Rolleiflex och de praktiska tillbehören 10

Ajdå. Det var ett tag sen sist så nu trodde du kanske att det var slut med tillbehören till Rolleiflex. Så är icke fallet. Den här gången tänkte jag ägna mig åt det som många både hatar och älskar, kameraväskan.

De flesta kameror vid den här tiden levererades med en kameraväska för att skydda den nyinköpta familjeklenoden i generationer. Filosofin vid denna tid var att en kamera var för livet och för kommande generationer. Det är ju därför vi fortfarande kan fotografera med de gamla kamerorna. Jag är rädd att de digitala modellerna inte kommer att göra mycket väsen av sig om 50-60 år. Tillverkarna och köparna tänkte likadant därvidlag så det föll sig naturligt att produkten skulle ha en välgjord väska. Även tillbehören fick sig en släng av samma inställning.

Ja, ursäkta, tillbaka till ämnet.

Kameraväskan till Rolleiflexar och Rolleicorder rymde nu inte hela kamerautrustningen. Men nära nog. Men med tanke på alla tillbehör de hittade på borde de nog ha uppfunnit den moderna kameraväskan/ryggsäcken tidigare. Franke & Heideckes kameraväskor för TLR:er var gjorda i brunt kvalitetsläder. Nu är det så med läder att utan adekvat skötsel så blir det sprött. Sömmarna äter sig ut ur lädret och många är de inlägg i olika forum som ägnar sig åt spekulationer om hur man ska laga ”ruttnande” kameraväskor och remmar. Den optimala lösningen är att låta bli att sätta på den enligt min mening. Här kommer några exempel på kameraväskor.







Väska till Telerolleiflexen




Babyn fick en egen design på kameraväskan av gråmålat läder med plast i kamerafästet och mellan väskan bakre och främre halva. 

Som jag tidigare sagt så spillde kvalitetstänket över till allt vad man gjorde så även tillbehören fick små söta läderfordral. Här är några exempel.

Filtren kunde sitta lättillgängliga i egna små fodral på kameraremmen. Med kameran runt halsen är det lätt att plocka fram och applicera. Jag har sett amerikakoffertliknande miniatyrfodral med plats för hela filtersatser Rolleinarer mm. Här är en annan variant.

Motljusskydd och Rolleinarer hade också små fodral som var lite tjockare än filterfodralen. Alla kunde sättas på kameraremmen. En välutrustad TLR-fotograf kunde nog vara en imponerande syn.

Ytterligare fodral fanns till Pentaprisma, Rolleikin mm. En riktig kameraväska var av nöden redan på 50-talet!



Finns det ett tillbehör till Rolleiflex så finns det en väska eller fodral till det, kan man tro. Emellertid saknas det till några. Stativtillbehören och pistolgreppet t ex.

Om man skulle ut och resa i tropiska eller annars fuktiga klimat utvecklade F & H en tropikväska av metall. Hermetiskt tät och målad i gedigen hammarlack i diverse kulörer allt efter årens mode.

Nu får det vara nog med kameraväskor och fodral. Jag tillhör den kategorin som menar att en kamera är bara redo om den inte är instängd i ett föralldel välment skydd.

Samtliga bilder har jag funnit på ebay

Nu börjar vi närma oss specialtillbehören vars praktiska funktion nog kan diskuteras i en del fall. Du får döma själv vad det lider.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Maxad rysk reskamrat

Så är det dags igen att åka och jobba. Den här gången tar jag med en maxutrustad ryss. FED 1 från 1940 med 1:3,5/50 mm, gulfilter, Voigtländer VC meter II och Tri-X. Som motvikt tar jag med två digitalkameror. Jag har redan börjat släpa efter med det digitala i nyårslöftet. Hur svårt kan det vara att fotografera digitalt?

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 7

Detta avsnitt ska handla om Rolleiflash, TLR:ernas genialiska blixtaggregat.

Den enda information jag hittat om Rolleiflash indikerar att det funnits tre modeller varav jag bara har information och bilder för Rolleiflash 2 och Rolleiflash M, den senare bara en variant av 2:an med blixtskofäste.

Lamphållaren kan ta tre olika lampsocklar m h a adaptrar och risken att stå utan lampor blir därmed mindre. Förutsatt att man har blixtlampor med någon av de tre socklar som passar. På den tiden var det inga problem att få tag på blixtlampor men idag är det ett detektivarbete. Jag brukar fråga varje ny fotohandlare jag kommer till om de har några blixtlampor. Om de har det köper jag på mig några askar.

Rolleiflash monteras, helt genialiskt, på sökarobjektivets bajonett och finns naturligtvis för alla fyra bajonetter. Den går att ställa inom ett, föralldel begränsat, område men kan också vinklas nästan varvet runt genom att lossa på en låsmutter vid fästet och ställa den önskade vinkeln.

Batteri behövs förstås och här duger det inte med en massa 1,5-Voltare. Ett på 22,5 V ska det vara och det går fortfarande att köpa hos välsorterade batterihandlare (sök på nätet med ”everready 22,5v”). Kabeln sitter på en vinda inne i huvudet och kan enkelt dras ut och anslutas i blixtsynkkontakten. När man är klar spolar man tillbaka den. Som en kabelvinda.



