Pro Memoria
Min kamerakrönika - del 10
Nikon D80
Frugan köpte en Nikon D200 sommaren 2007 när vi besökte hennes dotter i Montreal. Då smittades jag av digitalsjukan på riktigt. Jag tyckte dock att hennes kamera var för stor och klumpig. Inför resan undrade jag om jag skulle ta med Powershoten men frun avrådde (hon skulle ju köpa D200). Jag tog med Powershoten i alla fall och tog massor med bilder som jag är glad att jag har idag. Frun tog inte så många. Några veckor efter att vi kommit hem köpte jag min D80 med ett allroundzoom 18-200 mm.
Allroundzoomen är verkligen allround men med tiden kändes den trots det ganska begränsad. Under åren har jag kompletterat med andra objektiv.
17-55/2,8, en gammal helmanuell 24/2,8 (ett fynd på ett bakluckeloppis på Färingsö), 105/2,8 macro och en 50/1,4
Ett par månader senare blir jag medlem på Fotosidan. Frun och hennes dotter blir medlemmar på olika stockfotosajter för att sälja bilder. Det blir jag också men tröttnar efter något år på deras petiga bildgranskare. Jag lyckas sälja några bilder men inte tillräckligt för att kunna ta hem pengarna. I år tog jag bort alla bilder men är fortfarande medlem. Stockfotosajterna var orsaken till att jag tog väldigt många bilder på saker. Bilder som inte egentligen hade något värde för mig själv. Det var väl därför jag tröttnade.
En liten bildkavalkad nu då. Många bilder har suttit i album på FS så här är det dags att utfärda en tråkighetsvarning. Alla bilder är dock tagna med D80:n och det är det som är meningen med hela min krönika. Att visa bilder tagna med respektive kamera.
Först ut 2007
Första bilden med D80. Jag hyrde rum ett stenkast från stadshuset så efter en natts batteriladdning gick jag dit efter jobbet och tog de första bilderna.
Sj må gå aldrig så dåligt. Intresset för järnvägen grundmurades i barnaåren. JÅÅJ museum.
Sonen Philip. Det var det här året förresten som jag skaffade Lightroom 1.1 som jag också hade med i laptopen till Kanada.
Vårt hem strax innan vi bestämde oss för att flytta till Stockholm. Vi bodde här bara i sex år.
2008
Edvard Anderssons växthus. Bergianska trädgården. Vi börjar utforska Stockholm.
Drottningholm, en favoritutflykt
Ensam hund i Drottningholmsparken.
Jobbfoto förstås. Det här höll jag på med större delen av 2008
Mitt första hem på jorden. Jag var hemma i Åmål och tog bilder för en utställning på FS. "Mitt hjärtas stad"
Ljusfesten i Åmål. Wenern Brass spelar på Fesketôrget.
Svenska Brassbandfestivalen i Värnamo
2009
Vällingby by night. Mitt i vintern.
St Paulsgatan. En av mina bilder för utställningen "Röda linjen" på Midsommargården.
Sånga kvarn på Färingsö. En av de charmigaste kvarnar jag sett. Nu är den nyrenoverad och har förlorat charmen med sitt enda blad.
2010
Det var ont om uppdrag i Stockholm så jag började veckopendla igen - till Finspång. Jobbade på Siemens med gasturbiner i nästan ett år. Och fotade förstås. Men inte inne. Fotoförbud.
I Norrköping hittade jag fotografiskt sällskap i form av Anders Berlin vilken räddade mig från ledan i Finspång. Jag ångrar nu att jag inte hyrde rum i Norrköping som är en fin stad att fotografera i. Arbetets museum (på bilden) hade dessutom flera fina fotoutställningar.
Mer jobbfoto. Fast på Anders Berlins jobb, Holmens Bruk. Han hade dessutom utverkat fototillstånd.
Munsö k:a. Min favoritkyrka, alla kategorier. Konverterad i Silver Efex Pro med gulfilter
Självporträtt med 24 mm/2,8 på armlängds avstånd
Trädgårdsutställning på Ulriksdals slott
Macro MED blommor och kryp. Rosendal.
Barnbarn nr 2. Här med fadder och farbror Viktor. Björkviks kyrka.
Rödvin och soldatens ärtsoppa. Frun hade åkt till Moskva för ett par månader och jag hade tråkigt
Uffes svarta M3:a orsakade flera djupa suckar och längtansfulla blickar på Ellens.
2011 använde jag mest D80:n till att fotografera kameror så jag avslutar den här krönikedelens bildkavalkad med en bild på den kamera som jag tagit alla kamerabilder med, Fujifilm Finepix X100.
