Pro Memoria
Första av allt 1957
Dags för en ny profilbild. Jag glömde att redan i den förra profilbilden var jag nybliven storebror. Jag får reparera skadan den här gången och låta Michael vara med i blogginlägget. På hösten året innan flyttade vi från Kyrkogatan 23 till Åsgatan 38. En period som bara blev fyra år lång. Sedan flyttade vi tillbaka till Kyrkogatan 23 igen då vi övertog mormors lägenhet. Mer om det senare när den profilbilden presenteras. Jag flyttar alltså för första gången i livet och har fått min första lillebror. Och pappa tar kort på oss med den första färgfilmen. Det blir mycket första på Åsgatan 38. Andra med för den delen. Mer även om det senare. Se det som en trailer om kommande historier =)
Här är bilden ur vilken jag croppat ut månadens profilbild. Det är väl ingen tvekan om vem som är vem. Pappa tog kortet i februari 1957. Sannolikt med sin Zeiss Ikon Nettar. Jag tror inte han hade någon mer kamera ännu. Det var nog först när han gick med i fotoklubben i slutet av 60-talet som kamerorna började samlas på hög.
Lillebror Michaels skalp ser ut ungefär som idag. I tonåren var den betydligt buskigare. Han hade George Best, den engelske fotbollsspelaren, som förebild och håret gick långt ner på ryggen. Spelade fotboll gjorde han också och var en lovande junior. Sen tog det bara slut. Jag vet ännu idag inte varför.
En raggare på trehjuling
Månadens profilbild tar som vanligt ett år till. Den här månaden är från självaste födelsedagen 1956 då jag fick körkort för trehjuling. Fordonet är sprillans nytt och av årsmodell-56 och naturligtvis i 50-talsfärgerna ljusgult och klarrött. Rena lyxåket. Inte bara däcksidorna utan hela däcken var vita! I alla fall den dagen. Märkligt nog finns det bara den här bilden av mig och cykeln i mitt album. Den gick nog i arv till bröderna när de var mogna för körkortet och jag fick något större. Trehjulingar växer ju inte med barnet som Meccano gör. Fast Meccano bloggar jag om nån annan gång.
Pappa har tagit bilden med sin Zeiss som nu är i bruk igen hemma hos mig. Jag har lånat klenoden ett tag för känna på hur det var att fotografera med den. Pappa hade sitt mörkrum i en garderob i finentrén på Kyrkogatan. Det var ett trångt ställe. Bästa sättet för en vuxen att ta sig in var att sätta sig i luften utanför och ta sig in sidledes på pallen. Det var så jag minns det men pappa har nog en annan åsikt. För en tvååring syns det kunna vara lättare men icke. Det var ett högt trappsteg in i den. Det var först när jag var lite äldre som jag invigdes i fotografins kemiska mysterium.