Några passande lampor. Den stora till vänster ser hotfullt stor ut.

Glöm inte att ställa kameran på lampblixt. Annars blir det felexponerat. Blixtlampor brinner visserligen längre än en elektronblixt men de har en startsträcka som är ganska lång. Kamerans slutare är öppen ganska länge innan blixtlampan tänder om den är inställd på elektronblixt, X.

Förlängningskablar fanns att köpa då men nuförtiden ser jag inga på sajterna. Man kan också koppla ihop flera Rolleiflash på liknande sätt som man gör nuförtiden. Dock inte trådlöst om man inte går utanför originaltillbehören och letar.

Rolleiflash M var en specialmodell med ett fäste för Rolleiflex Magic-modellerna då dessa hade den vanliga tillbehörsskon på vänster sida.



Rolleiflash med bajonett resp. blixtsko (endast Rollei Magic)


Jag noterade också att Walter Heering på fullt allvar behandlade blixtpulver i ett avsnitt i sin Rolleibuch 1952! Men det tycker jag är överkurs för den här artikelserien =)


Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 6

Extrainsatt avsnitt rörande objektiven!

Jag hittade nyss ett kul tillbehör som jag aldrig förr har sett. En bländare Rolleiphot för sökarobjektivet! Meningen är att man ska kunna kolla skärpedjupet genom att ställa in samma bländare som på objektivet. Passade förstås i den gulliga filterväskan och kunde vara lättillgänglig på kameraremmen. Galet och nördigt? Javisst! Det är kameratillverkarnas gyllene tidsålder. Konstruktörerna leker fram användbara grejer =)



Rolleiphot

Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 5

I det här avsnittet tänkte jag hålla mig till ett av de , till objektivet, angränsande området: Sökaren.

Kan man verkligen göra tillbehör till den redan med finesser fullsmäckade sökaren? Genom sin sinnrika konstruktion är den ju väldigt användbar i många olika situationer. Man kan fotografera runt hörn eller använda den som periskop. Med sina fällbara plåtar och speglar kan man lätt bygga om den för sport- eller gatufoto. Den inbyggda förstoringslinsen är praktisk vid noggrann skärpeinställning. Nå, det var inte säljsnack det här skulle handla om.

Prismasökaren, Rollei-Penta-Prisma,  är kanske det vanligaste tillbehör man tänker på då den låter oss titta rakt fram mot motivet (och samtidigt med andra ögat se vad som händer i omgivningen) som en SLR. Det där är väl schaktsökarens största minus att man inte har så bra koll på bildens omgivning. I anslutning till detta tillbehör måste jag nämna pistolgreppet som gör fotograferandet med prismat monterat mycket bekvämare.

Penta-Prismat passar alla Rollei-modeller med utbytbar schaktsökare (äldre modeller kan inte byggas om) och det levererades med utbytesluppar med dioptrierna 0, ±1, ±2 och ±3 så att man inte behöver använda glasögon.

Det fanns också ett specialokular Penta B för båda ögonen och som kunde användas tillsammans med glasögon.


Vit skjorta och slips är dock inte längre obligatoriskt.



Mitt eget sport/gatufotoekipage. Jag föredrar den inbyggda sportsökaren.

Ett annat intressant tillbehör är Påsticksschaktet. Alla som fotograferat med en schaktsökarkamera vet att ströljus kan störa vad man ser på mattskivan och göra skärpeinställningen svårare. De fantastiskt fantasifulla ingenjörerna hos Franke & Heidecke hade bot för detta också! Fast om det nu var praktiskt i fotoögonblicket var det kanske inte så praktiskt att dra med sig även om det var hopfällbart. Men på den här tiden hade ju männen ytterrockar med stora fickor så det gick nog bra ändå. Värre är det nog att släpa med sig idag. Även om man har en rymlig fotoväska (vilken jag helst lämnar hemma om jag inte har bil). Påsticksschaktet hade också inbyggda förstoringsglasögon för exakt skärpeinställning.

Andra praktiska tillbehör till sökaren är de som kan hjälpa till med skärpeinställningen. Jag känner till två: Mätkilsskiva och Rolleimeter.

Mätkilsskivan får väl anses som den mest praktiska och som också är så vanlig i äldre spegelrefelxkameror att den inte behöver någon närmare presentation. Mattskivan byttes ut mot Mätkilsskivan (om den var utbytbar) och sedan fokuserade man genom att se till att snittbilden såg riktig ut.



Mätkilsskivans funktion

Rolleimetern var dock ett helt annorlunda och dyrare verktyg för fokusering. Rolleimeter förvandlade kameran till en mätsökare där man ska få två bilder att sammanfalla för att få skärpa på det önskade stället. I detta fall måste man använda sportsökaren då Rolleimetern monteras framför öppningen. En arm som är direktkopplad till objektivfronten manövrerar mätsökarspegeln.


  
Det är en ganska lång procedur för att kalibrera den vid första monteringen men behöver inte göras om varje gång.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg