Vadå macro? Jag!?

Om hur den ovillige blomfotografen gick den andra milen

Frun var allt annat än nöjd med sig själv och sina bilder från förra vändan till Rosendal så hon ville återvända till brottsplatsen. Jag kostade på mig att "gå den andra milen" även om jag fortfarande hellre fotar något annat än blommor och insekter. "Gå" förresten. Vi tog bilen förstås. Den här gången tog jag med den stora kanonen med mycket glas i tuben. Nikon D80 och 105 mm macro. Det finns ju inte så mycket annat att fota där än blommor och bin. Jo, en del kvinnfolk med medsläpade olycksbröder förstås. Ännu en dag i askes med färg på schemat. För att lätta upp stämningen och humöret låtsades jag leka Adam. Ni vet, den första människan, som fick uppdraget att sätta namn på alla skapelser i vår Herres hage. Här kommer min version om jag hade fått uppdraget.

Förstora gärna. Det är ju macro =)

Sloköra

Chokladpralin

Sängbolster

Evighetsblomma

Black Jack

Mångarmad Vishnu. Även kallad "Målvakten"

Flugfälla

Solstråle

Vulcano

Floder-av-tårar

Fakirboll. Även kallad "Spikklubba"

Nä, nu är jag trött på det här. Åter till verkligheten

Den ofrivillige botanikern 

Kunskapens hus

Vishetens begynnelse är "Sök förvärva vishet"; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.

Salomo

Kunskapens källa i Stockholm

I som här inträden, låten dårskapen fara. Eller hur var det?

Upplysningens sal.

Kunskapstörsten släcks.

Kunskap mäts i meter.

Ooops. Kunskapsluckor.

Med kunskap öppnas nya vyer.

Dogmafotografi. ZM, 35 mm och Tri-X

127-Dagen. Summering och lärdom

Om att göra misstag och göra rätt nästa gång

127-dagen gick för min del i svart/vitt och dia. Jag hade rustat mig med tvenne fotoapparater av äldre snitt. Den ena 86 år gammal och den andra 52 år. Båda började med efke R100 i kroppen. För 86-åringen var det den första rullen i min ägo (och sannolikt den första rullen på decennier). Den andra har redan kört en hel del rullar men varit lite kinkig på slutet. Den kinkade nu med men inte förrän den fick en omrullad diafilm i kroppen. Jag antar att den var dåligt rullad . Efter 10 bilder gick det så trögt att den släppte från mottagarspolen (jag trodde först att filmen gått av). Jag avbröt vidare fotografering och åkte hem.

    
127-dagens kameror

Jag hade nu bara Xtol hemma och tänkte framkalla i den. Jag sökte information på the Massive Dev Chart och fann att efke R100 kan framkallas i Xtol 1+0. Alla kemikalier var varma, ca 27°C, så jag fick först kyla ner framkallaren till 24°C innan framkallningen tog vid. Jag korrrigerade tiden enligt Ilfords temperaturkompenseringstabell och började framkalla. Resultatet blev inte bra. efke R100 ur Babyn brukar bli bra men här var det allt annat än bra. Den äldre Piccoletten med sin klart äldre optik blev ännu sämre. Se exempel nedan.

     
Dessa tre bilder tagna med Rolleiflex Baby på efke R100. Sista motivet även tagen med Piccoletten.

Alla bilder är ordentligt bearbetade i PS för att alls kunna visas.

Slutsats: Framkalla inte efke R100 i Xtol. Nästa gång kör jag den som vanligt i Tmax developer.

När båda kamerorna kört färdigt sina efke bytte jag i Babyn till Fujichrome Velvia 100. Filmen kom tillbaka från labbet idag och nu kändes det bättre. Äntligen kan jag montera några superslides =) Här är några exempel.

Det står visst alltid en buss där när jag kommer!

