Mina bokfynd - 2

Next stop New York

Fotografen Arthur Leipzig föddes i Brooklyn 1918. Efter att ha studerat fotografi anställdes han av The Newspaper PM och International News Photos 1942. 1943 började han med sitt första fotoprojekt "Children's Games". Från 1947 reste han över hela Amerika och senare över hela världen som fotograf och fotojournalist för tidskrifter som Fortune, Look, Life, Sunday Times och This Week. Från 1963 undervisade han många år på Long Island University och från 1968 som professor i konst och som rektor för fotografi.

Själv säger han "Mina egna projekt tog mig överallt över och under staden, alltid sökande efter New Yorks mänskliga ansikte. Jag fotograferade människor i tunnelbanan och på stränderna på Coney Island, målare som arbetade på Brooklyn bridge, barn som simmade i East River; Jag fotograferade nattlivet och våldet, arbetarklassen och överklassen..... Staden var mitt hem"

Mitt exemplar hittade jag på Tradera för en billig peng. Inplastad och obläddrad. Den finns att köpa på Amazon både som ny och begagnad. ISBN 978-3-7913-4184-2

Bilderna i boken är från 1943-1969 och är alla i svartvitt. De skildrar ett New York som i stort sett inte längre finns. Mycket gatufoton om man så vill men snarare en skildring av människors liv i en tidsepok som andades hopp. Här kommer några smakprov.

I början av sin fotografiska gärning använde han en Zeiss Ikon-kamera med bildformat 9x12. Sannolikt modell Ideal eller Maximar.

Mellanformataren

PS
Många bilder är inte tekniskt skarpa men har ett skarpt innehåll =)

På samma rulle

Om vitt skilda bilder och miljöer

Jag åkte på konferens till Barcelona i början av september och då slank det med en Super Ikonta laddad med Portra 160 och en extra rulle Tmax100 i bagaget. Portran blev snart tagen men Tmaxen blev bara halvtagen. Förra helgen slank den med ut på Ekerö i avsikt att ta slut på rullen. Det är nästan två månader mellan bilderna som har stora kontraster mellan innehåll, väder och ljusförhållanden. Bildformatet är 6x9 cm så det blir bara åtta bilder på en rulle. Här är fyra bilder från den sista rullen, två från Barcelona och två från Ekerö.

Konferens på Medelhavet

Och så Ekerö. Det var mörkt så båda bilderna är tagna på bl.4 och 1/25s

Betande par

Allé in mot Ekerö kyrka

Mellanformataren

Vintagefoto

Om att jag äntligen har kommit på varför jag gillar att fotografera med gamla kameror

Vintagefotografi är ju egentligen ett gammalt fotografi kopierat strax efter att bilden tagits. Jag älskar att titta på gamla bilder från förr. Och då menar jag kopior framställda vid ungefär samma tid. Den här förtjusningen är nog grunden till att jag fotograferar med gamla kameror. Jag vill återskapa känslan av att titta på de gamla fotografierna med mina nytagna bilder. Emellertid är det bara kameran och objektivet som är vintage numera så den där äkta imperfektionen och känslan i bilderna vill inte riktigt infinna sig. Moderna filmer är för bra så jag får förlita mig på att objektiven lägger till så mycket de kan av dåtidens känsla i mina nya bilder. Andra saker tvingar mig förstås att nyktra till. Nutid är inte dåtid. Då var det ett helt annat mode, bilarna körde på vänster sida, dagstidningarna var som plakat och folk umgicks på gatorna i lugnt tempo. Barnvagnar såg ut som om de var hemsnickrade, barnen lekte på gatan utan föräldrars vakande blickar. Kriget var slut och allt andades framtidstro och optimism. Allt det här är främmande idag men man kan kanske i alla fall hitta några fläktar från förr i nutiden. Jag ska försöka hitta dem, vintagebilderna i nutid och kopiera dem på fotopapper i mörkrummet och visa dem för mina närmaste fotovänner när vi råkas. De kommer (förstås) inte att visas på internet. Ingen bildskärm i världen kan ersätta känslan av att betrakta en silvergelatinkopia. Sorry! Men lite prov på gamla bilder kan jag reta er med. Alla är tagna av min pappa med kameror som nu är gamla och film som var dåtidens bästa. Jag har börjat göra nya kopior från de här gamla negativen och det ligger mycket känsla bara i det arbetet. Att hålla i de gamla negativen är snudd på att hålla i den heliga Graal. För mig, alltså.

