Färg vs svart/vitt - 7

Jag fick ett bra tillfälle att ta likadana bilder i sv/v och färg på 6x6-dagen så jag väntar inte på bättre tider utan spammar direkt =)

Färgbild på Kodak Portra 400NC i Bronica S2A

Samma motiv, samma kamera (med gulfilter) men med Kodak Tri-X 400.

Ingen behöver skämmas för sina preferenser. Ordet är fritt. Själv gillar jag färgbilden bäst.

Nationalformataren

6x6 - andra ronden

"Ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll..." För att stilla de nervösa ryckningarna i avtryckarfingret tog jag en runda till idag. Gamlingen fick bekänna färg igen (och jag undrar om han tålde det). Rolleiflex Original med Portra 160 NC i Vällingby Centrum. Utan käpp. 79 bast och lite skumögd men det gick bra.

Mellanformataren

Rolleiflex och de praktiska tillbehören - slutord

Som ni har sett och läst är fotografisk prylsjuka ingen ny företeelse. Sedan 50-talet har den grasserat och gjort fotografer tokiga i dessas tekniska finesser och framkallat måste-ha-begär hos alla sina utövare, då som nu =) Även jag, skall jag klädsamt bekänna! Men allt oftare gör jag tvärsom, lämnar det mesta hemma och tar min Rolleiflex och går. Då jag avskyr att bära mycket saker gillar jag att vara minimalistisk när jag ska ut med kameran. Då kan jag fokusera på bilden =)

Fotoglädje för mig är: Rolleiflexen med ljusgult filter, motljusskydd, Tri-X och Sunny 16. Och gott om tid. Kan det vara enklare och roligare att samla på minnen?

Mellanformataren

PS
Jag har samlat många Rolleibilder på min Retrofotografiblogg men numera laddar jag upp nya Rolleibilder på min Rolleipixblogg. Välkommen in att titta.

ZM - De första rullarna

Mellan kamerahuset och Biogonen gick det ett par veckor. Den fick beställas då inte ens generalagenten i Sverige, Molfo, hade den på lager. Jag ville ju ha en i silver. Men nu har jag ju en Leica M3 med några objektiv till så under tiden jag väntade satte jag på en Voigtländer Ultron 1,9/28 mm. Rullarna bara rann igenom kameran och när Biogonen slutligen kom så hade redan tre Tri-X och en Portra passerat ZM:en. Det blev inga medvetet vetenskapliga bilder för att pröva kamerans eller Ultronens gränser utan mer som en inkörningsperiod för att nöta in reflexerna i ryggmärgen. De flesta reflexerna fanns ju redan där (det finns ju inte så mycket grejer att pilla på) men sökaren behövde jag vänja mig vid lite extra. Exponeringslåset var ingen konst att hantera och resten är ju det gamla vanliga. Dubbeldraget från M3 glömdes snabbt bort. Laddning av film var lite trickigare än jag trodde men med tiden går det nog bra utan att ens titta. Mycket lättare än M3:an var det under alla omständigheter då hela bakstycket öppnas på klassiskt vis med ett gångjärn på ena kortsidan.

Nog snackat. Här är några bilder från inkörningsrullarna med Ultronen.

Första rullen - Seminarium på Pampas Marina

Ett grupparbete

Rekreationshörna med friluftsgrejerna redo

Kungar i baren

Andra rullen - På besök i Åmål

Mina föräldrar har flyttat och bytt altanen mot en balkong. Men utsikten är lika händelserik här som där att titta på.

Vågmästargården. Den kan vi tacka drottning Kristina för som valde Åmål framför Säffle som utskeppningshamn för timmer och malm. 1643 grundade hon staden. Säffle fick vänta ända till 1951 och blev Sveriges sista stad.

Jag kan inte låta bli att kolla läget borta vid de gamla lokstallarna vid Åmål Östra.

Tredje rullen - Fortfarande i Åmål

Den innebrända stålbåten

F d föräldrahem. Vi hyllade stället med att kopiera bilder på fiberpapper i pappas gamla mörkrum. Resultatet var över förväntan. Det går att få ur mycket mer ur ett negativ med det gamla tekniken än med skanning. Huset överlämnas slutgiltigt till den nye ägaren den sista maj.

En vy som få Åmålsbor har sett från det här hållet. Från mina barndomskvarter.

Fjärde rullen - Holmens bruk, Braviken

Driftstopp i renseriet och VM-hockey på TV. En dag på jobbet kan vara mycket sämre!

