Över havet igen

Om en tripp till Kanada

Jag hade varit i USA flera gånger med föräldrar och i tjänsten 1998-2001. Som omväxling reste vi för att hälsa på frugans dotter och frugans bror med familj i Montreal 2007. Staden Montreal ligger på en ö mitt i Lawrencefloden men är förstås tillräckligt stor för att breda ut sina förorter vid sidan om samma flod. Det anmärkningsvärda ur min synvinkel är hur platt landskapet är runt staden vilket syns väldigt tydligt när man står på toppen av det enda berget i närheten, Mont Real. Berget har förstås gett namn åt staden. Lite bildminnen kommer här.

Vi bevittnade den årliga åminnelsen av slaget vid Chryslers Farm. Alla överlevde.

Kanadas motsvarighet till Gammelvala, Upper Canadian Village

En botanisk trädgård i Montreal

Dottern med pojkvän var medlemmar i en slagverksgrupp. Jag genomled deras övning på halvannan timme. Missförstå mig rätt, jag gillar slagverk men då tillsammans med musik.

Ute på landet hittade vi en lönnsirapsfabrik.

Broar är inte bara Claes Wåhlins gebiet. Den här gick vi på också.

Vattenfallen i St Ursule

Familjen beskådar fallen

Utsikt från Mont Real

Min bästa och mesta reskamrat. Den har varit med på otaliga resor. Nu är den ganska sliten men så länge den hänger ihop får den hänga med.

Månadens profilbild är från den där slagverksövningen. Kroppsspråket säger väl sitt, eller hur?

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med Canon Powershot A80, 4Mpixlar och jpeg direkt i kameran.

PPS
I vår bär det antagligen iväg igen. Med ett koppel av kameror, digitala såväl som analoga och en hel del film.

Nattfjärilar och en morgongök

Mörka bilder från storstad och småstad

Jag är en stor beundrare av Alf Johanssons nattbilder från Stockholm och slukar alla tips han släpper ifrån sig i bloggen, på Ellens eller andra ställen. Men så vill jag ju pröva själv också. Jag började i den svåra änden (som vanligt) och körde en storformatare i Vällingby centrum.  Planerade först att gå ut en kväll men det regnade. Avvaktade morgonen istället och var på plats 04:30 då nattfjärilarna var på hemväg från sina fester. Det svåra bestod i att överhuvudtaget se nåt på mattskivan. Jag fokuserade på ljuspunkterna ungefär där jag ville ha fokus och det gick hyfsat. Här är en bild från 4"x5".

Min fotoklubb hade nattfotografering på programmet förra veckan vid Hornstull (som ju är Affes tassemarker). Jag hittade inte de andra så jag gick själv och tog ett par bilder med Bronican. Som grädde på moset kom Affe förbi och vi bytte några ord. Han hade mött resten av klubben (4 st) på vägen längre bort. Mina exponeringar låg på 4 minuter så jag brydde mig inte om att jaga ifatt dem. Affe konstaterade att jag valt den film som han anser bäst, Ilford Delta 100. Men jag hade ju läst det i hans blogg =) Den här bilden tog jag när han gått vidare.

I helgen var jag hemma i Åmål och tog en del nattbilder där på mina favoritställen. Här är några till.

Till mina exponeringar har jag använt en Gossen Lunasix 3 som jag kommit över från en kollega. Den klarar att mäta exponeringar från EV1 till EV22 eller 1/4000 sekund till 8 timmar. Det längsta jag använde blev dock modesta 15 minuter på bländare 22 vid Trappan i Vällingby. Jag hade förstås det Gitzo-stativ jag köpte förra året. En stabil rackare i kolfiber med huvud från Benro. Det stativet är jag oerhört nöjd med.

Mellanformataren

PS
OK. Långt ifrån mästarklass men det var ju bara de första seriösa försöken =)

Min kamerakrönika - del 15

Zeiss Ikon ZM

När retrokameratjusningen hållit på ett tag och digitalkameratjusningen avtagit i samma mån föll det sig naturligt att nästa nya kamera skulle bli en för film. Våren 2010 köpte jag min Zeiss Ikon ZM. Jag började karriären med en Zeiss 1964 och det skulle helt enkelt vara kul med en sprillans ny när jag hade upptäckt att det fanns en mätsökare med M-bajonett. Jag hade ju redan flera objektiv till M3:an så det kändes rätt. Zeissens sökare tyckte jag var överlägsen de Leicor jag känt på innan så jag var tillfreds med min avvikande hållning i vänkretsen av Leicafolk. Därmed inte sagt att Leica är en sämre kamera, kära vänner. Jag har ju redan en M3:a.  ZM kändes bara mer rätt för mig.

