Nu har'e hänt igen

Om gamla bilder som lever sitt eget liv

Det är ett underligt fenomen, det där. Att gamla diabilder blir populära efter många år i diamagasinet. För en vecka sedan laddade jag upp just en sån där gamling från 1995 på mitt tumblr. Vi var på Naxos ett par höstveckor och just den här bilden tog jag i Hora Naxos' gamla stad som vi utforskade i långsam takt.

Med en billig gammal spegelreflexkamera och normalzoom. Ingen värstingkamera behövs för mina minnesbilder. Bildvärdet sitter nog i de minnen den återkallar.

Eders Hängivne

PS
Ibland tycker jag att jag tog bättre bilder förr... 

Bebisen bortadopterad

Här går det undan

Jag måste börja med att be om ursäkt. Jag lovade ju ett nytt blogginlägg när funktionskontrollen av min Rolleiflex Baby var klar och annonsen ute. Jag hann nätt och jämnt bli klar med rullen så ville en klubbkompis ta den direkt. Och så blev det. Nu bor den nordväst om Stockholm och den har fått ett bra hem. Klubbkompisen är också en kamerasamlare men hade ingen Rolleiflex Baby tidigare.

Jag får väl ändå visa en gammal bild som är tagen med just den kameran.

Mitt första barnbarn hålls här av sin farbror. Att fotografera Bebisar med en Baby går ju jättebra! De är som gjorda för varandra. Och det är alltså inte babyn på bilden som är bortadopterad. Hon bor kvar hos sina föräldrar  och fyller snart fem år.

Rolleiflex Baby (1958) med Macocolor 200. De gula i kanterna är ljusskador på filmen som var uselt rullad på en för lång spole från fabriken. Trist, men motivet medger ju att man beskär bilden i kanterna när man printar den.

Eders Hängivne

PS
Som väl är har jag en Baby kvar. 

Ålder som ädelförfarande med bilder

Om Vivian Maiereffekten

Så här kan det gå när man dammar av en gammal diabild från 1978. Jag laddade upp bilden nedan på Tumblr igår och idag när jag kollade var det drygt 60 gilla och återbloggningar på den och stigande medan jag skriver. Det visar på att bilder förädlas med åldern.

Praktica IVB + Tele-Takumar f3,5/135. Ektachrome 200 var min standardfilm vid denna tid. Och som synes använde jag kameran flitigt även i vått väder. Östtyska kameror är robusta.

Eders hängivne

PS
 Så ser den ut 

Hyllning till hemstaden

Om Åmål

Alla har väl speciella känslor för sin hemort. Så även jag. Född på Åmåls BB den 29 juli 1954 blev jag sedan trogen hemstaden i 54 år. Sedan 2008 bor jag dock i Vällingby men besöker hemstaden några gånger per år. När jag återvänder ser jag hemorten med andra ögon. Gamla invanda miljöer blir som nya och man ser saker på ett annat sätt. Dessutom lägger man märke till förändringar, t o m de som nästan inte märks. Som en inramning till månadens profilbild som är tagen på ett café i Åmål visar jag lite bilder från min hemstad. 

Åmåls kyrka är dess främsta landmärke. Skiner som en fyr när man närmar sig vattenvägen.

Vågmästargården. Det var Drottning Kristina som gav Åmål stadsrättigheter 1643 genom att placera en järnvåg för de kringliggande järnbruken här. I konkurrens med Säffle som fick vänta mer än trehundra år på sina stadsrättigheter för att strax bli av med dem vid kommunreformen!

Det finns ett stadshotell byggt 1904

Caféerna har flyttat ut. Här är det Wienerkonditoriet. Och de bakar själva.

Tågen går fortfarande

Mina barndomskvarter har den äldsta bebyggelsen bevarad och ligger i centrum söder om ån.

En del rivningsobjekt vägrar att låta sig rivas och bidrar istället till idyllen.

Det finns flera fina muséer i Åmål. Men järnvägssällskapets hör till de sämst underhållna.

Butiksdöden härjar

Det finns gott om amerikanare i nejderna. Den här har flyttat ifrån stan.

Och en del ställen har ett nostalgiskt stuk som passar för en speciell sorts musik. Och den musiken omhuldas av innevånarna.

Man tar fortfarande studenten i Åmål

Och så profilbilden som är tagen av en ungdomsvän, Per-Eric Andersson. Han bor fortfarande kvar.

2012

Mellanformataren

PS
Nästa månad är jag ikapp! 

Klöver Kung

Om våra besök på Millesgården

Millesgården är ett av våra favoritställen på sommaren. Och varje gång blir det en del bilder. Som inramning till månadens profilbild tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från Millesgården som jag samlat under de år vi bott i Stockholm. Vi åker inte dit så mycket för att se någon utställning utan snarare för att det är en utmärkt plats att koppla av på.

Min favoritstil - Jugend

Koppla av...

Europa och tjuren med en kamera från 1939

Fiket är ok

Carl Milles var svag för pelare. Kunde inte få nog.

Och så slutligen månadens profilbild som min fru tog vid en av fågeldammarna. Bildbehandlingen är också hennes. 

Mellanformataren