I väntan på en grön lampa.

Här rullas det tonvis med papper

Särskilt tack till Anders Berlin för rundvandringen på Holmens bruk. Jag gillar att fota arbetsmiljöer och människor i arbete.

Summering - ZM + Ultron

Kameran uppför sig exemplariskt genom att ge mig hela rullen jämnt och snyggt exponerad. Utom då jag glömde att ta av objektivskyddet =) Ultronen har tidigare gett mig ett varierat resultat ihop med M3 men det beror nog mest på han som skötte exponeringsmätaren. Med ZM:en är exponeringskontrollen fullständig, vare sig man kör på bländarprioritet eller helt manuellt. Mätningen i ZM är centrumvägd och det tycker jag är bra. Rätt exponering på motivet. Och vill man flytta motivet i utsnittet så är det ju bara att låsa med exponeringslåset. Då har man 20 sek. på sig att ta bilden.

Till de svart/vita bilderna har jag använt Tri-X som är framkallad i Xtol 1+0
Färgbilderna är från ett parti färska Kodak Portra 400NC som jag köpte för drygt halva priset på Tradera. 400NC är i grovkornigaste laget för min smak så jag har köpt hem en laddning 160NC som är finkornigare. Eventuellt köper jag hem Kodak Ektar 100 som är mycket finkornig senare i år.

Nu sitter en Tri-X i ZM:en igen och därefter blir det nog en Bluefire Police.

Så här långt är jag mycket nöjd.

 Nästa gång: ZM med Biogon 2/35 mm, Tri-X och Portra 400NC.

Tillökning i mätsökarfamiljen

Det har ramlat in flera mätsökare den sista tiden på två trappor Vällingby. Kompakta mätsökare av varierande kvalitet.  Ett par Olympusar, ett par Konica och på väg in är en Rollei kompakt mätsökare. Tills häromdagen var jag ovetande om att Rollei gjort mätsökare. Recensioner av dem är inte uppmuntrande men jag vill ju skaffa mig en egen uppfattning. Det kostar ju bara några hundralappar =)

Nå, det var inte det som inlägget skulle handla om utan det senaste och finaste tillskottet i familjen. En lillasyster till min Leica M3. Det skiljer 50 år i ålder men konstruktionerna är till förvillelse snarlika. Och lillasystern använder Leicas M-bajonett, därav släktskapet. Rebellen i mig fick mig att vara motfalls alla Leica-aficionados på FS så jag gick och köpte en Zeiss Ikon ZM med Zeiss objektiv Biogon T* 2/35 mm. Det är den där sortens kamera som har ett flexibelt minneskort av Tri-X eller Portra-typ.  Och en Zeiss Ikon Nettar var ju min första kärlek i kameravärlden =) Här är en bild på syskonen.

Leica M3 från 1955 till vänster med enVoigtländer Ultron 1,9/28 mm och Zeiss Ikon ZM introducerad 2005 till höger med en Biogon T* 2/35 mm.

Zeiss-ekipaget är sprillans nytt. Det går faktiskt att köpa NYA kameror för film fortfarande. Leica M7, ZI ZM, Voigtländer Bessa av olika modeller, Rolleiflex 2,8FX och Nikon F6 för att ta några exempel.

Jag valde 35 mm för det är en brännvidd som passar mig. 28 känns ofta för vidvinklig och 50 för mycket tele. 35 känns mer normalt och går dessutom utmärkt att köra hyperfokalt med på medium bländare. Snabbare autofokus finns inte! Som om nu snabbhet var något viktigt =)  Exponeringsmätaren är av typen TTL (through the lens) och batteridriven, allt annat helt mekaniskt. Och man måste inte använda exponeringsmätaren om man inte vill. Det går mycket bra att köra helt manuellt!

Här kan man läsa några artiklar om utveckling och framtagning av kameran. Den såväl som objektiven tillverkas av Cosina i Japan.

Nu drar jag till Fotografiska för att hämta ut mitt medlemskort i den Fotografiska Familjen och titta på bilder. Jag tar nog en fika också. Och hoppas få syn på något känt ansikte.

RÄTTELSE
Slutaren är inte helt mekanisk som jag angett utan elektroniskt styrd. Därmed är kameran alltså batteriberoende. Olle Jansons hökögon påpekade felet. Jag kollade i manualens specifikationer och fann att han har rätt.