Min nya arbetshäst som går före alla andra. Favoritgluggen Biogon 2/35 sitter på. Sonnar 1,5/50 står bredvid. Och alla Leicagluggar och ett par Voigtländer står redo i hyllan. Jag har allt väsentligt mellan 15-90 mm.

Jag har kompletterat med en väska från Leicatime (ett fynd på Tradera), Gordys camera strap, softrelease, motljusskydd och några färgade filter. Flera olika rullar har passerat såsom Kodak Portra, Kodak Tmax400 och Bluefire Police (teknisk panfilm utan korn).

Här finns det redan knappt ett par tusen bilder att välja bland så nu blir det svårt att hålla igen. Bara två rullar färg dock så de börjar jag med.

Typiskt Åmål.

Ur spår!

Helstekt ångbåt

Sista sommaren med föräldrahemmet

Åmålsidyll

Det finns en baksida med allt

I väntan på en ny bilnyckel. Finspång.

Vattenhål på Statoil i Stavsjö.

Världens bar, Norrköping

Finspångs slott

Bakom orangeriet vid samma slott

Green machine, Finspång

Spårvagnarna är gula i Norrköping

Och så ett längre sjok med svartvitt. Det här inlägget kommer att vara det längsta i krönikan.

Det går att ta självporträtt med den också

Kaffemaskinen på Pampas

Rörmokarnas paradis. Holmens bruk, Norrköping.

Pappersrulle. Holmens bruk.

MS Louise. Drottningholm

Pensionerad bärraket. Swedish Space, Solna. Bilden tagen på Bluefire Police teknisk panfilm. 

Yngste sonen funderar vid Bergs slussar i Linköping.

Sängkammare på Gripsholms slott

Pontiac med gangsterkeps i Borgvik, Grums

Den vackra entrén i Stockholms stadsbibliotek.

Lantligt kök i Värmland

Spaceig reception. 15 mm brännvidd.

Galleri Kontrast. Man får plats med mycket på 15 mm.

X1 Berlin, Norrköping

Pampas marina, Solna

Utsikt från Berotec huvudkontors entré.

Rastplats Fotografiska

En hel församling på 15 mm

Senaste tillskottet på JÅÅJ museum i Åmål.

Fredagsfika på Swedish Space

Blekansikte på Älvsjö station

Oväntat möte. Fashion! på Fotografiska

Pappa 77

Vänfika på Waynes, Stockholm Central

Yieck!

Jolly Jumper

Amazing grace, Hässelby missionskyrka.

Där ligger Moderna Muséet

Vänskaplig mobbing på Ellens Academy när majjen inte ser.

Gratis kramar. Jag passade på.

Glada barn, Kungsträdgården.

War games, Kungsträdgården

Landade på plazan. Sergels torg.

Hon verkade ha kärestan nånstans i högen. Armémuseum

Virtuosen. Björns trädgård.

Åskådare på samma ställe

Kort visit. Svartmangatan, Gamla stan

Hatt och högklackat, Slussen

Teater, Sergels torg

Drive-in, Alvik

Raggarrunda

Kubansk stil, Sveavägen

Vid vägs ände. Gallerian.

Samtal på sista kyrkbänken. Hässelby missionskyrka.

Kyrksaft

Malin på Reclaim Photography, Sergels torg.

Urban explorer, Vällingby centrum.

Om du orkat titta ända hit är du säkert i behov av en koppp kaffe. Med påtår.

Mellanformataren

PS
Som du ser har jag fotat på de mest skiftande ställen. Så kan det gå när man har en kamera med sig överallt. 

Sjung mänska sjung!

Om en resa i en retrobuss

Min förra svärfar, ty jag har två, hade en favorithistoria som jag gillade.

En man skulle gifta sig men hade två alternativ. Den ena var vacker som en gudinna men sällsynt enfaldig, den andra kunde sjunga så otroligt vackert att man blev rörd i hjärteroten men var fulare än grisen. Han bestämde sig för sångerskan och gifte sig med henne. När han vaknade upp efter bröllopsnatten och såg på sin nyblivna hustru (ja, du vet hur de ser ut efter en natts sömn) drabbades han av ånger men fann på råd och brast ut: Sjung mänska sjung!

