400 ISO-filmer. Den slutliga domen

Har jag hittat en ny favorit eller inte?

Så kommer här min samlade bedömning av varje enskild film. Jag redovisar inte hur jag kom fram till enskilda betyg. (För att slippa kommentarer om att jag tycker fel). Beräkning av poängen var konstruerad så att den skulle ge stora poängskillnader och därmed vara tydlig. Bara en kortfattad beskrivning av varje film ur mitt perspektiv. Det är fortfarande ingen vetenskapligt objektiv undersökning utan min egen subjektiva bedömning. Det jag letat efter är en finkorning 400 ISO-film som skulle kunna ersätta eller vara ett alternativ till min favorit Tmax 400 i fortsättningen.

Jag anger också ett prisindex relativt Tmax 400 så att du ser om filmen är billigare (<1,0) eller dyrare (>1,0) än Tmaxen. Priserna är huvudsakligen hämtade från det billigaste priset på Macodirect idag, CHM400 från Fotoimpex och Fuji Neopan 400 från Brunos Bildverkstad (där jag senast såg den till salu).

Kodak Tmax 400 @160

Kodak Tmax 400 @1600

Agfa APX 400

Prisindex: 0,74
Poäng: 108
Rik gråskala när man exponerar på 400 men komprimerad på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Utsökt flat på alla ledder och därmed lättskannad. Den duger till mycket men inte riktigt det jag är ute efter. 

Bergger BRF 400+
Prisindex: 0,93
Poäng:  108
Mellankornig på 400 ISO, grövre på 1600 som det brukar bli. Fin gråskala på 400 men som komprimeras lite på 1600. Utmärkt flat på båda ledder gör den lättskannad. 

Fomapan 400
Prisindex:  0,69
Poäng: 16
Ganska komprimerad gråskala när man exponerar på 400. Likadant på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Lika dåligt kupig som Kodaks filmer och därför lika svårskannad. I mörkrummet spelar det ingen roll. Den är lite grov i karaktären och skulle nog passa för en del projekt som kan framställas med grov struktur. I mitt tycke en skitfilm.

Fotoimpex (Adox) CHM 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  72
Ingen höjdarfilm men hyfsad på 400 ISO. Flat på båda ledder och därmed en dröm att skanna. Billigaste filmen som finns tillsammans med Kentmere 400

Fujifilm Neopan 400
Prisindex: 2,91
Poäng: 216
Bäst i test som man brukar säga. Men vad hjälper det. Den säljs inte längre. Synd. Den hade alla de goda egenskaper jag var ute efter och om den funnits kvar till ett rimligt pris skulle jag fortsätta mitt fotograferande med den här. Ledsamt är det. Jag erbjöd mig köpa allt som fanns kvar på Brunos Bildverkstad för halva priset men det budet tog de inte. Det finns nog några rullar kvar i affären om du är sugen på att prova. Men jag ville inte betala 149:-/rulle.

Ilford Delta 400
Prisindex:  1,06
Poäng: 144 
Den här filmen kom nästan ända fram till Tmax 400.  Mellankornig på både 400 och 1600. Gråskalan är fin på 400 men komprimeras på 1600, som på de flesta filmer. Flat men krullar sig gärna så att få fast den i skannerns filmhållare var lite problematiskt. Men i mörkrummet kommer den att fungera fint.

Ilford HP5+
Prisindex: 0,88
Poäng:  144
Den här filmen körde jag ganska mycket med en hel sommar så här jag ett större material att utvärdera. Lika bra som Delta 400. Lite grövre korn och komprimerad gråskala på 1600 ISO. Men det är ju som det brukar vara. Tvärtemot vad jag tidigare tyckt så håller den här att fortsätta med.

Kentmere 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  144
Mellankornig på både 400 och 1600. Rik gråskala på 400 men mer komprimerad på 1600. Den här hade samma skanningsegenskaper som Delta 400. Flat men lite krullig. Liksom Delta 400 tror jag att den här skulle kunna ersätta Tmaxen. Billigaste filmen som finns tillsammans med Fotoimpex CHM400. Ännu billigare på 30-metersrulle.

Kodak Tmax 400  Den här filmen jämförs alla med
Prisindex: 1,00 
Poäng: 162 
Favoriten som alla andra jämförs med. Behåller sitt fina korn vid pressning upp till ISO 1600. Något reducerad gråskala dock. Tålig mot de flesta ljusförhållanden. Det enda jag inte gillar med den här filmen är att den kupar sig så bedrövligt. Det betyder inget när man använder den i mörkrummet men skanning i min flatbäddsskanner är ett elände. Jag har fått genomgående fina resultat på alla filmformat jag använt så den här kommer jag att fortsätta med.

