Ajöss analogfotografi !!

Nu har jag fått nog

Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!

Leica M3 från 1955

En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.

Rolleiflex 3,5B Automat från 1954

Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.

Fujifilm X100 från 2011

Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.

Eders Hängivne

PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier. 

PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.

Ännu en retromånad i profilen

En föraning om en intellektuell yrkesbana?

Sorry, jag har varit lat med självporträtten igen så det får bli historisk bild i februari. Profilbilden är beskuren ur den här originalbilden.

Så här såg det ut i köket på Kyrkogatan 23 år 1956. En blivande ingenjör leker med sin träbåt. Glasögonen är bara en intelligensprotes. Inga glas.
Endast rinnande kallvatten och en rejäl vedspis. En kommod innehållande en potta. Men med ett riktigt skafferi.

Bilden tagen med en Nettar 515/16, alltså 6x6.

Eders hängivne

PS
Jag lovar inget (Jag avger inga löften. Jag har blivit förståndigare med åren) men nästa månad ska jag verkligen försöka göra ett färskt porträtt av mig själv. Jag är inte lika barnsligt snygg som förr i världen. Men jag kan duga som skrämsel för någon olydig unge =)

Runristningar

Om orsaker till att resa stenar

Jag var i Stenhamra igår för att leta reda på stenbrottet  som nämndes i en kommentar på Ylvas blogginlägg om Oaxen. Jag hittade det efter "mycket möda och stort besvär". Google maps i mobilen hittade visserligen stenbrottet men inte vägen dit. Jag fick använda en Stockholmskarta som jag köpte när vi flyttade hit.

Det finns gott om runstenar runt Stockholm och de är vanligen resta för att minnas en händelse eller person. Det här är ett lite modernare grepp.

Att pinka utan att hålla i snoppen är tydligen en bedrift. PS reste stenen.

Längre in i brottet hittade jag denna bautasten.

Vem som reste den eller vad som orsakade noteringen är höljt i dunkel. Vackert färglagd i rött, blått och svart är den i alla fall. Jag undrar om Kalle Runristare på Adelsö känner till den här? Han verkade kunna en hel del om runstenar sist vi träffades...

Eders hängivne

PS
Stenbrottet var en intressant plats. Fick lite Ansel Adamsvibbar där när jag såg bergväggen.

PPS
Ja, alltså. Jag använde Rolleiflexen och en rulle Acros 100. 

Det osynliga ljuset

Och att stänga ute det synliga

Nu har jag gett mig på något som jag nog får ångra. Att fotografera i blindo är ju inte riktigt vad man är van vid, menar jag. Filtret jag sätter på objektivet är svart och helt omöjligt att se igenom. Det gick inget bra. Det tog två rullar innan jag kom på vad felet var. Mitt filter spärrade t o m för de våglängder filmen är känslig för. Så det blev till att byta filter för att släppa igenom lite mer av det osynliga ljuset. Då märkte filmen det också. Och så blev det som jag tänkte.

Vy över Ekerö kyrka och Mälaren

Det är magiskt

Eders hängivne

PS
Jag använde Rollei IR 400 med ett 715 nm filter på objektivet och körde på ISO 6. Stativ förstås. Kompenserade avståndsinställningen ett par grader för IR-ljusets avvikande brytning. Bländare 16 och 0,5 sek blev de bästa exponeringarna den här gången. Framkallad i Rodinal 1:50.

En borg i ruiner

Om Edsholms borgruin

När jag senast åkte hem till Åmål tog jag mig tillfället att fotografera den där borgruinen i Gamla Slottsbron som ligger alldeles bredvid järnvägen och landsvägen. Jag har tänkt att göra det många gånger men det har aldrig blivit av. 

Här kommer lite information från Wikipedia:

"Edsholms borg är en medeltidsborg vid Slottsbrosundet i Grums i Värmland som uppfördes på 1300-talet, förmodligen på 1370-talet av marsken Erik Kettilsson Puke. Läget var en strategiskt viktig punkt, varifrån man behärskade sjöleden upp mot Värmeln och det inre av landskapet där även den viktiga färdleden från västkusten över Dalsland till Värmland och Bergslagen passerar.

Borgen var säte för kungens fogde i Värmland. Den siste hövitsmannen där var riddaren Herman Gisler, under vars tid slottet 1434 intogs och förstördes av Värmlandsbönderna under Peder Ulfsson (Roos) i samband med Engelbrektsupproret. Det återuppbyggdes aldrig.

1991-1992 genomfördes en arkeologisk undersökning som finns rapporterad i ett antal arkeologiska rapporter. Edsholm är en av Värmlands tre medeltidsborgar. De två andra är Saxholmens borg och Amneholm vid Gullspång.

Jag slösade med filmen (FP4+) och tog tre bilder med min Brownie Flash IV som ger 8 bilder per rulle

Här gick jag längs järnvägsvallen för att komma nära. Man ser riktigt bra om man sitter på rätt sida i ett tåg.

Här har jag fotat från västra sidan med småbåtshamnen i ryggen. Det var ganska mycket skrot i vägen. En annan gång ska jag nog knalla upp och kolla utsikten.

Det närmaste jag kom den här gången. Gulfiltret utdraget till strålgången.

Det här är förstås ett stycke meningslös dokumentärfoto. Borgruinen lär inte försvinna i brådrasket och är dokumenterad på andra sätt. De lär finnas kvar efter att jag gått till andra jaktmarker. Men det är lite kul att hålla liv i en gammal kamera.

Eders Hängivne

PS
Jag behövde inte använda blixten den här gången så jag sparade tre lampor =)