Retroanfall

När jag såg den blev suget för starkt. Förra veckan vann jag en auktion på Tradera och i måndags kom den. En riktig klassiker som sannolikt är lite äldre än jag. Jag, som inte ens går in i ett mörkrum utan att ha fullt ljus först, har införskaffat en Kodak Six-20 Brownie C i hyfsat bruksskick. Min fru tycker jag har blivit galen och det kanske jag har. Jag samlar inte på någonting och i senaste flytten var det minimalism som gällde. Det är det fortfarande men lite kuliga saker kan man väl unna sig. Nu jagar jag film till kameran och har hittat sajter som säljer utgångna filmtyper till gamla kameror. I USA förstås. Det verkar inte finnas några firmor för entusiaster i Sverige. Tänker lägga bud på några tomspolar i England också. Se här min nya klenod med fler rynkor i skinnet än jag, som väl är. Tänker prova några rullar senare i höst. Dogma, helt automagiskt.

Kodak Six-20 Brownie C

Fast bländare: f11

Brännvidd: 100 mm

Fast tid: ett ögonblink (1/50s såg jag någonstans) + Briefläge (tryck-håll inne-släpp när du är färdig 1-30s)

Manualen hittade jag på internet förstås. Var annars?

Såldes mellan åren 1946 och 1957. Det här exemplaret är sannolikt tidigt. Sökarna har platta glas istället för konvexa.

Här är en retrobild från en annan klassiker som jag försöker övertala pappa att få låna. Zeiss Ikon Ikonta B. Bilden föreställer Åmåls äldsta hus och är tagen 1966 av mig (12 år) från Kungsberget. Av husen på bilden återstår endast det lilla ljusa i högerkanten. Där bodde min mormor och morfar som nygifta. Resten har blivit en parkeringsplats.

Ny månad - ny profilbild

Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.

Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23  i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.

Knappt ett år gammal. Juni 1955.

Foto: Pappa Leiler

Livet är härligt i en balja.

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

Skannat original. Bearbetat i Lightroom.

Fotografisk lek - snabbväxande fotograf

Jag har tänkt ut en liten fotografisk lek. Det är jag som ska leka med er och ni får vara med vare sig ni vill det eller inte. Jag tänkte lägga ut en ny profilbild varje månad för varje år jag funnits på jorden och börjar helt naturligt på 1954. Den är redan ute.  Jag får se hur länge det räcker men jag har gott hopp om att det räcker ett par år. Därefter blir det nog lite glesare...

Jag gosar mig på en kudde hemma hos farmor och farfar. September 1954. Ålder 2 månader.

Foto: Pappa Leiler

Lejon

Jag är en professionell sökare

Det ingår ofta i mitt jobb att leta reda på saker. Inte för att jag har förlagt dom. Tekniska saker. Nu har det sina sidor och är man lite blåögd som jag och dessutom oskyldigt oanande kan det oväntade drabba en. Överraskningar är legio, både bra och dåliga eller bara dråpliga. Häromdagen behövde jag få tag på en liten fläkt och för att bredda möjligheten att hitta rätt ute i världen så sökte jag på det engelska ordet för fläkt: fan <Enter>

Jag blev genast översköljd av svordomar på svenska sajter. Inte en engelskspråkig fläkt i sikte! Jag förfinade min sökning en aning och fick bättre träff. Det första resultatet påminde mig om en gammal kollega. En duktig konstruktör var han men tala utan svordomar kunde han inte. Jag känner ingen annan som kan svära en hel mening. Jag lärde mig så småningom att ”sila snacket”. Att sila svaren från webben är däremot tröttsamt.

En gång för längesedan, när internet var ganska ungt, skulle jag ha tag på en nippel att sätta en slang på. Även här gjorde jag en bred sökning för att få ett brett svar: nipple <Enter>. O, Gud sig förbarme, vilka svar jag fick. Inga nipplar men kvinnliga bröstvårtor in legio. Jag är varken pryd eller blyg av mig men då blev jag lite ställd. Ganska hårdhänt lärde jag mig så småningom porrens slang och kunde filtrera även på internet.

Här en (analog) bild av min svärande kollega, svärande över en CAD-dator som inte gör som han vill. Den andra bilden visar hur en riktig nippel kan se ut. Att visa något annat faller utanför denna internetsidas hyfs och vett. (Där fick alla nakenfotografer sig ett uttag).

Svärande kollega 

Nipplar. Bilden är kidnappad från en källa som jag vill skydda.

PS
Alla nakenfotografer kan vara lugna. Jag skojar förstås. Inget är väl vackrare än den nakna människokroppen. Fota på för all del. Varna gärna högljutt om var ni publicerar så håller ni alla nyfikna inom räckhåll.