Mellanformataren

Stressande upplevelse av avstressande miljöer

DN-kortet gav oss en favör som vi inte ville missa. Den här gången var det reducerat inträde till Ulriksdals utställning Idéträdgårdar. Det var mer spännande än jag kunde föreställa mig så här bjussar jag på lite bilder från Ulriksdal i fredags.

 
De här betongstolarna var mycket bekväma att sitta i.

Jag tog förresten ett självporträtt i denna trädgård som ligger i mitt Nyårslöftesalbum.

Den här trädgårdsdesignern har nog missförstått det hela. Instängd i ett plasthus känns inte mycket trädgård för mig.

Rosenbuskar av skuren kompositplåt! Passar nog bättre på en teaterscen.

Andra var mer jordnära i sitt skapande.

Flera trädgårdar fick man inte ens gå in i. Vad är det då för mening? Den här hade tidig fallfrukt men hade ändå passerat bäst-före-datum.

En av mina favoriter "Different levels". Trädäck i olika nivåer med spännande inslag. Åk dit och se.

Om man har skogsmark på tomten kan man nog ordna det så här. På en balkong i Vällingby blir det värre.

Endast för soldyrkare

Man ska nog inte släppa ut en förvirrad inredningarkitekt i trädgården.

När vi till sist hade sett alla (trodde vi i alla fall) så kunde man rösta på sin favorit. Jag valde till sist "Doing the gardener" som min. Den påminde mig om farfars lillstuga som han byggde för att övernatta i medan han byggde de egentliga sommarstugan i Sundhult, Grums. Stor som en friggebod med rum för en säng och ett litet kök. Min favoritträdgård på Ulriksdal var inte alls lik den stugan i sin enkelhet men många små detaljer triggade minnet. Här är några bilder på mitt val.

Ett bra ställe att vila på.

Blogghörna?

 
Och takterass! Nu ramlade det ur ett sånt där minneskort från hjärnkontoret igen. Ursäkta att jag bryter stämningen men det här är relevant kunskap från Salomo.

"Bättre är att bo i en vrå på taket än att ha hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna".

Fast den här trädgårdsidén var nog tänkt för en del ensamma stunder...

Alla bilder digitala och helmanuellt fokuserade och exponerade.

Mellanformatsdigitalaren

PS
Mellanformat i sensorvärlden är väl APS-C, eller?

Mellanformatet växer!

Ni känner mig ju numera som Mellanformataren. Någon pseudonym måste man ju ha för att särskilja sig från mängden =) Plågat er har jag med nationalformatet ur min gamla Rollei och 6x6 är numera vardagsmat för alla jag känner på FS. Häromveckan damp det ner ännu en mellanformatare i Vällingby. Ja, en kamera då förstås. Min ungdoms kärlek utsträckt till 6x9. En Nettar 515/2 som ägts av en spanjor boende på den brittiska ön. Här är kameran som är något lite mer komplicerad än en Kodak Six 20 Brownie. Och med ett härligt objektiv, graderat i fot.

Fullt utvecklad

Fullt invecklad. Ryms lätt i jackfickan. 

Det är en pocketkamera med bälg som tar 120-film förstås. Objektivet är ett Novar anastigmat 1:4,5/10,5 cm med tider från B till 1/250 s och antireflexbehandling. Troligen tillverkad runt decennieskiftet 1949/50. Ingen tillbehörssko men blixtuttag finns (antagligen för att Zeiss Ikoblitz satt fast i stativgängan eller för att man ändå var tvungen att hålla upp plåten med magnesiumpulvret på behörigt avstånd för att inte bränna hål på bälgen =)).

Förra veckan tog jag dessa bilder och nu är en färgfilm på väg till labbet.

Tmax 100 och Xtol 1+1

Åtta rutor får man, så för att förlänga nöjet gäller det att vara långsam. Slow photography är en dygd i mellanformatet och en god medicin för stressade fotografer.

Det här är så nära man kan komma storformat i mellanformatet. Nästa steg är 4"x5" men det får nog vänta ett tag till. Då blir det slow på riktigt!

 Mellanformataren