Högtider och konsekvenser

Om det mångkulturella samhällets helgdagar

Det är som vanligt inte allvarligt menat det jag skriver här. Jag luftar bara en gnagande tanke i min hjärna. Julen pockar just på uppmärksamhet och jag har slutat gilla julen såsom den firas nu för tiden. Julen borde byta namn till Konsumptionens Högtid. Den har ju bevisligen sina egna tempel som är långt fler än alla andra religioners tempel tillsammans.

Eftersom jag är en bekännande kristen och medlem i Svenska Missionskyrkan firar jag alla de kyrkliga högtiderna då det är min mänskliga rättighet att göra så. Men eftersom jag bor i ett sekulariserat och mångkulturellt land med en mängd människor som bekänner sig till något annat, eller rent av till inget alls kan jag inte låta bli att fundera på om vi inte borde avskaffa en del företeelser i almanackan. Helt enkelt ta konsekvensen av det samhälle vi har skapat och lever i. Låt alla trosriktningar ha sina högtider. Men inte i almanackan! Annars skulle den ju bli ovanligt röd. Jag måste nog belysa det med några exempel.

Tyska kyrkan en vardag. Alltid öppen för alla.

Söndagar. Det finns inte den minsta anledning att dessa ska vara röda. De kyrkliga stora högtidernas röda dagar likaså såsom Påsk, Pingst och Jul. Kristna ska förstås tillåtas fira kyrkliga högtider men icke andra. Ingen borde få åka snålskjuts på andra religioners helgdagar och orättmätigt tillskansa sig lediga dagar. Mentalt tycks de flesta akta söndagarna lika som vanliga dagar. Jobbar gör man hela veckan och ledigt tar  man när man vill så länge man har semester eller komptid att ta av. Femdagarsveckan är förlegad. Eller har flyttat sig.

En del religioner har sin "röda" dag på lördag. Må de få ha det. Ateister har inga röda dagar. Kul för dem! Måndag hela veckan, liksom =)

Röd byggnad för röda dagar.

Avskaffa Lucia som offentligt firande! Katolska helgon har inget med Sverige att göra. Lucia må för all del firas i den katolska kyrkan eftersom den existerar i Sverige. För alla Sveriges invånare borde Ljusets högtid firas på Midsommar och kombineras med Nationaldagen. Ty det är den enda dag på året som alla rikets invånare samfällt tycks fira på riktigt. På det ena eller andra sättet. Troende som ateister, kapitalister som kommunister, hederliga som kriminella, nykterister som alkoholister. Ja, Midsommar borde vara den enda Högtiden i Sverige! Jag kan för all del tänka mig att fira motpolen Midvinter också. Den tid då mörkret är som djupast och stearinljusen brinner flitigast. Mysighetens tid. Ett slags Advent för Midsommar. En Hoppets högtid.

I ett mångkulturellt samhälle som vårt borde det finnas rum för varje trosriktning och ideologi att få rum för sina speciella högtider utan att för den skull få med det i almanackan. I Sverige råder minsann religions- och åsiktsfrihet. Mardrömmen att hålla reda på allt drabbar visserligen arbetsgivarna som måste hålla reda på vilka kulturer de har anställt att utföra arbete åt sig men det torde vara en ringa extra börda i jämförelse med all annan administration de åläggs. Jag vet, ty jag är själv företagare med en anställd. Jag själv. Och han får fira sina högtider bäst han behagar. t ex den 12 juli. 127-filmsdagen.

Högtidsklädda Stockholmare vid ingången till sin helgedom. 127-filmsdagen.

Skolavslutningar borde firas på neutral plats med neutrala "psalmer" såsom "Du ska inte tro det blir sommar..." och den fattige bonddrängen och kon som sket på broa. Härlig är jorden och Den blomstertid nu kommer borde förbjudas enär de lär vara kränkande för en del kulturer.

Politiskas högtider må firas av dem som har den rätta läran i politiska frågor men ska dagarna vara röda? Icke!

1 maj borde vara en svart dag. I alla fall för majoriteten.

