Reclaim photography - gerillautställningen 1 oktober

Fotografer, fotografier och snö i september

Lördag första oktober åkte jag in till city för att spana in en del events som skulle försiggå på platttan. I DN fick jag intrycket att det skulle bli en enorm halfpipe snowboardshow med trapporna som "väggar". Det blev knappt en tummetott. Snöälskarna fick ialla fall en fin och varm dag men hade svårigheter med att hålla sig med snö.

Det gick stort inte bättre med Recalim photography. Visst kom de, men tyvärr i små skaror. Lyckligtvis hände det en del annat av intresse på plattan också. Det gick åt en rulle i Zeissen till slut i alla fall.

Jag konstaterade också att det är svårt att ta en bild i city utan att fotografera en fotograf som håller på att fotografera.

Fotograferande fotograf

Snön kom tidigt i år

Missionärer

Reklamjippo

Mr Carlzon in legio

Mrs Jochumsen

De som inte hade nåt med sig kunde i alla fall ställa ut sina skor.

Nästa gerillautställning blir nog den 29 oktober. Kanske... man vet inte så noga med gerillafotografer

Mellanformataren

Kalaserier och födelsedagar

Både min dåvarande fru och jag har stora familjer och självklart blir det då många kalas varje år. Så många att vi tidigt kom överens om att bara fira vart femte år och varje år bara inom den närmaste familjen. Men det blev ändå en massa kalas varje år. 1989 hämtar jag månadens profilbild från ett sånt kalas i Bräcka, Långserud, Värmland. Det är svårt att minnas vilket av dem ty det var ganska många gånger vi var där. Men den här gången tror jag bestämt att det var min svärmors äldsta syster Ruth som fyllde riktigt gammalt. Hon bodde på bondgården som dåmera ägdes och drevs av hennes dotter med man. De uppfödde tjurar och det kunde vara ganska spännande ibland. Jag ska här inte berätta om någon incident mer än att vi alltid kom hem med gödseldoft i finkläderna från dessa kalas. Besök i lagårn var obligatoriskt =)

Annars var årets största händelse när trean kom till världen. Viktor Emanuel Meldert tog genvägen ut ur mammas mage och för en gångs skull fick jag ensamrätt på barnet nån timme eller så medan läkarna sydde ihop modern. Det var en upplevelse som jag inte glömmer och jag förstår lätt hur det nära bandet mellan mor och barn uppstår. Så var det med mig och Viktor. Det känns lite sorgligt att en pappa går miste om  den första hudnära stunden med barnet vid normala födslar.

Vi hade gissat och väntat oss en flicka och hade namnet klart. Nu blev det akuta familjeöverläggningar och Philip som sitter med mig i en hammock på profilbilden menade bestämt att han skulle heta Linda Karlsson (!?) Det blev turligt nog inte så. Jag hade Johnny Cash's låt i färskt minne "the man who named me Sue" så Linda avstyrdes vänligt men bestämt. Och en framtida förbannelse från sonen Linda avvärjdes i sin linda =) Om nåt år eller så blir han sjuksköterska!

Mellanformataren

Va! Ingen bild!

Min fotografiska historia har en stor brist. Det finns alldeles för få självporträtt! Bland mina bilder 1988 finns inte en enda bild på denna bloggs illustra författare. För juli månads profilbild har jag måst anlita extern hjälp. Men inte vilken hjälp som helst! En fotograf som började sin bana redan 1950 och fortfarande håller på! Min Pappa!

Det hände nog inte så mycket 1988. Det är magert med bilder det året så jag antar att jag hade en period av fotografitorka. Frun också.  Alla kameror fanns ju kvar och det var film i dem hela tiden. Så jag gör processen kort med detta år och visar endast profilbilden här. Den är tagen hemma hos min bror. Det är en födesledag så någon i hushållet fyller år. Det är allt jag vet om den, förutom att det är 1988.

Min pappa har alltid predikat att man ska skriva bak på bilder vilka personer som den avbildar och ett årtal. Men den enda som lyssnade och gjorde som han sa var min Mamma! Jag tror bestämt hon har fotograferat längre än min pappa då hon började redan i mitten av 40-talet med sin broders lådkamera och lite senare i samma årtionde med sin egenhändigt inköpta Barnet Ensign Ful-Vue. Även hon håller fortfarande på! Numera med en liten Panasonic Lumix LX5:a. Hon har slitit ut nästan lika många kameror som pappa. Ju mer jag tänker på det desto mer ringer Lina Sandells strof i hjärnan, "jag kan icke räkna dem alla"!