Kodak Tri-X 400
Prisindex: 1,00
Poäng: 48 
Före Tmax 400 var detta min favorit. Mellanbetyg rakt igen utom på kupigheten som är lika illa som Tmax 400. Både kornighet och gråskala är rätt ok både på 400 och 1600.Men den kommer inte i närheten av favoriten.

Lomo Lady Grey 400
Prisindex: 0,99
Poäng:  54
Överraskande bra på 400 ISO. Helt i klass med Tmax 400. Men tappar ordentligt på 1600 ISO. lika svårt kupig som Kodaks filmer. Så länge man kör på 400 ISO är den här helt jämförbar med Tmax 400. 

Rollei Retro 400S
Prisindex: 0,79
Poäng:  18
Den här filmen har jag faktiskt kört igenom 2 ggr (2x3 rullar). Det berodde på felaktiga framkallningstider för Xtol i appen Film Developer som jag därmed felanmälde. Den senaste versionen har uppdaterade och förmodligen riktigare tider. Eftersom uppdateringen kom senare än min sista rulle blev framkallad så misslyckades jag ändå en aning. Men trenden var i alla fall klart godkänd beträffande kornighet och på 400 ISO men helt underkänd på 1600 ISO. På 400 ISO är väl inte gråskalan så väldigt rik men den är ändå ganska vacker. Alldeles för komprimerad på 1600 ISO dock. Filmen verkar ha en inbyggd förmåga att skapa konstraster även när det inte finns några. Stora kontraster verkar förstärkas. Den här filmen får man bäst resultat med om man kör nominellt på 400 ISO. Mitt personliga intryck är att detta är en skitfilm som jag aldrig mer kommer att sätta i en kamera.

Rollei RPX 400
Prisindex: 0,74
Poäng:  24
En riktig skitfilm. Passar nog bra om man ska skildra något riktigt grovt. Jag säger inget mer. Aldrig att jag sätter en RPX 400 i kameran igen.

Slutsats
Om Fuji Neopan 400 hade funnits kvar så hade jag nog köpt hem ett större parti. Utan den så står sig fortfarande Tmax 400 som en favorit för mitt fotograferande. Den är tålig och ger ett jämnt resultat, rulle efter rulle. Både vid 400 och 1600 ISO ger den mig det jag vill se,  finkorniga bilder med rik gråskala. Som alternativ skulle jag nu utan tvekan ta Lady Grey 400, Ilford Delta 400, Ilford HP5+ och Kentmere 400 så länge jag kör nominellt på 400 ISO. Behöver jag pressa så är det Kodak Tmax 400 som gäller.

Iakttagelser och reflektioner
Jag har fått det definitiva intrycket att filmernas tekniska uttryck varierar beroende på motiv och ljusförhållanden. Även med rätt exponerade bilder på en och samma rulle kan både kornighet och gråskala variera. Till detta kommer variationer i framkallningen som bidrar med kontrastverkan. Jag ska villigt erkänna att jag inte alltid lyckas med Tmax 400 heller men då beror det oftast på felexponering. En del av dessa kan man rädda i mörkrummet när man ju gör en ny exponering. Jag funderar vidare på att minska på agiteringen då jag genomgående ser en i mitt tycke för hög kontrast. Eventuellt kanske jag t o m går tillbaka till stående framkallning som jag körde ganska mycket för ett par år sedan.

Lomo Lady Grey 400 @400

Ilford Delta 400 @400

Ilford HP5+ @400

Kentmere 400 @400 

Eders Hängivne

PS
Nu skulle man ju göra ett liknande test på filmer runt 100 ISO men där har jag ju redan två dugliga favoriter. Fuji Acros 100 och Ilford FP4+. Vackra resultat varje gång, särskilt i mellanformat och större.

