400 ISO delrapport 2

Om de sex första filmerna

Nu börjar det roliga. Att titta på bilder och ge ett omdöme om filmerna. Jag måste nog påminna om att det här inte är fråga om en vetenskaplig bedömning eller utvärdering med hjälp av  fysiskt mätbara storheter. Det är min alldeles egen subjektiva bedömning och känsla (för att retas lite med de som inte förstår ordet "känsla" i fotografiska sammanhang). Här ska jag redovisa de sex första filmerna med två bilder från vardera film, en tagen nominellt på 400 ISO och en på 1600 ISO. Jag har försökt välja en representativ bild från varje rulle men jag kan inte garantera att urvalet helt motsvarar den bedömning jag har gjort. Jag har ju då tittat på alla bilder i rullen och gjort en helhetsbedömning. Nu kör vi.

Agfa APX 400 @400

Agfa APX 400 @1600

Ilford Delta 400 @400

Ilford Delta 400 @1600

Fomapan 400 @400

Fomapan 400 @1600 

Kentmere 400 @400

Kentmere 400 @1600

Fuji Neopan 400 @400

Fuji Neopan 400 @1600

Kodak Tri-X 400 @400

Kodak Tri-X 400 @1600 

Jag har bedömt korn och tonalitet vid ISO 400 och 1600. Dessutom har jag betygsatt kupighet och krullighet. De två första är ju det första man tänker på. Vilket intryck får jag av bilderna. Det andra är en mer praktisk fråga. Kupiga filmer är hopplösa att skanna. Krulliga kan vara irriterande.

Värsta kupigheten står Kodak för, alla andra är platta och fina. Möjligen kan Neopan 400 ha lite kupighet. Ingen av dessa har något större problem med att krulla sig. I synnerhet inte Kodak, förstås. Det är svårt att krulla en kraftigt kupig film.

När det gäller det visuella så är det fint korn och god tonalitet jag är ute efter. 

Efter en ingenjörsmässig kvantitativ analys med en enkel formel som skulle skilja ut agnarna från vetet blev slutligen vinnaren: Neopan 400. Roligt och tragiskt på samma gång. Priset är ca dubbelt så högt som alla andra och ingen leverantör har den på lager utan anger en leveranstid på ca 2 månader. Det kan bara betyda en sak för mig: GLÖM DEN.

Av de övriga är det två som kommer i mål jämsides: Ilford Delta 400 och Kentmere 400. Deras betyg ligger strax under Tmax 400. Alltså kan dessa två bli alternativ för mig.

Nu återstår 5 filmer att testa och jag ska leta reda på några rullar HP5+ ur arkivet att bedöma också.

Eders hängivne

PS
Nästa 400 ISO-rapport kommer till sommaren. 

ISO 400 delrapport

Om nu någon trodde att jag glömt

Det går trögt, ska jag säga. Inte vet jag vad det beror på heller mer än det uppenbara. Den direkta orsaken är att jag inte  fotograferar så intensivt numera. Därför tar det extra tid att komma igenom rullarna. 2015 var dessutom ett år med mycket storformatsfotografering och en del mellanformat. Det har helt enkelt varit för lite tid ägnat åt 400 ISO-filmerna i småbildsformat. Och nu är det vinter. Min absoluta lågsäsong då jag hellre går in i mörkrummet. Ändå ska jag försöka sammanfatta mina erfarenheter, drygt halvvägs i undersökningen. Jag har avverkat 6 fabrikat och har börjat på de sista 5 sorterna. I detta inlägg kommer jag  dock att nöja mig med att jämföra priserna i dagsläget (2 januari 2016). Jag hittade f ö ännu en 400 ISO film att testa, Bergger BRF 400 plus som tagits med i tabellen. Tmax 400 är förstås med som min gamla favorit och HP5+ som jag körde hela 2014. Inalles omfattar nu undersökningen 13 st 400 ISO-filmer. Alla är tillgängliga i 135-format, i dagsläget är det bäst att tillägga. Alla priser i Euro/st. Prisindex är i förhållande till Tmax 400.