Ett par decennier av mitt fortfarande unga liv sjöng jag (och min fru) i olika körer. Men mest i Missionskyrkans ungdomskör. Under denna tid lärde jag mig helt själv att spela kontrabas också men det är en annan historia. Jag började sjunga som 1:e bas men gick ganska snart över till tenor. Det är därför min röst är så klen och hes nuförtiden. Det var inte fråga om skolning utan mer att brassa på bara. Ja, brassade gjorde jag ju på annat håll också, om du kommer ihåg. Vi sjöng allt från Bach till Bengt Hallberg och allt däremellan. Även "Glad såsom fågeln i morgonstunden" på Valborgsmässoafton. Den där sista är ingen lek för tenorer ska ni veta. Upp och rota i sopranernas register. Inte konstigt att man tappade rösten då och då. Men det fanns ännu värre verk att pröva sin stämma i. Det är konstigt att man inte blev stum på kuppen.

Vi gjorde ofta resor till när och fjärran kyrkor och t o m till Skansen där vi sjöng under Dalsland på Skansen-veckan. En av våra resor gick till Svärdsjö i Dalarna dit en från Tösse (söder om Åmål) utvandrad predikant hade flyttat. Vi åkte i en, redan då, skrotfärdig långfärdsbuss utan bekvämligheter.

November månads profilbild hämtar jag således från denna resa 1980. Ett utsnitt ur nedanstående bild.

Busschauffören Gunnar (bas) i mitten och dirigenten Olle till höger.

Stationen vi rastade vid är höljt i dunkel men är sannolikt belägen i Värmland.

Efter gudstjänsten på söndagen var det förstås dags för hemfärd och jag tog ett gruppfoto. Ni får se det bara för att bevisa mina påståenden om bussen. På vägen upp fick vi (Gunnar) lov att reparera avgasröret med en kaffeburk. För nytillkomna världsmedborgare så utspelar den här historien sig på den tiden då man kunde köpa kaffe på konsvervburk av plåt.

Av hänsyn till busstillverkaren låter jag varumärket vara osagt. Den förefaller dock ha starka likheter med den buss min mor åkte på sångarresa med i sin ungdom. Det kan rent av vara samma! En hemsk tanke men mycket sannolik.

Mellanformataren

PS
Den här gången var det bra nära att bli en bröllopsbild igen. Vi upplevde en ketchupeffekt vid altaret. När vi hade börjat så kom snart alla kompisar efter och vi firade bröllop flera gånger om året. Det var några hektiska år...  Men så hittade jag den här bilden...

Färg vs svart/vitt - 4

Ännu lite mer om färg vs svart/vitt. Den här gången har jag använt en gammal bild från tiden då jag gillade starka färger. Jag brukade skruva upp Saturation ganska mycket.  Himlen är dock ganska utfrätt (men trogen hur det såg ut den dagen) och innehåller ingen bildinformation hur mycket jag än rattar och jag har ingen lust att hämta blå himmel för att lägga in i bilden. Jag är anhängare av den skolan som vill göra bilden färdig direkt i kameran. Låt vara med lite lagom pill i PS eller LR efteråt.

Sluresultat från Ligtroom

Här har jag jobbat mycket med att få fram detaljerna på loket. I originalfilen är loket väldigt mörkt men genom att lätta på Darks och Shadows kommer de fram. Lite extra färgmättnad ger lyster åt färgerna, tycker jag. Loket är nyrenoverat beträffande ångpannan och målningen och tillhör JÅÅJ, Järnvägssällskapet Åmål-Årjängs Järnväg som har ett museum i de gamla lokstallarna i Åmål. Loket står numera i Svanskog efter att banvallen spolades bort på ett ställe efter förra sommarens myckna regn. Reparationen uppskattas kosta någon miljon vilket är ganska mycket för en liten ideell förening att bära.

Slutresultatet i SEP, Silver Efex Pro

Återigen har jag valt förvalet High structure för att ytterligare förstärka detaljer på loket. Neutral film, inget filter och en lagom mängd omvänd rektangulär vinjettering . Återigen för att fokusera betraktarens intresse på det jag tog bilden för, loket. Det övriga sätter miljön och den urfrätta himlen är inte lika påfallande längre. Bilden är tonad med ljust "kaffe". Däremot kan jag inte framkalla den speciella doften av banvall och bangård men en betraktare som har känt den doften kan nog framkalla den utan större ansträngning ur sitt doftminne =)

Här har jag lite större svårigheter att välja en favorit. Men jag väljer nog den svart/vita tills sist. Kanske beroende på min svart/vita barndom och alla resor med tåg. Inte sällan bakom en ånghäst lite större än den här med röken smekande vagnens fönster så att man kunde tro att det var dåligt väder. Lukten av järnväg är för alltid fastpräglad i mitt doftminne. Minnet av träbänkar, vattenkaraffen och de veckade pappersmuggarna. Luftdraget i rumpan när man satt på toaletten och bajsade rakt ut på banvallen. Inte att undra på att man har ett par modelljärnvägar nerpackade i lådor i källaren =)