Mellanformataren

PS
Profilbilden för 1988 har jag jagat ganska länge och dess oexistens i mina egna album har gnagt och irriterat mig. Lättnaden var stor när jag fick klart för mig att det fanns en bild hos mina föräldrar. Var annars kan man hitta bilder  om inte hos flitiga amatörfotografer? Nu är i alla fall alla år fram t o m 2011 säkrade och min lilla lek här på FS kommer med all säkerhet att gå i mål någon gång 2013.

Midsommarafton

På ett eller annat sätt har jag upplevt lika många Midsommaraftnar som jag är gammal. Hur det nu har gått till! Flera av dem har jag tillbringat på SMU:s sommarhem Vänersvik i Åmål. Jag var ju medlem i både SMU och församlingen där i nästan fyrtio år innan jag drog upp tältpinnarna och flyttade till Stockholm. Sommarhemmet var från början ett ställe en bit utanför bebyggelse men inte längre bort än att det gick bra att cykla dit. Allteftersom staden utvecklades så kom det sig till slut att det befanns ligga inbäddat i ett villaområde och blev ett populärt ställe för de kringboende när det var dags för midsommarfirande.

Juni månads profilbild är hämtad från ett midsommarfirande på Vänersvik 1987 och när det var slut åkte vi oftast till sommarstugan i de gröna skogarna.

Sommarens finkläder och halvnakna barn. Små grodorna leker med prästens kråka medan räven överraskar grisen. Om jag får lov att vara lustig =)

Grodorna kom av sig...

Nåt år såg det ut så här

Ett annat år så här

Och alltid till musik

Mellanformataren.

Guld och gröna skogar

Det har väl redan framgått att vi tillbringade många sommarhelger och veckor i svärföräldrarnas sommarstuga vid sjön Västra Svan i Värmland. Sjövägen var det bara ett par kilometer från Svaneholm. Det mest berömda med Svaneholm är nog bruket och den man, patron Bryntesson, som fick bygden att blomstra. John Bryntesson var en av The Three Lucky Swedes som reste till Alaska och grävde guld, fann det och blev rika. Han återvände till Sverige, köpte det gamla bruket och satte fart på bygden. Min svärmor var anställd som kammarjungfru hos patron i sin ungdom och hade en hel del att berätta om herrgårdslivet och den förmögna familjen. I bygden kallades han för Guldkungen. Inte konstigt alls. När han kom hem till Sverige 1907 var han en av Europas rikaste män.

Guldgrävarläger i Nome, Alaska

Historien låter förtälja att Bryntesson frågade en indian om namnet på platsen men missförstod svaret "no name" som Nome. Staden Nome anlades där senare och finns kvar än idag. Ett berg i närheten heter fortfarande Mount Brynteson och han döpte floden vid Anvil Creek där lägret låg till Snake river.

The  Three Lucky Swedes: Erik Lindblom, John Bryntesson och Jafet Lindeberg

John Bryntesson var född 1871 i Dalsländska Ärtemark. Vid 16 års ålder reste han till USA och arbetade som rallare, timmerhuggare och gruvarbetare i Michigan under elva jobbiga år. 1898 tog han en båt från San Fransisco till Alaska där han fann sina kompanjoner, en norrman och en svensk. I augusti samma år fann de ett mycket stort guldfynd och startade Pioneer Mining Company. Man räknar med att Bryntesson fick ihop ca 600 miljoner dollar under sina år i Alaska. Efter guldgrävartiden startade han ett fruktplantage och en hästranch utanför San Fransisco. 1900 gifte han sig med Emilia Forsberg och de fick fem barn. Vid återkomsten till Sverige köpte han Svaneholms bruk och en hel del skog. Senare köpte han även bruket i Lilla Edet vid Göta älv. Svaneholms bruk var i familjen Bryntessons ägo i 75 år. Själv gav patron upp andan 1959 och ligger begravd vid Svanskogs kyrka (Svaneholm). Svanskog eller Svaneholm har varit och är fortfarande föremål för en lokal dispyt.

Guldkungens liv inspirierade operasångerskan Gunnel Eklund att sätta upp en musikal om hans liv. Musikalen hade premiär i Svanskog år 1996.

Här kommer bilder från herrgården där jag tillbringat många bröllop, högtidsmiddagar och andra events. Den är en ganska stor ingrediens i mitt liv.

Salongen på andra våningen.

Utsikt från herrgården över sjön Mellansvan

Som sagt var. Svanskog är platsen som ÄR guld och gröna skogar.

Här är profilbilden, croppad ur en annan bild. Svärmor lär barnen att göra diskborstar av björksly. En lagomt trevlig sysselsättning på landet utan elektrifierad underhållning.

Mellanformataren

PS
Alla bilder utom herrgårdens exteriör är lånade lite varstans på internet.