Gröna fingrar

Jag hör inte till den kategori människor som har gröna fingrar. Men jag är definitivt en njutare av grönska. Att odla något har aldrig lockat men att ha en vacker trädgård har alltid varit önskvärt – om man slapp jobba för den. När vi flyttade från villan i Åmål till lägenhet i Vällingby så blev det till att skaffa sig en trädgård som andra sköter om. Utan att det kostar något. Lyckligtvis är Stockholmstrakten full av grönska i parker och odlingar. En av våra favoritoaser är Bergianska trädgården som inte bara erbjuder grönska i alla dess former men också spännande arkitektur att fotografera. Min favorit där är Edvard Anderssons växthus och även om medelhavsklimatet på insidan bjuder på fina växter så är det på utsidan jag trivs bäst. Där ligger det vackert parkerat i lummig grönska så varför gå in i värmen en svensk högsommardag?

Örnen har landat

Närkontakt

De grunda dammarna framför växthuset är idealiska att bada i för små barn.


Men det tycker inte pappa

Laddat för filmfest

Olle Janson har ju redan sagt det. På söndag är det 127-filmens dag (12/7) och jag har laddat upp med efke R100, Macocolor 200 och Fujichrome Velvia 100. Svart/vit, negativ färg och dia. Rolleiflex Baby och Contessa Nettel Piccolette ska åka på fotoutflykt. Ännu så länge är destinationen/erna höljt i dunkel. Stundens ingivelse kommer nog att styra men ett förhandstips är Stockholm city. Så om du är i city på söndag och får syn på en dåre med en pytteliten Rolleiflex eller en ynkligt liten bälgkamera så är det önskvärt att du hälsar på honom. För att du ska känna igen honom kommer här ett signalement. Om du kan identifiera kamerorna så är det han.

 

Piccolette

 

Rolleiflex Baby

PS

Jag misstänker starkt att det är en likasinnad på utflykt i Enköping med VPK:er, Foth Derby och kanske en Baby. Håll utkik. Båda är lika sällsynta som 127-film.

Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen

Skeppsholmen

Trots att jag aldrig seglat något större än en segeleka så är det lika bra att bekänna. Jag är en seglarromantiker. Stora skepp med segel har alltid fascinerat mig. En gång i barndomen gjorde jag en teckning av pappas plastmodell på Cutty Sark och fick den publicerad i Nya Wermlandstidningen. Intresset satt kvar och i tonåren och lite till byggde jag klassiska segelfartyg i plastmodeller. Skeppsholmen är nåt annat. Det är på riktigt. Jag känner mig hemma bland skutorna, seglen, tågvirket på nagelbänkarna och tjärdoften. Jag var där häromdan på väg till Moderna muséet. Skeppsholmen var behållningen av den utflykten.

Jag måste nog dit igen med Rollein och Tri-X.

Mekanisk främling

Denna Alien, Transformer eller Terminator stötte jag på i närheten av Gustav Adolfs torg. Han verkade vara på väg till Tunnelbanan så jag gick över till Skeppsbron istället.

 

Leica M3, Voigtländer Ultron 1,9/28 och Tri-X