Pro Memoria
ZM + Biogon T* f2/35 mm
Så har då de första rullarna passerat ett heltgjutet Zeiss-ekipage, mätsökarkameran Zeiss Ikon ZM och Carl Zeiss ZM Biogon 2/35 mm. Allt made in Japan by Cosina. Förra gången hade jag ju en Ultron från Voigtländer på i väntan på Biogonen. Hur var det här då? Lika roligt som vanligt. När detta skrivs har jag kört tre rullar Tri-X, en Portra 400 NC och två rullar Bluefire Police. De sista har jag redan bloggat om så de får inte var med i detta inlägg.
Första rullen - Fotografiska
Premiärrullen började med en bild på Poolkompisen Olle Janson men jag lovade att inte använda den =) Istället blir det några bilder från fotografiska.
Fika vid panoramafönster. Beskuren.
Andra rullen - Finspång och Norrköping
Jag fick vänta på ett nyckelbyte. Stor bländare
Orangeriet vid Finspångs slott, baksidan. Medium bländare
Linje 3 mot Klockartorpet. Norrköping
Tredje rullen - Peking - Stavsjö - Munsö
Berlin i Peking motionerar en retro-digital
En kopp kaffe i Stavsjö. Jag brukar stanna där för att tanka bilen och kroppen på väg hem. Stor bländare.
Skarptecknande i starkt ljus. Små detaljer syns även i det starkt vita.
Fjärde rullen - Björkvik - Slussen - Ellens
Affes hörna. Bilversionen. Ganska stor bländaröppning.
Profiler på Ellens. Stor bländaröppning och fokus på Staffan t v. Affe lite längre bort och svagt softad. Men när han bloggar är han skarp!
Nu har jag inte haft någon vetenskaplig ambition bakom fotograferandet för att redovisa ett objektivt test. Det här är i allra högsta grad ett subjektivt sådant. Jag har tagit bilder som vanligt och blandat den här redovisningen med både stora och små bländaröppningar så att ni i någon mån kan se vad objektivet förmår. Det ser bättre ut på min skärm i full skala kan jag försäkra.
Summering ZM + Biogon 35 mm
ZM fungerar finfint med Biogonen också men det var ju väntat. De få saker man behöver tänka på när det gäller kameran sitter redan i ryggmärgen och sökaren är underbart ljusstark. Jag har funnit ut att jag kan köra den utan glasögon. Att jag sen glömmer att ta av dem är en ny reflex jag måste lära in =) En annan grej jag skaffat sedan rundorna med Ultronen är ett kamerafodral i handsytt läder från Leicatime. De är normalt dyra som skräcken men jag vann ett för ZM på Tradera för en spottstyver. En liten "bula" på framsidan utgör ett bekvämt grepp. Väskan är inte fastskruvad i stativgängan som brukligt på äldre varianter utan hänger i kameraremmen. Det är ett ögonblicks verk att ta av den för rullbyte. Om man nu skulle ha bråttom, vill säga.
Objektivet tecknar skarpt (min bedömning) och funkar bra för min typ av fotografering. Vid små bländaröppningar är det märkvärdigt skarpt så man skär sig i ögona! Missar inga detaljer i starkt ljus heller även om starkt ljus och starka kontraster inte är något att stå efter rent fotografiskt. En sak som INTE är bra på objektivet är objektivskyddet. Kass konstruktion som kanske passar kvinnliga fingrar. Svårt att sätta dit, särskilt med motljusskyddet på och jag har tappat det oprovocerat några gånger. Nu använder jag det bara som skydd vid transport och eljest inte. Kameran är ju inte redo för fotografering med skyddet på. Det är pilligt att få av också. Motljusskyddet är fenomenalt bra och fästes med bajonett. Tung och stabil konstruktion som nog kan ta lite smällar innan objektivet gör det.
Nöjd med köpet drar jag mig nu tillbaka från recensionerna och fortsätter med mitt Dogmafotograferande, då och då avbrutet med en Portra 160 NC.
Ljuva 50-tal och färgframkallning
En tid då "ingenting är farligt och allting går att ordna". Ur Halli, Hallå av Täppas Fogelberg.
Täppas är en av mina favoriter. Jag upptäckte honom första gången när han hade en tv-serie, På tur med Täppas, och har sedan dess hållit ett öga på var han dyker upp. Tre böcker har jag också som jag återvänder till då och då. En härlig bohem som tar sig tid. Härlig humor med stor självdistans.
Men det var inte det jag ville säga =) Just den boken citatet kommer från handlar till en början om det ljuva 50-talet då M-Leican såg dagens ljus. M3 introducerades på hösten 1954 och det tillverkades 10.000 det året. Jag strävade länge efter att få en från det året men missade med några månader. Jag tänkte det kunde vara kul med en kamera som är jämngammal med mig. Nu blev det istället en som är tillverkad våren 1955 och det känns bra ändå. Just nu har den följt med mig till Finspång tillsammans med sin yngre syster ZM. Jag åker ingenstans utan minst en kamera och nu ville jag pröva en klassisk konfiguration. M3 med Elmar 3,5/5 cm. Objektivet är årsbarn med mig och har mognat genom åren och fått egen karaktär och nu kör jag för första gången en färgrulle i kameran, en Portra 400 NC. Rullen ska framkallas hemma i mörkrummet av mig själv. Det blir första gången jag gör det så det ska bli spännande. Fast jag låter nog ta lite fler rullar innan sätter igång maskinen.
