/1,4D-gluggen och den stora batteripacken. Gluggen för ljuset och för att jag behöver träna mer med den. Batteripacken inte så mycket för batteriernas skull som för tyngden. Kameran blir stadigare att hålla i och det går att trycka av som vanligt vid vertikala bilder. Här är lite bilder på ressällskapet och promenadvägen.

Ville inte fotografera idag

Ville absolut fotografera idag

Prästgatan om jag minns rätt

Släckt

Tyska skolan gissar jag

Morsning, korsning

Här har jag varit förut men kom från andra hållet

Bestämd högvakt

Jag är både för EU och Euro så den här skylten föll mig i smaken

Till sist avslutade vi med middag på restaurang Svarta Fåren. Laxplanka till damerna och plankstek till mig. Vi äter så mycket fisk hemma så jag försitter inga tillfällen till en köttabit.

Mätt och belåten filosofie människa

Det blev en massa mer bilder men trettio procent gick i den elektroniska papperskorgen och resten sparades för framtida bruk.

Drottningholms julmarknad

Frugans och mina utflykter går gärna utåt Drottningholm, Ekerö och de andra mälaröarna. Idag blev det Drottningholms julmarknad. Vi åkte tidigt för att få bra parkeringsplats men det visade sig att vi nätt och jämt fick någon överhuvudtaget. Vi fick gå en bit men det gjorde ju inget. Här är lite bilder från marknaden som bjöd på mycket julstämning och många smakprov på julens läckerheter.

Dörrdekorationer i mängd

Tomtar så det räcker för många jular

Och ljus för många bränder

Fina grejer..... men inga kunder. Inte alla gjorde lysande affärer

Fåglarna kan också få fira jul med eget julbord

Vi köpte med oss lite mat. Jag provade också lite god julfudge men insåg snart mitt misstag. Det kommer att bli en väldigt annorlunda jul utan godis. Saknaden strök som en kall vind genom min själ...

Kulturell förmiddag

I torsdags var jag för andra gången på klubbmöte i Midsommargården. Av alla klubbar jag tittat på är det Sundbyberg och Midsommargården det står mellan för min del. Alla andra har diskvalificerat sig genom att ha möten på dagar då jag är upptagen med annat. Båda klubbarna är trevliga och har bilden i fokus och det gillar jag. Det dröjer nog ändå ett tag till innan jag bestämmer mig definitivt.

På mötet kom jag och Bengt G överens om att träffas på Kulturhuset för att titta på fotoutställningar. Bengt har redan skrivit fylligt om båda så jag nöjer mig med lite av mina intryck.

Nan Goldins bilder först. Amerikanskt råbarkade nakenbilder är väl ingen höjdare för min del även om de säkert har en uppskattande publik. Det fanns ändå några guldkorn där. Några svartvita var den riktiga behållningen tycker jag. Liksom Bengt uppskattade jag också diavisningens barnbilder. En av de mer avklädda bilderna fastnade jag ändå för p g a sitt estetiska uttryck, en badkarsbadande kvinna med finstämt ljus på en del av ansiktet. Det mesta annat i blått.

Nuevas historias nästa. En härlig blandning av spanska fotografers verk. En del roliga, en del originella, en del vackra... Gå och SE den! Jag gillade den mycket mer än Nans. Mest imponerades jag av Pierre Gordonnes kraftfulla porträttbilder. Inalles fyra stycken. Bengt har länkat till Pierre själv och de porträtt som var utställda var i samma stil. Vackra, gamla människor var och en på sitt sätt. Hängningen var lite tråkig då alla fönster reflekterades i bilderna. En del var rent av svåra att se.

Här är lite bilder från den kulturella förmiddagen.

Nästan själlöst på plattan just då.

Här kommer det i alla fall en.

Tomt på bänken också.

Bild på bildernas Bengt

Det här är vad jag menar med kass hängning. Förstöra ett vackert foto med reflexer från Sveavägen och en självporträtterande amatörfotograf. Skulle tro att det är bättre att gå dit på kvällen.

Det fanns fina kulturmotiv ute också.

Nöjd med träffen och utställningarna åkte jag sedan hem för en utlovad loppisrunda med frun. Den blev helt misslyckad så den är det bara att glömma...

Ett gossebarn är fött!

För att fira det nya gossebarnet på Kyrkogatan 23 upprättade Åmås stadsingenjörskontor en karta över Åmåls stad samma år men först 1999 fick han, jag, reda på det. Jag hittade kartan på Returen lyxigt inramad med glas och allt. Ramen dumpades i flytten men eftersom jag är en liten kartnörd sparade jag kartan med det mycket sköra papperet.

Jag såg dagens ljus i en gatukorsning. Korsningen mellan Kyrkogatan och Norra Långgatan i Åmål. Fast egentligen gjorde jag det på BB två långa stenkast därifrån på andra sidan Södra skolan. Det blev nu i alla fall mitt första hem på jorden. Lars Johansen har kallat sin bild på korsningen för Lyckliga gatan. Han anade nog hur rätt han hade. I det här inlägget har jag tänkt sätta stämningen för ett större projekt som jag gått och ruvat på länge: Att dokumentera den miljö jag växte upp i. Centrala Åmål. Nå, det är väl snart gjort =) Åmål är ju inte stort och den gamla stadskärnan ännu mindre. Men jag låter det ta sin tid. Och ibland spiller det nog över till bloggen också.

Här var mitt revir. Här var jag ”King of the road” på min röda cykel utan limpa och pakethållare.

Norra Långgatan

Här har jag ”kopierat” Elin Torgers bild. Hennes bild står upp (står ut gör de alla) men min ligger platt som en pannkaka. Hennes är tagen i snöväder. Min en ljummen septemberdag. Vänern ligger där borta vid änden av gatan. Min sjö. Huset nämast är mitt hus De andra två kom till långt senare. Där det blåa huset står var gaveln på vår faluröda uthuslänga med alla vedbodar och små kyffen till förråd. Pappa hyrde ett rum som han använde som verkstad. Bortom det fanns en liten villa och längst bort står fortfarande en tegelröd transformatorstation som jag inte är vän med. Men det är en annan historia. En vinterhistoria på plåttefat.

Kyrkogatan 23

Här är en bild från Kyrkogatan. Vi hade lägenheten i det närmaste hörnet, inte i korsningen. Tre fönster mot gatan och tre in mot gården. Tre? När HSB köpte fastigheten och byggde om rev de mitt rum! Men jag fick ett nytt i Vällingby 2008 så allt är förlåtet =) Ingången var i det inre hörnet av huset.

Bildbevis på att mitt rum har funnits. Ser du tillbyggnaden?