Det är mycket om Vivian Maier nu

Men jag skrev om henne redan i april 2011

Här är en lista på blogginlägg där jag refererat till henne på något sätt.

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/vivian-maier.htm  (april 2011)

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/skarpa-vs-kansla-eller-bada.htm   (oktober 2011)

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/den-som-vantar-pa-nagot-gott-5.htm   (december 2011)

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/alder-som-adelforfarande-med-bilder.htm   (september 2013)

Och så har hon suttit på min favoritlista på min profil på FS ett par år.

Vi lämnar Stockholm bakom oss

Och det märktes

Förra året var jag inne i city och Gamla stan på Midsommardagens morgon för att kolla "leget". Det var folktomt förstås, så när som på en klok turistguide som guidade sin flock kineser (eller japaner) genom de trånga gatorna. Det var ju bara att vänta tills de gått vidare. Som fotograf är det enkelt att inkludera eller exkludera med den ram man har till förfogande. Eller att bara vänta ut att motivet ska bli "rent".

Igår gjorde jag likadant men den här gången började jag på Hötorget och gick via Sergels torg och Hamngatan till Kungsträdgården. Platser som normalt sjuder av liv. Men inte den här gången. Se själva.

 Ingen torgmarknad. Ännu.

 Sergelgången brukar vara folkfylld andra dagar och andra tider.

 Sergels torg i bara mässingen. Naket på folk, menar jag.

 Hamngatan. Men det gick en spårvagn då och då.

 Här brukar det vara fullt.

 Vapenvila

 Promenaden var tom.

 Lite tidigt för lunch. Men billigt är det.

Det är sällan man får stå mitt på Kungsgatan utan att bli tutad på. Oj, där går visst en vaken människa. Dags att åka hem.

Eders hängivne

PS
Jag träffade på några fotografer som var ute i samma ärende. Vi hejade på varandra förstås. 

PPS
Jag använde min svarta OM-2N med f2/35 mm och Acros 100 som sensor. 

Jag brukar gå ut med en av varje

Om det enkla fotograferandet

Varför ska man göra det svårt för sig jämt? Mina bästa stunder med fotografiskt förtecken sker med en kamera, ett objektiv och möjligen en extra film eller ett extra batteri. Naturligtvis gör jag det svårt för mig ibland och drar med en större utrustning men normalläget är bara en kamera med ett objektiv. Jag trivs helt enkelt inte med att bära en massa grejer. "Det ska va lätt å fota, annars kan det kvetta". I alla fall när man håller på med gatufoto.

Nu till helgen kommer det att bli en hel del "Dogma"-liknande fotografering. Jag kommer att gå ut med bara en kamera och ett objektiv. Jag gillar utmaningen att ta bilder med det jag har och ångrar sällan mina val. Ibland ångrar jag att jag inte hade färg i kameran. Som t ex tillfället nedan. Färgsprakande dräkter gör sig inte lika bra i svartvitt, om man säger så.

Klarabergsgatan vid Sergels torg. Nikon S + f1,4/50 mm + Tri-X 400

Eders hängivne

PS
Någon vecka senare stötte jag på dem igen med min OM-2N. Det var lika illa då, ingen färg i kameran! 

PPS
Jag kör med vänster- och högerdoja också. En av varje. Inget ombyte.

Daisy's

Om en minirestaurang

Daisy's ligger intill Vällingbyrondellen och jag har haft ögonen på den många gånger. Tagit några svartvita bilder också vid olika årstider och ljus. Ovetandes om dess öde fotograferade jag den i somras med F3, Zeissen och Fujican med Portra som minneskort vid olika tillfällen. Här är några av bilderna.

Nikon F3 + 24-85 en sommardag i flödande solsken

Denna och de två följande med Zeiss ZM + 35 mm en molnig sommarkväll. Jag ville ha neonrören lysande så därför blev det under mörkare förhållanden.

Så här såg gatuköket ut från Bergslagsvägen

Ännu senare en kväll. Fujica GW690 II, stativ  och en exponering på 1/4 sekund. Gäller även nästa.

Neonet lyser för fullt. Men det är stängt.

Nå, har det hänt nåt, eller? Ja, de har målat gatuköket rött med vita knutar! Den amerikanska looken har blivit svensk. Jag tycker att det är hemskt. Jag undrar om Coca Cola betalade för färgen...

Eders hängivne

Gårdagsnoteringar

Jag åkte in till city igår och fotade lite. En och en halv rulle får väl betraktas som lite med dagens bildflöden från digitalfotograferna. Men det räcker för att hålla mig igång och nöjd.

Jag gillar bussterminalen. Ljus och luftig och perfekt för svartvit fotografering.

Det blir intressanta skuggor av strukturen

Jag är fortfarande fascinerad av Waterfront

Så här långt var det Tmax 400 i kameran. På hotellet bytte jag till Acros 100 i den skumma baren.

Jag hittade en ny T-banestation. Blodcentralen. Har aldrig hört talas om den i SL-sammanhang tidigare.

Jag har länge tänkt stanna till vid Kristineberg och fota de där kioskerna som ser ut som tillfällig arkitektur. Mitt tåg skulle stanna i Alvik så jag var ändå tvungen att byta så jag gjorde det i Kristineberg istället och fick några minuter på mig.

Hemma framkallade jag filmerna. Tmaxen i Xtol 1:1 och Acrosen som stående framkallning i Rodinal 1:100 i en timme med förvätning fem minuter i vatten. 

Till alla bilder använde jag en Leica M4-P med en gammal Summarit f1,5/50 (1954).

Eders Hängivne