M3 + Elmar 3,5/5 cm och Voigtländer VC meter II
Framkallningsmaskinen. Jobo Duolab
Det går att framkalla i en vanlig dosa också men då måste kemikalier och dosa tempereras i vattenbad på 38°C.
Klart, slut från Finspång.
6x6-dagen i färg
Andra halvan av 6x6-dagen spenderades med färgfilm. Det var liksom läge för det. Vi är kvar på Bergianska och njuter av försommarens botaniska fröjder. Här är färgversionen av nationalformatets dag.
Turistsäsongen har kommit igång.
Blommorna tar fram sina krämigaste färger.
Här har vi snabbt förflyttat oss till varmare breddgrader.
Sedan handlade vi lite grönsaker för balkongen och åkte hem för en paus med middag på färsk torsk. Lite vila och laddning för nästa pass. Då tog jag med 79-åringen som var riktigt på alerten i den varma försommarkvällen.
Margueriteträdet som nyss inhandlats pryder nu balkongen.
Street basket i Vällingby centrum.
En SL-buss som nyss har varit hos frissan.
Samtliga bilder är tagna på Kodak Portra
Den gamla Rolleiflex Original från 1931 överraskade med fint resultat. Den förtjänar nog en rulle lite oftare efter det här.
6x6 i svart/vitt och färg
Morgonen grydde och det var tidningsfri dag. Den vanliga frukosten intogs men till en annan läsning. Paris mon amour. Det var som att få dessert till frukosten! Mycket njutbara bilder. Efter frukosten var det vapenvård utan laddning. Valet föll till slut på en nyinhandlad Nettar 517/16 som redan var laddad med Tri-X och som ska göra karriär som 127-filmsskärapparat när den har fullgjort nyårslöftet. 517/16 är en snikvariant med 6,3/75 mm objektiv och snabbaste tid 1/200. Jag laddade den nog en regnig dag och idag var det stark sol. Det var bara att gilla läget och ställa in bländare 22 och 1/200 sekund. Sunny 16 gällde hela dagen. Det var bara att hålla koll på avståndet med den medfödda mätsökaren. Den andra kameran blev Bronican som haft film i magasinet sedan förra sommaren. En Tri-X 320 på 220-rulle och mer än halva rullen kvar. Tog med en Portra 400NC också då frugan, som nyss kommit hem från en utlandsresa ville åka till Bergianska. Där är det inte så lyckat med Tri-X, milt sagt. Nu löste jag svårigheten genom att fotografera arkitektur och lite folk med Tri-Xen innan jag bytte till Portra och gick lös på de färgrannare motiven. Nå, den rullen gick fort den också =) Men jag hade också med mig ett magasin i reserv laddat med Delta 100 i format 6x4,5 som jag tog några bilder med. Inte för 6x6-dagen utan för att få slut på rullen. Även den har suttit i sedan i fjol. Så när som på Portran var det gulfilter och motljusskydd som gällde idag. Och skugga. Trots det blir det nog en del rödstick på undertecknad framåt kvällen. Eller ännu värre, den färg jag ogillar mest av allt, skärt. Gud sig förbarme!
Nettaren
Hett ekipage. Maxad Nettar med gulfilter, motljusskydd och Voigtländer VC meter II
Bronican
Bronican var ju laddad den också. Redan förra året! Den maxades också på sitt eget vis. 220-film, gulfilter och ett rejält motljusskydd.
Dessutom blev den försedd med en förtäckt promenadkäpp!
Hemma och hämtar andan och äter färsk torsk till middag. Tar ur filmerna och ställer in dem i mörkrummet. Det vankas framkallningsdofter ikväll.
Det rycker lite i avtryckarfingret fortfarande så vem vet, kanske det blir en extra tur i kvällningen med en dark horse i en osannolik konfiguration. Håll utkik!
Mellanformataren
Färg vs svart/vitt - 1
Jag tar mycket svart/vitt nuförtiden då jag upptäckt att bilder ofta blir mer spännande utan färger. Det gäller inte alltid, förstås men svart/vitt är ofta värt att pröva om man har en digital färgbild. I bilderna nedan tycks kanske skillnaderna små men jag tycker att frånvaron av färg gör just den här bilden mer intressant. De få färger som finns i färgbilden stör mitt öga om jag jämför med den svart/vita. Vad tycker du? Föstora gärna bilderna så blir det tydligare.
Ricoh GRD II, 400 ISO. Obearbetad
Ekerö kyrka i lördags efter ett barndop.