Mellanformataren
Min kamerakrönika - del 9
Canon Powershot A80
Den digitala eran träder in i mitt liv med denna lilla trevliga kamera. Ärligt talat var jag lite tveksam till denna tingest i början och det tog ett tag innan jag tog den till mig på allvar. Jag fick den när jag fyllde femtio 2004 och den fick hänga med som alla andra kameror gjort tills jag blev sugen på en större och duktigare 2007. Efter en tids tillvänjning använde jag den ganska flitigt men den blev snabbt för liten. Långsam i starten, slutartidsfördröjningen och fokuseringen var det största abret. Därvidlag var den likadan som den förra (Olympusen).
Två företräden har den dock. Den tar vanliga AA-batterier och den har sökare. Den senare får jag lov att använda flitigare nu då displayen har fått någon sjukdom och visar allt i violett om den alls visar något. För det mesta visar den bara ränder åt det blå-röda hållet.
Nu blir det enklare att hålla reda på vilken kamera en bild är tagen med. Det inbakade EXIF-datat är när allt kommer omkring det viktigaste digitaltekniken har erbjudit i mitt tycke. Det är ingen diskussion längre om när en bild är tagen. Så här kommer en odyssé i bilder från 2004 och framåt.
Södra Kattholmen, Tösse skärgård, Vänern. 2004
Vi vragade och byggde oss en båt. Blåvand, Danmark. 2004
Gammal kvarn någonstans i Danmark. 2004
Kopplingsvajerhaveri ute på Rømø , Danmark. Jag använder naturligtvis kameran i alla skeden av livet. Även de mindre trevliga. Det här hade jag nog glömt utan en bild. 2004
Grundstötning och här får vi draghjälp av den sten vi satt på. Min gast var inte så uppmärksam. 2004
Dotter Anna på Floghall utanför Säffle. 2004
Konsultnätverket Berotec på konferens på Rånö i Stockholms skärgård. 2004
Trötta matroser på en tur från Åmål till sommarstugan vid Sundhult. Vi rundade Värmlandsnäs, övernattade på Aspholmen och kom fram dagen efter. 2005
Nyrenoverat badrum dokumenterat 2006
Nataliya blir svensk medborgare 2006
Kvällsol vid Björkön i Tösse skärgård, Vänern. 2006
Nätverket åkte på konferens till Tallinn. 2007
2007 åkte vi till Kanada och hälsade på fruns dotter och bror i Montreal. Det var på denna resa frun köpte sin Nikon D200 och hon menade att det var onödigt att ta med Powershoten. Jag packade ner den ändå som tur var. Annars hade vi inte fått med oss så mycket vardagliga bilder därifrån.
Kanonkillar. Slaget vid Chrysler's farm utspelas varje år i Upper Canadian Village
Lantligt stilleben. Upper Canadian Village
Skvallerkärringar står staty i Montreal.
St Jameskatedralen i Montreal. En av de vackraste betongbyggnader jag sett.
Vattenfallen vid St Ursule en bra bit utanför Montreal. Ett av de bästa misstagen jag gjort. Utan att ha koll blev den här bilden tagen i svartvitt. Det var ett ögonblicks verk att ställa om kameran omärkligt. Det var inte första gången det hände.
Montreal från Mont Real, berget som gett staden dess namn.
Bästa vännen. Den har varit med på alla mina resor de senaste tjugo åren. Så även till Montreal.
Kameran hängde med till jobbet. Här är min konstruktion dokumenterad på bild. Novator 2008
Skilda världar. På tåget mellan Stockholm och Åmål 2009
Tänkaren och Tittaren, Waldemarsudde. 2009. Jag testade att ha denna kamera som Dogma-kamera. Det var inget kul.
Den väldiga tallen på italienska terassen i Bergianska trädgården. 2011. Konverterad i SEP
Det viktiga är inte vilken kamera man har utan att man tar bilder i livets alla skeden. Det blir till en skatt för framtiden.
Mellanformataren
PS
Efter augusti 2007 blev det väldigt lite bilder tagna med den här kameran och det beror på nästa kamera i krönikan.
Min kamerakrönika - del 7
Chinon Genesis II
Fler barn. Och dessutom otroligt rörliga. Fruns Konica C35 hade fått en del törnar och var inte att räkna med längre. Och manuell fokus och barn går inte ihop. Nu ville vi ha en med autofokus och lite zoom. Och det blev denna klump, inköpt 1990. Så stor och videokameraliknande den var, var den extremt lätthanterlig och kul att fota med. Den har fast optik och den manuella zoomen 35-80 mm, räckte till det mesta. Ni ser, jag blandar presens och imperfekt som om jag inte kan språket. Kameran förlorades ur sikte 1998 i vår skilsmässa men den är fortfarande i bruk hos min yngste son. Och det sitter film i den. Eftersom han ännu studerar gör det inget att det blir mer än en jul på samma film. Jag "återköpte" ett eget nostalgiexemplar från en fotoaffär i Arizona via Internet 2009. Säljaren skickade med ett batteri på köpet. Han tyckte det var kul att någon i Sverige ville köpa den.