Sedan jag började jämföra priser i somras så har det hänt en del. Kodak har sänkt sina priser. Ilford likaså med ett undantag, Delta 400 som höjts något. Fujifilm har nästan dubblat priset på Neopan 400 och det sänder naturligtvis en signal om att den snart är borta. Vem vill köpa en så kostsam svartvit film? Jag skulle tro att den försvinner under 2016.

Kodak Tmax 400 är fortfarande min favorit så här långt men ett par uppstickare har fångat min uppmärksamhet, Ilford Delta 400 och Kentmere 400. Dessa två kommer nog att vara med i topp vid slutstriden. Avslutar med några favoritbilder från favoritfilmen.

Bilden tagen med en Smena 8M, en rysk Instamatic-kopia där man spänner slutaren manuellt som på en gammal bälgkamera. Tmax 400 av mycket gammal årgång (jag fick en oöppnad 30-metersrulle av pappa). Jag har försökt otaliga gånger med bättre kameror och färskare film men ingen kan mäta sig med den här.

Bakgator av det här slaget är det ont om i Sverige men inte i Montreal. Zeiss ZM och Sonnar f1,5/50

Samtidsdokument. Mobiltelefonen är vår tids viktigaste livstillbehör. Zeiss ZM och Sonnar f1,5/50 

Eders Hängivne

PS
Tidigare inlägg i den här serien i kronologisk ordning:
Starten
Strategibyte
Fyra nya filmer
Strategibyte igen

PPS
Inom kort kommer resultatet från de första sex filmerna. 

Mobiltelefon eller kamera?

Om en kamera med "oändliga" möjligheter

För flera år sedan fick jag min mammas Canon Dial 35. En riktig kultkamera på sin tid. Kompakt point-and-shot. Tjejkamera. Inte för att den var lätt att fota med men den är ju så himla söt. En perfekt accessoar i handväskan bland läppstift och puderdosa. Den enda stora nackdelen är att den behöver ett sånt där batteri som man inte kan köpa längre*. Men det går att skjuta manuellt med den också. Så nu har jag laddat den med en hemrullad HP5+.

Det bästa med den här kameran är att filmen aldrig tar slut.
Det sämsta med den här kameran är att filmen aldrig tar slut.

Det dröjer alltså innan man får se resultatet av sitt knäppande men man har roligt ganska länge.

*1,35V kvicksilverbatteri. Och ja, jag vet att det finns substitut men eftersom jag kan fotografera ändå så gör jag det. Kan själv.

Eders hängivne

PS
Trots att den ser ut som en gammal telefon med fingerskiva går det inte att ringa med den. Den utvecklades på den tiden då ingen hade kommit på den befängda tanken att kombinera telefon och kamera.

UTSTÄLLNING

Stockholms färskaste fotoklubb ställer ut

Analogfotograferna Stockholm bildades den 1 maj 2013 av fyra avhoppare från Midsommargårdens Fotoklubb samt ytterligare en analogfotograf från Kalhäll. Fem medlemmar var förstås en blygsam start och den första styrelsen fick bestå av endast tre ledamöter. I början höll klubben till i en nedlagd Konsumbutik i Hägersten men växte strax ur lokalen och flyttade till Kungsholmen mellan jul och nyår 2014. Där delar klubben lokal med Unga Forskare och har tillåtits bygga ett mörkrum från grunden som båda föreningarna använder. Under våren 2015 har anslutningen av nya medlemmar varit massiv. Ja, nästan lavinartad. Mer än 50% av klubbens medlemmar har tillkommit i år och idag består klubben av 57 medlemmar varav 14 är kvinnor. Ändå är det några som lämnat oss av naturliga skäl som t ex flyttning till annat land eller studieort.

Utställande fotografer kommer också att visa den utrustning de använt för att ta sina bilder.

Välkommen!

Eders Hängivne

PS
Det finns fika att köpa båda dagarna