Avvand

Tänk så fort man vänjer sig. Det som förr satt i ryggmärgen är som bortblåst. Den inlärda reflexen är borta. Visst är det helt naturligt och självklart att dra fram filmen på en analog kamera? Under veckan har jag tagit två rullar svart/vitt. En i min Brownie och en i pappas Zeiss. Bara för skojs skull. För att se om det blir nåt. Jag fick ju gammal film av pappa också så nyfikenheten kostar bara framkallningen. Jag vet inte hur många bilder jag tagit men helt klart fler än man kan få in på en rulle. Jag kommer på mig själv förstås och bannar mig. Jag GLÖMMER att dra fram filmen! Drygt hälften är nog ok men resten är nog antingen överexponerade eller perfekta dip- eller triptyker på en och samma ruta. Första dagens misstag var väl ok men att glömma det på bara några dagar? Jag är nog färdig för senilhemmet.

Jag skrev ett mail till frugan från jobbet och sa att jag kommer hem tidigt idag. Hon svarade med att då kan vi åka ut och fotografera! HON tar initiativet! Jag satt ner och dånade inte av. Mycket riktigt blev det en fotosession ute på Drottningholm idag. Det var kyligt och blåsigt men det blev några bilder. Och soppa att värma oss med när vi kom hem. Här är några bilder ur högen. Vädrade klenoderna också men de filmerna ska framkallas först.


Paradis för ekorrar


Någon är nog hemma. Flaggan var uppe.


Fru fotograf.


Kinas paviljonger.

Caféet stängt för säsongen.

Icke tycka om turist. Tycka turist trist.

Retroanfall

När jag såg den blev suget för starkt. Förra veckan vann jag en auktion på Tradera och i måndags kom den. En riktig klassiker som sannolikt är lite äldre än jag. Jag, som inte ens går in i ett mörkrum utan att ha fullt ljus först, har införskaffat en Kodak Six-20 Brownie C i hyfsat bruksskick. Min fru tycker jag har blivit galen och det kanske jag har. Jag samlar inte på någonting och i senaste flytten var det minimalism som gällde. Det är det fortfarande men lite kuliga saker kan man väl unna sig. Nu jagar jag film till kameran och har hittat sajter som säljer utgångna filmtyper till gamla kameror. I USA förstås. Det verkar inte finnas några firmor för entusiaster i Sverige. Tänker lägga bud på några tomspolar i England också. Se här min nya klenod med fler rynkor i skinnet än jag, som väl är. Tänker prova några rullar senare i höst. Dogma, helt automagiskt.

Kodak Six-20 Brownie C

Fast bländare: f11

Brännvidd: 100 mm

Fast tid: ett ögonblink (1/50s såg jag någonstans) + Briefläge (tryck-håll inne-släpp när du är färdig 1-30s)

Manualen hittade jag på internet förstås. Var annars?

Såldes mellan åren 1946 och 1957. Det här exemplaret är sannolikt tidigt. Sökarna har platta glas istället för konvexa.

Här är en retrobild från en annan klassiker som jag försöker övertala pappa att få låna. Zeiss Ikon Ikonta B. Bilden föreställer Åmåls äldsta hus och är tagen 1966 av mig (12 år) från Kungsberget. Av husen på bilden återstår endast det lilla ljusa i högerkanten. Där bodde min mormor och morfar som nygifta. Resten har blivit en parkeringsplats.

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

Skannat original. Bearbetat i Lightroom.