Den här kameran använde vi otroligt mycket och den gjorde stora hål i budgeten varje månad. Belöningen nu så här tjugotalet år senare är bevarade minnen och en fantastisk dokumentation av våra barns uppväxt. Jag ångrar inte en enda krona spenderad på film, framkallning och dubbla papperskopior.
Och så lite bildexempel, både gamla och färska minnesbilder från 1990 och framåt. Först några med det ursprungliga exemplaret.
Påsk 1991. Jag åker strax på tjänsteresa till Österrike. Philip är ledsen i ögat.
Vid goda vänner stuga vid Övre Fryken 1992. Vi hade som tradition att ta en sommarbild på barnen som sedan använde som julhälsning i december. Eller rättare sagt, vi tog flera och valde sedan den bästa. Det här var den bästa det året.
Gotland 1993. Viktor provar krukmakeri.
England 1994. Familjen poserar framför HMS Victory. Pehr har kameran redo för att ta en egen bild.
Hora Naxos 1995. Friskt bergsvatten fanns i alla gathörn.
En droppe droppad i livets älv
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.
- Tage Danielsson
Utflykt till Strandbadet i Åmål 1996. Isen låg på Vänern och den måste förstås provas.
Pehr och Philip åker snowboard mitt i sommaren i Österrikiska Alperna. Juli 1997.
Och så några från Arizona-fyndet. Skannade dia.
Mellanformataren
PS
Två saker är viktiga i livet. Att ha en kamera och att använda den flitigt. Gå du och gör sammalunda =)
Semesterfacit
Varning! Bildfrossa!
378 digitala bilder (Ändrat då jag hittade fler den 16 aug, tidigare angivelse var 323)
356 bilder på film
40-tal bilder på papper i mörkrummet
Det blir ca 1,5 bild/vaken timme
Flitig, va? Men långt från digitalsprutet *. Här är några ur bildfloden
Agitatorn. Glaskonst av Mats Jonsson, Steninge slott
Och så lite "riktig" fotografi =)
Tjuven behövde bara en enhjuling
Ja, då vet ni vad jag har gjort i sommar. Bortsett från att äta och sova, alltså
Mellanformataren
* Angående digitalsprut. Jag avskyr att sitta och sortera en massa nästan likadana bilder. Om du gillar det - varsågod. Jag avundas dig inte.
PS
Det blir nog bara svart/vitt i höstens utställning på Midsommargården. Jag har några kollektioner som miniberättelser som jag går och filar på...
Streetsnapper - fjärde rundan
Prins Bertil Memorial
Igår gjorde jag ännu en runda med Streetsnappern. Men den fick sällskap av Nikon D80, Rolleiflexen och Leica IIIf. Den sistnämnda användes dock inte. Kortegen fotades vid Hötorget med D80 medan det regnade. Sen fick den vila tills jag var hemma. På Gärdet var det Streetsnappern och Rolleiflexen som användes omväxlande. Tre och en halv rulle rann igenom Rolleiflexen och jag vet redan nu att alla blev bra. Det blev bara två rullar i Streetsnappern men fler bilder då alltså. Dags då för lite bilder igen.
Ferrari Sportvagn
Mycket grönt. Rena salladen.
Droppformad läckerhet
Ryggsäcken. På 60-talet åkte två vuxna och fyra barn i en sån här mellan Åmål och Oskarshamn. Tur och retur! Vi teg och led. Det var ju roligt att åka bil!
Resande med lätt bagage.
Någonting är borttappat
Gubbe med kubb
Hittade inte golfbanan.
Det hände igen att jag hade dålig koll på mina stora händer och fingrar. Omedveten om deras förehavanden tog jag ganska många bilder med fel exponering. Vad sägs om 1/4000 s på bländare 16 och ISO 400? Ni som kan Sunny 16 vet att det borde vara i häraden kring 1/400 s. För oss med stora händer är kameran nämligen lite för liten. Jag måste hitta på ett bra sätt att hålla tummen och ändå ha ett bra grepp. Det finns redan lösningar för Streetsnappern på samma ställe som man köper tumgrepp åt sin Leica. Men jag tror jag ska hitta på något ännu bättre. Man är väl konstruktör!
Den digitale mellanformataren
PS
Nu tar jag paus med Streetsnapperns album. Jag ska börja använda den till vad den var avsedd för i min ägo. Gatufoto, och då hamnar bilderna i STREET-bloggen som f ö firade 100 dagar igår med röda mattan och allt. Där är flertalet bilder i svart/vitt ty "svart och vitt är fotografins färger".