Ebbe på torget

Åmål har en del profiler i sin tiotusenhövdade befolkning. Tyvärr blir de färre med åren. Ebbe på torget är dock fortfarande ett begrepp som alla som bott där aldrig kan undgå. Och heller inte låta bli att handla hos. När jag kom med Rollein i högsta hugg gick han och satte sig i bilen. Jag gick och pratade med honom. Affärerna går sämre nuförtiden. Finanskrisen märks på torget också. Han ville inte bli fotograferad men när frun kom med mera blommor kröp han ur bilen och då fick jag tillfälle att få dom båda i samma bild. De sliter hårt från tidig vår till sena hösten. Sen åker de till Thailand och vilar upp sig inför nästa säsong på torget i Åmål.

 

Varje dag, måndag till lördag, kör Ebbe ner sina vagnar till torget och dukar upp sina varor.

 

Ebbe med fru

 

Förstklassiga varor

 

Lite glest mellan kunderna den här måndagen.

50-talet återuppväckt

Åmål har nyss begåvats med en restaurang/fik i 50-talsstil. Jag är ju född i stan på 50-talet så jag drog dit för att kolla in stället. Det fanns en restaurang där tidigare i typisk 70-talsstil, mörkt och murrigt och inte alls i min smak. Bara tanken på att gå dit fick mig att tappa matlusten. Men nu! Härligt fräscht med allt som hörde 50-talet till. Jag trodde jag kunde hänga lite svart/vita retrobilder där men det var trångt mellan idolbilderna på 50-talets ungdomsikoner och dessa är nog strängt taget bättre för miljön. Jag hade Rolleiflexen från -52 med mig och tog lite bilder i sv/v men de ligger kvar på rullen än så länge. Coolpixen fick rycka in med färg och beskriva 50-talsglädjen i färg och form. En liten jänta med den rätta looken och en Coke fick vara med. Nästa gång jag kommer till Åmål ska jag testa maten också. Det här stället har potential att bli mitt nya stamställe när jag är hemma. Miljön är inbjudande så har du vägarna förbi så titta in. En jukebox är på väg men redan nu flödar 50-talsrocken i luften.

Rött, svart och vitt. Äkta galon och plastic. Känn dig som hemma i bilstolarna

Cool baby med Coke 

Fös undan prylarna så finns det nog plats för ett band. Kanske lite trångt för jive och bugg. 

Gröna fingrar

Jag hör inte till den kategori människor som har gröna fingrar. Men jag är definitivt en njutare av grönska. Att odla något har aldrig lockat men att ha en vacker trädgård har alltid varit önskvärt – om man slapp jobba för den. När vi flyttade från villan i Åmål till lägenhet i Vällingby så blev det till att skaffa sig en trädgård som andra sköter om. Utan att det kostar något. Lyckligtvis är Stockholmstrakten full av grönska i parker och odlingar. En av våra favoritoaser är Bergianska trädgården som inte bara erbjuder grönska i alla dess former men också spännande arkitektur att fotografera. Min favorit där är Edvard Anderssons växthus och även om medelhavsklimatet på insidan bjuder på fina växter så är det på utsidan jag trivs bäst. Där ligger det vackert parkerat i lummig grönska så varför gå in i värmen en svensk högsommardag?

Örnen har landat

Närkontakt

De grunda dammarna framför växthuset är idealiska att bada i för små barn.


Men det tycker inte pappa

Laddat för filmfest

Olle Janson har ju redan sagt det. På söndag är det 127-filmens dag (12/7) och jag har laddat upp med efke R100, Macocolor 200 och Fujichrome Velvia 100. Svart/vit, negativ färg och dia. Rolleiflex Baby och Contessa Nettel Piccolette ska åka på fotoutflykt. Ännu så länge är destinationen/erna höljt i dunkel. Stundens ingivelse kommer nog att styra men ett förhandstips är Stockholm city. Så om du är i city på söndag och får syn på en dåre med en pytteliten Rolleiflex eller en ynkligt liten bälgkamera så är det önskvärt att du hälsar på honom. För att du ska känna igen honom kommer här ett signalement. Om du kan identifiera kamerorna så är det han.

 

Piccolette

 

Rolleiflex Baby

PS

Jag misstänker starkt att det är en likasinnad på utflykt i Enköping med VPK:er, Foth Derby och kanske en Baby. Håll utkik. Båda är lika sällsynta som 127-film.

Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen