Chockrosa

Jag tillhör den grupp av människor som avskyr rosa. Med ett undantag. Körsbärsträdens blomning. Det måste vara poeten i mig som attraheras av deras skönhet =) Frun och jag åkte ner till Kungsträdgården idag. Jag såg att träden var på gång för ett par dagar sedan när jag var där och gatufotade. Jag insåg då att det bara behövdes typ två dar till för fullständig blomning. Idag fick jag rätt. Dagens kamera blev Leica M3 med påbörjad färgfilm och en extra rulle färg i reserv. Båda tog slut men ligger fortfarande i posten så här ska jag låna bilder som min fru tog på härligheten. Rosakänsliga män varnas härmed.

Det var många kameror igång överallt

Hustrun njöt i fulla drag

Filmbyte

På't igen. Här med 15 mm som verkligen maxade det rosa intrycket

Vi blev så småningom mätta på det rosa och drog oss mot gamla stan och en kopp te på Chaikhana. men jag ser fortfarande rosa blommor när jag blundar.

Mellanformataren

PS
Samtliga bilder utom den på hustrun tagna av min fru med Nikon D200 + 50mm/1,4

Pappa igen!

När man väl har börjat är det väl lika bra att hålla på tills man är färdig. 1983 kom Ljudteknikern in i familjen. Han som ser till så att folk hörs, att banden fastnar på skivan när de sjunger sina låtar och att allt som inte ska höras inte hörs =) Ibland sitter han på Konserthuset i Göteborg och rattar ljudet. Ibland är han på turné med något band. Ibland producerar han en CD med något annat band. Och dessemellan gör ha ingenting. Frilansarens värld delar vi erfarenhet av numera. Fast i olika yrken. Jag pratade nyligen med Philip via Skype. Han är på turne med några band i Europa. En inställd spelning gav honom lite tid att ringa farsan.

Philip Meldert, ljudtekniker
Motljus och blixt

Philip är extremt extrovert. När vi åkte på semester och kom till en ny camping hann vi nätt och jämt ställa upp husvagnen förrän han hade cyklat runt och bekantat sig med alla. Vart vi än kom, kom han strax i slang med någon på kompisnivå =) En sällsam gåva. Och trots att crosscarten på Öland egentligen var för stor så tog han sig runt banan snabbare än storebror. Låt vara att han kraschade bland däcken vid sidan av banan då och då. Pappa brandmannen ryckte ut och lyfte ekipaget på rätt köl. Rädsla tycktes vara ett obekant begrepp tills han blev vuxen.

Månadens profilbild är från BB i Vänersborg. Om några år, när trean kom, skulle det ske på NÄL

Meteorologen till höger spanar in blixten.

Här kommer några få highlights från Philips uppväxt

Mellanformataren

Rödvin och ärtsoppa

Förra helgen var stentrist grå och mörk så jag stannade inne och fick en hel del nyttigt gjort. Och så kopplade jag av med lite stillebenfotografering. Och med risk för att bli bildspammare så lägger jag ut två bilder på samma motiv.

Och så i svart/vitt

Bilden tagen med en digitalkamera. Det ni! =)

Om Kodak i Vällingby

Och hur det gick med färgframkallningen

För många år sedan hade Kodak ett framkallningslab i Vällingby. Var det låg har jag ingen aning om men kanske någon här på FS vet. På framkallningspåsen stod det bara S-16285 Vällingby. Jag antar att de hade ett eget postnummer för det existerar inte längre.

Men en spillra av labbet har levt upp vid Grimsta torg och framkallat trenne filmer i en överbliven färgframkallningsmaskin, JOBO Duolab 1500.

Igår tog jag mod i barm och framkallade två rullar av tre. Portra 400NC och 160NC. Den tredje framkallade jag i morse, En Portra 400NC. Jag använde Tetenal Colortec C-41 i ett lämpligt kit som ger 1 liter framkallare.

Framkallaren består av tre ingredienser som efter blandning med vatten ser ut så här. (Jag blandade bara en delmängd.)

Sen blandas blekfixet från två olika ingredienser med vatten på liknande sätt till samma mängd. Till varje processteg används 140 ml.

Sen blandas stabiliseringsbadet ur en enda flaska, 1+9 där den andra delen är vatten.

Så är det dags att gå in i mörkrummet och ladda dosan. Men först fyller jag vattenbadet och värmaren med vatten och sätter på maskinen för uppvärmning till 38°C.

Spiralen var lite knixig andra gången så jag fasade hörnen på filmremsan den tredje gången men utan förbättring. Min väl fungerande Patersonspiral funkade inte i denna dosa.

Allt är redo. Flaskorna till vänster är kemikalierna i tur och ordning. Den fjärde använde jag med vatten för att kolla temperaturen i flaskorna.

När kemikalierna har nått arbetstemperatur är det så dags att börja framkallningen med bad nr 1. Man tar av locket på flaskan och skruvar på framkallningsdosan som ett lock istället, vänder hela arrangemanget upp och ner och allt rinner ner i dosan. Dosan placeras i maskinen och motorn sätts på. Dosan roterar ganska snabbt och med ett ihållande malande ljud. Köksmixern låter mycket värre.

Efter 3 min 15 sek töms dosan tillbaka i flaskan. Det här var ett prov av den högre motoriken. Att vända flaskan och dosan tvärsom från laddningen, menar jag. När jag körde den tredje filmen lät jag kemikalieflaskan sitta kvar under processen och det funkade fint.

Sedan blekfixet i 4 min med efterföljande sköljning i 3 min under rinnande vatten. Tempererat förstås men inte så noggrant.

Och så en vända i stabiliseringsbadet på 1 min. Även detta i maskinens oförtröttliga kvarnhjul.

Klart! Ja, alltså. Filmen måste torka också. Precis som vanligt.

Nå, hur blev det? Här kommer smakprov från alla filmerna.

Första filmen:

Andra filmen:

Tredje filmen:

Som synes gick det bra. Alla bilder är tagna med Leica M3 från 1955. Objektivet är ett Leitz Elmar 1:3,5/ 5 cm från 1954 utom i näst sista bilden då jag använde ett Leitz Elmarit 1:2,8/ 90 mm från 1960.

Portra Meldert

Temporary art

Det offentliga rummets tysta megafoner

Jag var redan på väg åt andra hållet. Detta konstverk är redan "kompletterat" med annat.

Vedergällningens princip. Jag trodde vi lärde oss något nytt av Jesus. Men alla känner honom nog inte.