Mellanformataren

PS
Även Hallowween kan därmed firas. Men bara för dem som har det med sig i sin kultur! Liksom häxorna kan ha sina Blåkullafester. Utan att för den skull bloda ner almanackan med röda dagar.

PPS
Nu när jag gjort hela almanackan svart känns det plötsligt som jag har uträttat något värdefullt för Sverige. Almanackan har blivit fullt demokratisk!

Den osynlige mannen - finn fotografen

Om att undvika självporträtt i lack och krom

Förra söndagen var det ju Prins Bertil Memorial på Gärdet och ni har redan sett bilderna från streetsnappern. Men jag hade också med mig en riktig kamera, Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, bland de övriga vintageekipagen. Svårigheten med att fotografera bilar som glänser i solkenet är att de speglar allt i sin närhet. Och det sämsta av allt är att fotografen också kan synas i en och annan bild. Jag försöker att undvika denna olycka men ibland blir man bara så tagen av dessa juvelsers skönhet att man bara ser bilen i sökaren.

Egentligen handlar det bara om att se på allt annat än bilen, d v s titta efter reflexerna i lacken och kromet. Bilar med kraftigt tillknycklade plåtar och kromade detaljer brukar göra detaljer "osynliga" men släta fina ytor är rena spegeln och man får en bild i bilden, förlåt bilen.

Ett annat knep är att inte går för nära. Men det är svårt att avhålla sig från att närgånget studera de fina detaljerna. Krom gör sig väldigt bra i svart/vitt!

Just det. Avstånd.

Som sagt var. Det var gott om gamla skönheter...

Här tog jag en lämpligt placerad lykta och kraftigt formad stötfångare till hjälp. Förstummade difgitalfotografer till höger.

Ett smycke för sin art. Ford Thunderbird. Mycket lämpligt placerad med stort avstånd till närmaste bil och inte mycket folk som speglar sig i lacken. Ett sällsynt ögonblick i bilfotografens värld.

Utställningar i all ära. Ibland tycker jag att det blir för mycket av det goda. Det är roligare att se och fotografera dem i sin rätta miljö: på gatan eller vägen.

Mellanformataren

Om att fotografera bilar - färgversionen

Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig

Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*.  Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)

Inbjudande för ingenjörer

     
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis

     
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.

     
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge

Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.

Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)

     
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...

     
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).

En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack

Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!

Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser. 
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst

Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.

Och så lite Hot Rod

Björn Power 2009. Nybygge

    
                                                       Och så en färgkoll för John-Eriks M8

Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)

Cadillac coupé -53. Original

Packard 120 convertible -37. Original

Buick Sedanette -49. Custom

En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!

Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.

Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)

Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)

Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.

Chevrolet Bel-Air -55

Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.

Ja, nu vet du redan vad det är =)

Den digitale mellanformataren

PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!

* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!

6x6-dagen i färg

Andra halvan av 6x6-dagen spenderades med färgfilm. Det var liksom läge för det. Vi är kvar på Bergianska och njuter av försommarens botaniska fröjder. Här är färgversionen av nationalformatets dag.

Turistsäsongen har kommit igång.

Blommorna tar fram sina krämigaste färger.

Här har vi snabbt förflyttat oss till varmare breddgrader.

Porten in till tropikerna.

Sedan handlade vi lite grönsaker för balkongen och åkte hem för en paus med middag på färsk torsk. Lite vila och laddning för nästa pass. Då tog jag med 79-åringen som var riktigt på alerten i den varma försommarkvällen.

Margueriteträdet som nyss inhandlats pryder nu balkongen.

Street basket i Vällingby centrum.

Den välkända trappan.

En SL-buss som nyss har varit hos frissan.

Samtliga bilder är tagna på Kodak Portra

Den gamla Rolleiflex Original från 1931 överraskade med fint resultat. Den förtjänar nog en rulle lite oftare efter det här.

6x6 - andra ronden

"Ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll..." För att stilla de nervösa ryckningarna i avtryckarfingret tog jag en runda till idag. Gamlingen fick bekänna färg igen (och jag undrar om han tålde det). Rolleiflex Original med Portra 160 NC i Vällingby Centrum. Utan käpp. 79 bast och lite skumögd men det gick bra.

Mellanformataren