Macro med Rollei - 2

I förra veckan fick jag två satser närbildslinser till Rolleiflexen. Jag hade tidigare Rolleinar 2 och nu fick jag Rolleinar 1 och 3. De måste ju provas förstås och först ut var trean. Jag hade Tri-X i kameran med skit samma. Det kan bli snyggt ändå. Döm själva. Med linsen på satte jag avståndsratten på minsta avstånd och flyttade sen kameran. Närgränsen hade flyttat sig från 70 cm till 24 cm och det märktes helt klart. Lite svårt var det att hålla kameran i fokus och trycka av.

Rolleiflex Automat med närbildslins Rolleinar 3.

Macro med Rollei del 2

Nu har det hänt igen. Jag satte på närbildslinserna på Rollein och fotade i djungeln på balkongen. T o m Babyn fick känna på linserna men den filmen sitter ännu kvar i kameran. Det är väl inte så mycket macro med dagens mått mätt men på 50-talet var det macro på den tidens sätt sett. Det finns en ännu värre närbildslins, Rolleinar 3, men den har jag inte lyckats vinna på någon auktion än. Den är sällsyntare än tvåan.

Makrolek

Vad gör man när man inte gillar att fotografera insekter och blommor med makrot? Tar på nåt annat förstås. Jag gillar ju tekniska prylar så idag blev det lite kamera closeups. D v s jag blev närgången på mina kameror. Lite övning var det också eftersom jag gärna använder kameran i mitt jobb. Jag håller ofta på med tekniska småsaker så ett makro är behändigt.

Nästan hela dagen idag har gått åt till att skanna dia med hög upplösning så jag hade rejält med dötid medan skanningarna pågick. Här lite provbilder. Fler kommer att läggas upp i nåt album.

Hyperfokalinställd

Vilken film?

Autofokus

Vilken modell?

Det var ett smakprov. Det blev en ruskig hög som jag börjat gå igenom.

För de krälsjuka

Min pappa har en särdeles förmåga att lösa problem på ett finurligt och ekonomiskt sätt. När han jobbade på SJ:s huvudverkstad i Åmål fick han många priser för sina idéer om konstruktionsändringar och produktionshjälpmedel. Han fixar alltså det mesta själv för sina behov inom fotografin. Har man ont om pengar är en kreativ hjärna en utmärkt plånbok.

Här nedan ser du foton på en av hans gamla uppfinningar som han själv tagit. Ett stativ för krälsjuka.

Macroläge

Stativet består av en kulled från ett slaktat gammalt stativ, en bit marinplywood och en skruv.

Lena Pesula efterlyste ett stadigt stativ för macro. Här är ett alternativ.

Macro med micro

Jag blir inte klok på det här med macro. Alla verkar mena att den lilla världen blir stor när man använder ett macroobjektiv. Alla utom Nikon som framhärdar med att kalla sitt macroobjektiv för Micro Nikkor med den subtila betydelsen att man närmar sig den mikroskopiska världen. Man använder ju t o m MIKROskop när man tittar på insekter i skolan.

Makro kommer från grekiskans makros som betyder stor. Mikro kommer från grekiskans mikros som betyder liten.

Med makrokosmos menar vi i stora drag det kända Universum och det som finns därbortom. I den världen är t o m människan mindre än en elektron.  En stjärnkikare skulle man kunna kalla MAKROskop men det är det bara jag som har kommit på, hittills. Snobbarna har kommit på ett annat ord: refraktor. Det säger ju ingenting!

Med mikrokosmos rör vi oss på atomär nivå och ännu mindre. Så små saker att vetenskapsmännen hittar på namn åt dom för att ha något att göra och motivera sina forskningsanslag. I den världen är tånaglarna på en mygga stora som isflaken i Antarktis.

Så vad gör alla fotografer som använder macroobjektiv? De vänder ut och in på begreppen! Och sannolikt har de vänt objektiven bak o fram. Eller ännu värre; det kan vara så att objektivkonstruktörerna råkade sätta objektivfattningen i fel ände. Vips så blev microobjektivet ett macro. Jag borde inte tala illa om kollegorna i konstruktörsskrået, men tänk om. Kanske det är så att alla macroobjektiv tillverkas på måndag morgon när montörerna inte är riktigt vakna eller har en rejäl baksmälla? Måndagsexemplar är ju ett välkänt begrepp i hela den industrialiserade världen.

Begreppsförrvirrad fortsätter jag att fotografera med mitt Microobjektiv från Nikon. Det förstorar de små sakerna i den synliga världen på ett trevligt sätt och öppnar mina ögon för det lilla i livet.

Här är ett par mikrobilder från skogen. Båda är tagna på en träteknisk laboration på Erik Dahlbergsgymnasiet våren 1974. Det ligger mycket arbete bakom bilderna (jag har fler). Först hyvlade jag supertunna spån av olika träslag. Sedan infärgades spånorna försiktigt med någon färg. Preparatet lades sedan på ett objektivglas och fixerades på plats med ett täckglas varefter jag placerade hela paketet i MIKROskopet med den påmonterade kameran (analog förstås). Sedan fotograferades det på diafilm.

 

Tvärsnitt av lönn. Alla lövträd har ringformade celler. Barrträden kvadratiska.