Det kostar på att hålla igång en massa kameror

Om att koncentrera sig

Jag har haft ganska många kameror med film i igång samtidigt. Det är både bra och dåligt. Bra är det att alltid kunna välja en som passar för tillfället. Mindre bra är det att komma ihåg hur man gjorde med just den kameran. Inte för att de jag använder är särskilt komplicerade, de har ofta basfunktionalitetet. Det man behöver och inget mer. Men att hålla igång ett femtontal kameror samtidigt känns för mycket och varje film sitter i för länge. Det är ingen risk för två jular på samma rulle i mitt fall men att somliga rullar sitter i sex till nio månader är inget ovanligt. Jag har bestämt mig för att koncentrera mig på fyra kameror som har film hela tiden. Två småbild, en mellanformat och en storformat. Så här kommer det att bli:

Småformat: Zeiss ZM (mätsökare) med svartvit film. Nikon F6 (spegelreflex) med färgfilm.

Mellanformat: Rolleiflexen med svartvit film.

Storformat: Toyo 45CF med svartvit film och en del positiv färgfilm.

För att, trots allt, hålla mina gamla klenoder vid god vigör ska jag fortsätta kamerastafetten. Bara en i taget, alltså.
Projektet med utvärdering av 400 ISO-filmer ska avslutas den närmaste tiden så den binder upp OM-2N ett litet tag till. Men sen så...

Och så en bild. Alltid en bild.

Toyo 45 CF med 210 mm. Väl lagrad och utgången Fuji Astia 100.

Eders hängivne

PS
Nu går jag strax på föreläsning med Sanna Sjöswärd på Åmåls Fotofest 

Rundsmörjning, tack.

Om en 61-åring som  behövde vård

Min Rolleiflex är av samma årgång som jag. Så det var väl inte alldeles oväntat att den fick problem med andningen mitt i den intensivaste fotosäsongen. Slutaren öppnade sig snällt men fick kramp och stannade öppen flera gånger. Däremellan gick det bra ett tag. Sen kom det tillbaka. Det fick bli en tur till kameradoktorn Kalle i Täby. Nu har jag fått den tillbaka och allt är som vanligt igen. Och de långa tiderna är rimliga, t o m 1 sekund klarar den galant. För att inte tala om B =) Nu kan jag fortsätta ta högkvalitativa bilder med Tessaren (objektivet) f3,5/75.  Såna här.

Om jag inte hade sagt nåt så skulle ni ha trott att det här bilderna var tagna med en digitalkamera. Jag har fuskat lite och använt finkorniga sommarfilmer med ISO runt 100.

Eders Hängivne mellanformatare

PS
Nu är den laddad med Tmax 400 som jag tänkte köra hårt med på ISO 1600. Det kommer knappast att märkas. Det är därför jag älskar Tmax 400. 

PPS
Min första digitalkamera fick jag 2004. Den har gett upp för längesedan. Det var en Canon. R.I.P. Rolleiflexen kommer nog att fortsätta ta bilder långt efter det att jag är borta. 

Bro över mörka vatten

I Korsningen mellan järnvägen och Österdalälven

Ursäkta mig Claes Wåhlin att jag inkräktar på dina områden broar och järnvägar. Jag kunde bara inte motstå att fotografera den här fina fackverksbron. Jag är ju ingenjör och gillar historiska tekniska ting. Den här är förstås inte så mäktig som mycket annat man kan se i världen men den råkade ligga där jag uppehöll mig. I Insjön.

Bilderna fångade med Rolleiflexen och filmen FP4+

Eders hängivne

PS
Jag tog några bilder på bron i Leksand också. Samma järnväg, samma älv. Men de bilderna är kvar i kameran. 

Runristningar

Om orsaker till att resa stenar

Jag var i Stenhamra igår för att leta reda på stenbrottet  som nämndes i en kommentar på Ylvas blogginlägg om Oaxen. Jag hittade det efter "mycket möda och stort besvär". Google maps i mobilen hittade visserligen stenbrottet men inte vägen dit. Jag fick använda en Stockholmskarta som jag köpte när vi flyttade hit.

Det finns gott om runstenar runt Stockholm och de är vanligen resta för att minnas en händelse eller person. Det här är ett lite modernare grepp.

Att pinka utan att hålla i snoppen är tydligen en bedrift. PS reste stenen.

Längre in i brottet hittade jag denna bautasten.

Vem som reste den eller vad som orsakade noteringen är höljt i dunkel. Vackert färglagd i rött, blått och svart är den i alla fall. Jag undrar om Kalle Runristare på Adelsö känner till den här? Han verkade kunna en hel del om runstenar sist vi träffades...

Eders hängivne

PS
Stenbrottet var en intressant plats. Fick lite Ansel Adamsvibbar där när jag såg bergväggen.

PPS
Ja, alltså. Jag använde Rolleiflexen och en rulle Acros 100.