Stressande upplevelse av avstressande miljöer

DN-kortet gav oss en favör som vi inte ville missa. Den här gången var det reducerat inträde till Ulriksdals utställning Idéträdgårdar. Det var mer spännande än jag kunde föreställa mig så här bjussar jag på lite bilder från Ulriksdal i fredags.

 
De här betongstolarna var mycket bekväma att sitta i.

Jag tog förresten ett självporträtt i denna trädgård som ligger i mitt Nyårslöftesalbum.

Den här trädgårdsdesignern har nog missförstått det hela. Instängd i ett plasthus känns inte mycket trädgård för mig.

Rosenbuskar av skuren kompositplåt! Passar nog bättre på en teaterscen.

Andra var mer jordnära i sitt skapande.

Flera trädgårdar fick man inte ens gå in i. Vad är det då för mening? Den här hade tidig fallfrukt men hade ändå passerat bäst-före-datum.

En av mina favoriter "Different levels". Trädäck i olika nivåer med spännande inslag. Åk dit och se.

Om man har skogsmark på tomten kan man nog ordna det så här. På en balkong i Vällingby blir det värre.

Endast för soldyrkare

Man ska nog inte släppa ut en förvirrad inredningarkitekt i trädgården.

När vi till sist hade sett alla (trodde vi i alla fall) så kunde man rösta på sin favorit. Jag valde till sist "Doing the gardener" som min. Den påminde mig om farfars lillstuga som han byggde för att övernatta i medan han byggde de egentliga sommarstugan i Sundhult, Grums. Stor som en friggebod med rum för en säng och ett litet kök. Min favoritträdgård på Ulriksdal var inte alls lik den stugan i sin enkelhet men många små detaljer triggade minnet. Här är några bilder på mitt val.

Ett bra ställe att vila på.

Blogghörna?

 
Och takterass! Nu ramlade det ur ett sånt där minneskort från hjärnkontoret igen. Ursäkta att jag bryter stämningen men det här är relevant kunskap från Salomo.

"Bättre är att bo i en vrå på taket än att ha hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna".

Fast den här trädgårdsidén var nog tänkt för en del ensamma stunder...

Alla bilder digitala och helmanuellt fokuserade och exponerade.

Mellanformatsdigitalaren

PS
Mellanformat i sensorvärlden är väl APS-C, eller?

Oväntat pris korsade min väg

Det märkliga är att jag fått den av en människa som jag, föralldel omedvetet, lurat att köpa en gammal lådkamera! Det får mig att undra om det här är en hämnd eller i varje fall en reprimand trots att jag noterat hur förtjust hon blev i både kamera och resultat. Nej, jag väljer att tro att det är av tacksamhet för mellanformatsfröet. Ivriga försök att få henne att ta nästa steg med t ex en Zeiss Ikon Nettar har dock misslyckats så glädjen blev kortvarig på båda sidor. Det är ett hårt liv att vara mellanformatsmissionär. Nå, fröet är sått och det kommer nog upp så småningom bland det digitala ogräset. Hoppet har inte övergivit mig!

Jag har lite problem med hur jag ska ställa mig till den denna kedjebrevsutmärkelse. I min ungdom fick jag otaliga kedjebrev som nogsamt kopierades (för hand!) och skickades till intet ont anande kusiner och klasskamrater. Jag kan fortfarande känna tvånget och skrivkrampen och belöningen var noll och ingenting. Aldrig fick jag det utlovade! Nå, här utlovas ingenting och det började med en belöning. Men minnet sitter hårt i handen och i sinnet så jag följer det beslut som jag fattade för decennier sedan. Aldrig mera kedjebrev! Detta kan i sig betraktas som en belöning för alla de fotografiska vänner som klarar sig undan =) Och de är många! Luta er tillbaka i skrivbordsstolen och känn hur blodtrycket och pulsen lägger sig tillrätta. Du slapp! Den här gången. Tills någon annan får tag i dig =)

Med denna bild i nationalformatet (6x6) tillägnas vännen Anna Forsman ett varmt tack för utmärkelsen med en stark förhoppning att hennes mellanformatssjäl ska finna nog med näring för att blomma ut i den rätta storleken! (Hon har f ö den allra finaste profilbilden på FS)

En favoritblomma ur en kamera från 1931

Jag kan väl ändå kosta på mig att berätta sju officiella hemligheter om mig själv.