1953

Slutet 60-tal. P-bot på Hjeltegatan i Åmål

1961. Min yngre bror och jag.

1968. Scoutläger på Skuggetorp. Lägerchefen och min yngre bror.

1955. Svenska Flaggans dag. Åsneekipaget gjorde reklam för Karlssons Klister. Bilden tagen utanför vårt hus.

Mellanformataren

PS
Kameror som använts till bilderna i det här inlägget är Nettar 515/16, Rolleicord IV och Praktica IVB.

Blixtar utan dunder

Om funktionskontroll av 50-talskameror

Jag har varit sjuk ett tag nu men förkylningen börjar släppa sitt grepp. Det värsta med förkylningar är att de verkar bli segare att bli av med ju äldre man blir. Tråkigt är det också! Idag känns det bättre och jag satte mig i sinnet att funktionskontrollera blixtbeståndet tillsammans med ett par retrokameror. Inte för att jag älskar blixtfotografi. Ni som känner mig vet att jag gillar det naturliga ljuset. Men man vill ju ha lite koll på utrustningen och veta att den funkar om man i ett sinnesförvirrat tillstånd får för sig att använda konstljuset.

Häromveckan prövade jag en multiblixtuppsättning med D600 och lyckades fyra av tre blixtar  samtidigt. Hade det inte fattats en kabel så hade det blivit fyra. Och med en optisk trigger till hade det kunnat bli fem. Och ändå skulle jag ha haft blixtaggregat över! Nå, det räcker nog med ett par ett bra tag om andan faller på. Men det är bra att veta att det funkar.

Idag blev det ett mindre test med gamla blixtar och ett par Rolleiflexar, en 3,5B och en Baby. Jag har varit lite skeptisk till det där med blixtar på Rolleisarna. Kontakterna ser inte ut som vanligt. Men för att göra historien kort. Det funkade alldeles utmärkt (om man bara vänder batterierna rätt i blixten).

Det skönaste beskedet var dock att äntligen få prova den av mina Rolleiflashar som jag hade hopp om att den skulle fungera. Tidigare i år fick jag tag på det 22,5V-batteri som behövdes. Jag försökte direkt då att få igång ett par gamla Ikoblitz men de ville inte. Sannolikt på grund av dålig kontakt inne i blixtens kropp. Den öppnar man nu inte utan att ha sönder den så det fick vara.

Lampan har brunnit och får svalna innan jag tar ut den.

Blixtlampor har jag köpt på mig genom åren så där föreligger ingen brist på ett tag. Det var bara att stoppa in den och rikta kameran mot något motiv i vår mörka lägenhet som skulle må bra av att bli upplyst, om än för bråkdelen av en sekund. Den bilden får ni dock inte se. Den sitter kvar på minnesremsan i kameran.

Mellanformataren

En av mina bästa vänner har kilat vidare

Om att skiljas med glädje

En av mina bästa vänner har gått till andra jaktmarker. Och det är med glädje jag släppte iväg den. Jag har haft många fina stunder med den och jag vet att är där den är nu fortsätter den att sprida glädje. Min gamla Rolleiflex 3,5A Automat från 1952 har flyttat permanent till sonen i Göteborg.

Jag har ju en till, en Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, som gläder mig på samma sätt. Det är bara lite detaljer som skiljer. Ett vinnande koncept behöver ju inte ändras särskilt mycket.

Mellanformataren.

PS
En del andra gamla godingar är på väg ur boet också så kom inte och säg att jag är en samlare!