Första av allt 1957

Dags för en ny profilbild. Jag glömde att redan i den förra profilbilden var jag nybliven storebror. Jag får reparera skadan den här gången och låta Michael vara med i blogginlägget. På hösten året innan flyttade vi från Kyrkogatan 23 till Åsgatan 38. En period som bara blev fyra år lång. Sedan flyttade vi tillbaka till Kyrkogatan 23 igen då vi  övertog mormors lägenhet. Mer om det senare när den profilbilden presenteras. Jag flyttar alltså för första gången i livet och har fått min första lillebror. Och pappa tar kort på oss med den första färgfilmen. Det blir mycket första på Åsgatan 38. Andra med för den delen. Mer även om det senare. Se det som en trailer om kommande historier =)

Här är bilden ur vilken jag croppat ut månadens profilbild. Det är väl ingen tvekan om vem som är vem. Pappa tog kortet i februari 1957. Sannolikt med sin Zeiss Ikon Nettar. Jag tror inte han hade någon mer kamera ännu. Det var nog först när han gick med i fotoklubben i slutet av 60-talet som kamerorna började samlas på hög.

Lillebror Michaels skalp ser ut ungefär som idag. I tonåren var den betydligt buskigare. Han hade George Best, den engelske fotbollsspelaren, som förebild och håret gick långt ner på ryggen. Spelade fotboll gjorde han också och var en lovande junior. Sen tog det bara slut. Jag vet ännu idag inte varför.

En raggare på trehjuling

Månadens profilbild tar som vanligt ett år till. Den här månaden är från självaste födelsedagen 1956 då jag fick körkort för trehjuling. Fordonet är sprillans nytt och av årsmodell-56 och naturligtvis i 50-talsfärgerna ljusgult och klarrött. Rena lyxåket. Inte bara däcksidorna utan hela däcken var vita! I alla fall den dagen. Märkligt nog finns det bara den här bilden av mig och cykeln i mitt album. Den gick nog i arv till bröderna när de var mogna för körkortet och jag fick något större. Trehjulingar växer ju inte med barnet som Meccano gör. Fast Meccano bloggar jag om nån annan gång.

George Eastman och jag

Sommaren 1950 var mammas kusin med familj i Sverige och hälsade på i Åmål. Femtio år senare gjorde vi tvärsom. 1950 fanns varken pappa eller jag i mammas värld så för oss var det första gången vi träffade släkten där. För mamma var det ett kärt återseende. Medan vi var i Rochester passade vi på att hälsa på hemma hos George Eastman i hans grandiosa hem som numera är ett museum för fotografi och film men även över den moderna fotografins grundare och företaget Kodak. En spännande plats att besöka. Här bjussar jag på lite bilder från George Eastman House på 900 East Avenue. Ett vackert hem för en speciell man.

Inne i museet var det ganska mörkt. Mörkrumskänsla.

Middagsbordet är dukat.

Det exotiska frukostrummet. Lägg märke till orgeln. George hade en anställd organist som spelade på orgeln när han åt frukost. George var en kille med stil.

Finrummet där det ofta spelades musik av mindre grupper.

Elefanthuvudet i frukostrummet.

Huset och trädgården.

Ett gossebarn är fött!

För att fira det nya gossebarnet på Kyrkogatan 23 upprättade Åmås stadsingenjörskontor en karta över Åmåls stad samma år men först 1999 fick han, jag, reda på det. Jag hittade kartan på Returen lyxigt inramad med glas och allt. Ramen dumpades i flytten men eftersom jag är en liten kartnörd sparade jag kartan med det mycket sköra papperet.

Jag såg dagens ljus i en gatukorsning. Korsningen mellan Kyrkogatan och Norra Långgatan i Åmål. Fast egentligen gjorde jag det på BB två långa stenkast därifrån på andra sidan Södra skolan. Det blev nu i alla fall mitt första hem på jorden. Lars Johansen har kallat sin bild på korsningen för Lyckliga gatan. Han anade nog hur rätt han hade. I det här inlägget har jag tänkt sätta stämningen för ett större projekt som jag gått och ruvat på länge: Att dokumentera den miljö jag växte upp i. Centrala Åmål. Nå, det är väl snart gjort =) Åmål är ju inte stort och den gamla stadskärnan ännu mindre. Men jag låter det ta sin tid. Och ibland spiller det nog över till bloggen också.

Här var mitt revir. Här var jag ”King of the road” på min röda cykel utan limpa och pakethållare.

Norra Långgatan

Här har jag ”kopierat” Elin Torgers bild. Hennes bild står upp (står ut gör de alla) men min ligger platt som en pannkaka. Hennes är tagen i snöväder. Min en ljummen septemberdag. Vänern ligger där borta vid änden av gatan. Min sjö. Huset nämast är mitt hus De andra två kom till långt senare. Där det blåa huset står var gaveln på vår faluröda uthuslänga med alla vedbodar och små kyffen till förråd. Pappa hyrde ett rum som han använde som verkstad. Bortom det fanns en liten villa och längst bort står fortfarande en tegelröd transformatorstation som jag inte är vän med. Men det är en annan historia. En vinterhistoria på plåttefat.

Kyrkogatan 23

Här är en bild från Kyrkogatan. Vi hade lägenheten i det närmaste hörnet, inte i korsningen. Tre fönster mot gatan och tre in mot gården. Tre? När HSB köpte fastigheten och byggde om rev de mitt rum! Men jag fick ett nytt i Vällingby 2008 så allt är förlåtet =) Ingången var i det inre hörnet av huset.

Bildbevis på att mitt rum har funnits. Ser du tillbyggnaden?

Första bildkommentaren - 1 år

När jag nu ändå är i firartagen så kan jag ju uppmärksamma vem som fick min första kommentar. Det var för ett år sedan idag och bilden var Jonas Bergenudds Kolonnad II . En kort kommentar som skulle följas av många av varierande längd. Jag försöker vara kort och koncis men ibland flippar det ur och blir långt. Inte för att det behövs men ibland rinner det liksom till i fingertopparna.

Ibland blir jag trött på att kommentera men gör det i alla fall. Därför att jag lär mig se på bilder och fundera på vad som är bra och dåligt. Självlärda läxor som tillämpas i mitt eget fotograferande.

Inget inlägg utan bild är numera min paroll (tycker det är skittråkigt utan bilder) så jag tar en gammal ur mina bilder från vinden. En bild från mitt första år av fotografering (vintern 74/75). Fasligt vad det blev mycket av det första året-nostalgi  =)

Skannad diabild. Obearbetad men beskuren.