1.  Vuxit upp i frikyrklighet och är fortfarande kvar

2.  Barn till fotograferande föräldrar

3.  Mellanformatare i anden, kroppen och själen.

4.  Pappa 3x, Farfar 2x, Gift 2x

5.  Vill göra själv! Musik, bilder, allt jag intresserar mig för får all min energi.

6.  Hopplöst intresserad (och förlorad) i fotografins historia, både teknik och bilder

7.  Vill dö med Rolleiflexen i handen

Nationalformataren och amatörfilosofen

PS
Den digitala eran går mot sitt slut och filmen kommer tillbaka. Är du redo?!

Färg vs svart/vitt - 7

Jag fick ett bra tillfälle att ta likadana bilder i sv/v och färg på 6x6-dagen så jag väntar inte på bättre tider utan spammar direkt =)

Färgbild på Kodak Portra 400NC i Bronica S2A

Samma motiv, samma kamera (med gulfilter) men med Kodak Tri-X 400.

Ingen behöver skämmas för sina preferenser. Ordet är fritt. Själv gillar jag färgbilden bäst.

Nationalformataren

6x6-dagen i färg

Andra halvan av 6x6-dagen spenderades med färgfilm. Det var liksom läge för det. Vi är kvar på Bergianska och njuter av försommarens botaniska fröjder. Här är färgversionen av nationalformatets dag.

Turistsäsongen har kommit igång.

Blommorna tar fram sina krämigaste färger.

Här har vi snabbt förflyttat oss till varmare breddgrader.

Porten in till tropikerna.

Sedan handlade vi lite grönsaker för balkongen och åkte hem för en paus med middag på färsk torsk. Lite vila och laddning för nästa pass. Då tog jag med 79-åringen som var riktigt på alerten i den varma försommarkvällen.

Margueriteträdet som nyss inhandlats pryder nu balkongen.

Street basket i Vällingby centrum.

Den välkända trappan.

En SL-buss som nyss har varit hos frissan.

Samtliga bilder är tagna på Kodak Portra

Den gamla Rolleiflex Original från 1931 överraskade med fint resultat. Den förtjänar nog en rulle lite oftare efter det här.

6x6 i svart/vitt och färg

Morgonen grydde och det var tidningsfri dag. Den vanliga frukosten intogs men till en annan läsning. Paris mon amour. Det var som att få dessert till frukosten! Mycket njutbara bilder. Efter frukosten var det vapenvård utan laddning. Valet föll till slut på en nyinhandlad Nettar 517/16 som redan var laddad med Tri-X och som ska göra karriär som 127-filmsskärapparat när den har fullgjort nyårslöftet. 517/16 är en snikvariant med 6,3/75 mm objektiv och snabbaste tid 1/200. Jag laddade den nog en regnig dag och idag var det stark sol. Det var bara att gilla läget och ställa in bländare 22 och 1/200 sekund. Sunny 16 gällde hela dagen. Det var bara att hålla koll på avståndet med den medfödda mätsökaren. Den andra kameran blev Bronican som haft film i magasinet sedan förra sommaren. En Tri-X 320 på 220-rulle och mer än halva rullen kvar. Tog med en Portra 400NC också då frugan, som nyss kommit hem från en utlandsresa ville åka till Bergianska. Där är det inte så lyckat med Tri-X, milt sagt. Nu löste jag svårigheten genom att fotografera arkitektur och lite folk med Tri-Xen innan jag bytte till Portra och gick lös på de färgrannare motiven. Nå, den rullen gick fort den också =) Men jag hade också med mig ett magasin i reserv laddat med Delta 100 i format 6x4,5 som jag tog några bilder med. Inte för 6x6-dagen utan för att få slut på rullen. Även den har suttit i sedan i fjol. Så när som på Portran var det gulfilter och motljusskydd som gällde idag. Och skugga. Trots det blir det nog en del rödstick på undertecknad framåt kvällen. Eller ännu värre, den färg jag ogillar mest av allt, skärt. Gud sig förbarme!

Nettaren

Hett ekipage. Maxad Nettar med gulfilter, motljusskydd och Voigtländer VC meter II

Profilbild

Laddad och redo

Intrumentation checked - OK

Rätt kamera - OK

Bronican

Bronican var ju laddad den också. Redan förra året! Den maxades också på sitt eget vis. 220-film, gulfilter och ett rejält motljusskydd.

Dessutom blev den försedd med en förtäckt promenadkäpp!

Hemma och hämtar andan och äter färsk torsk till middag. Tar ur filmerna och ställer in dem i mörkrummet. Det vankas framkallningsdofter ikväll.

Det rycker lite i avtryckarfingret fortfarande så vem vet,  kanske det blir en extra tur i kvällningen med en dark horse i en osannolik konfiguration. Håll utkik!

Mellanformataren